Otrogen fru

Tolkade det som att ni skulle låtsas tycka om varann fortfarande trots ni skilt er. Men om du menar om du ska berätta att hon varit otrogen, nja. Beror väl på hur gamla de är. Tycker man kan vara ärlig men anpassa vad du säger efter hur gamla de är.

Det beror väl på hur stark du är skulle jag säga. Men att ge mamma skulden indirekt kanske inte är så bra. Visst hon var otrogen men säg något i stil med ovanstående att "det får ni fråga mamma om". Mer än så skulle jag nog inte ta på mig för det är ju faktiskt hon som gjorde det. Hade barnen dock varit mycket yngre hade jag sagt att det inte funkade, mamma och jag ville göra olika saker osv. När de sen blir äldre och sedan frågar vad menade du med olika saker för de ska ju inte tro att man skiljs åt för man hela tiden vill göra olika saker då skulle jag nog dra den att det får du fråga mamma om 

Vadå fråga henne, de undrar ju och då behöver de få ett svar. Varför skapa onödigt mycket oro. De kanske inte får ett svar av henne. 

Ja och svaret bör de få från mamman och klarar hon inte av det så får han väl tala om det. De är inga bebisar. Den äldsta är med största sannolikhet i eller på väg in i ett eget äktenskap.

Enkelt

Ni måste komma överens om vad ni säger till barnen.
Trodde det var en självklarhet. Det är ni skyldiga era barn

Mina kusiners föräldrar separerade under en period pga pappans otrohet. Som vuxna pratar de mycket om att de har svårt att släppa ilskan mot mamman för att hon la så mycket psykologisk börda på dom genom att berätta om otroheten.

Sedan så vet de ju såklart att det var pappans fel, men det ändrar inte ilskanmot mamman. Det som var viktigt för dom var att de var båda deras föräldrar som de älskade och pappan brydde sig om att barnen skulle må bra och pratade aldrig illa om mamman.  Mamman var mer intresserad av att barnen skulle förstå att det var pappans fel och hur synd det var om henne och drog med dom in i deras vuxenkonflikt mot deras vilja. 

Du vinner mer i din relation mot barnen genom att anstränga sig med att vara en bra pappa än att få dom att förstå att allt är mammas fel.

Jag avskyr otrohet och försvarar inte mamman på något sätt utan utgår från barnen och er relation i mitt resonemang. Sedan om mamman ökar massa sitt över dig och säger att allt är ditt fel så kanske du får tänka om,  men om inte så tänk bort henne och bygg relation med barnen baserad på din kärlek mot dom och inte genom någon form av tävling att de ska gilla dig mest. 

Helt rätt, hon ska ju inte ha skulden indirekt utan direkt. 

Börjar du snacka om att mamman var otrogen mot dig så kan du ge dig fan på att hon snackar skit om dina fel och brister. Sen är pajkastningen är igång.

Otroheten drabbade dig känslomässigt hårdast. Även om andra i din omgivning tycker att otrohet är fel så blir de inte engagerade känslomässigt så som du.

Dina barn kommer att ha enklare att förlåta henne än vad du har. Särskilt om hon drar upp en massa skit om dig.

Bättre att hålla käft om saken inför barnen.

Vad snakar du om? Det är inte att smutskasta, det är att vara rak och ärlig och berätta sanningen. Barnen behöver en förklaring till varför det blev som det blev. Och att ljuga är absolut inte ok! Otrohet är inte ett svek bara mot sin partner utan det är ett svek mot hela familjen, inklusive deras barn. Ja, det är tråkigt om barnen börjar hata sin mamma pga otrohet men det är något som hon behöver jobba med och se till att allting blir bra igen. 

Att berätta sanningen är inte att dra in någon mot hans vilja, utan det är en familjeangelängehet. Otrohet påverkar hela familjen och tyvärr även barnen. Otrohet är också något som är mot barnens vilja! Hela ansvaret ligger på partner som varit otrogen. Mycket orättvist att skylla på mamman i det här fallet.