Terapi för mansbebis?

Hej! Vill inte att detta ska bli en ?blameande? tråd utan undrar om det finns hjälp att få för så kallade mansbebisar? 

Jag har 2 barn, hus osv med en man som inte gör ett smack. Han städar inte, har aldrig barnen, tar inte ansvar för något kring försäkringar, bilar eller whatever. Det enda han gör är att klippa gräset ca varannan vecka om somrarna för det går fasiken inte göra själv med 2 barn. (Och ja jag ber såklart honom göra det oftare än så men nää). 

jag tror att han har typ ADD då han har en del ?avvikande? beteenden, inte kan ta instruktioner, aldrig har ork att göra något som inte intresserar honom osv, han själv tror också det men vill varken utredas eller medicineras. han säger själv att han nog är utbränd - men orkar med sina intressen och jag förstår inte riktigt vad han är utbränd över. Jag är föräldraledig nu, men jobbar i vanliga fall på samma ställe som honom och där är det fasiken svårt att bli utbränd, man har väldigt bra arbetsvillkor så att säga. Och han gör ju inget hemma och har aldrig barnen. Han har ?passat? dom ca 2ggr/ år när jag varit tvungen att fixa håret. Äldsta barnet är 3,5 år. Så VAD bränner ut honom? 

Nämnde idag att vi kanske ska ta tag i att plocka ner studsmattan snart varpå han blev vansinnig och skrek om att jag bara tjatar och utnyttjar honom. Betedde sig otrevligt och illa mot barnen och gick sen in på sitt rum och sitter vid datorn. Nu kommer han vara tjurig i flera dagar, så är det alltid. Hans humör och hur långsint han kan vara bör slå rekord. Jag bryr mig inte längre eller tar åt mig eftersom det är hans fel och inte mitt, det vet jag. Men visst tar det lite av ens ork. Jag ska ju fortsätta visa mig glad mot barnen och ge dom en bra helg. Och det är där skon klämmer. När han är otrevlig mot barnen, ignorerar dom osv när han har dessa perioder. Gått så långt att jag gått över alla gränser och ofta hoppas att han ska dö. Jag klarar mig på livförsäkringen och barnen slipper honom. Jag vet, det är hemskt och över ALLA gränser, men jag känner så när jag ser hur äldsta blir osäker och nervös kring att ?duga? i hans närhet eller frågar om det är hans fel när sambon blir triggad. 

MEN. Han kan också vara skitrolig, stundvis leka med barnen och jag vill fan INTE under några omständigheter splittra vår familj. Jag vet ju liksom vad det gjorde med min familj som barn. Jag vill vända på varje sten innan man tar den vägen. Sambon mår själv dåligt när hans beteende påverkar barnen, men kan liksom inte stoppa sig själv när han väl har en dålig period, vilket kommer ca 2 veckor varannan månad. Ibland oftare ibland mer sällan. Och nej han skulle ALDRIG fysiskt skada mig eller barnen, men har väldigt hårda ord och kan ignorera länge vilket också sårar. 

finns det någon terapi för detta? Alltså för att få honom att se allt jag gör dagligen Och hjälpa mig med det jag har svårt att göra samtidigt som jag har 2 barn?  För att liksom komma in i ?vuxenlivet?? Han vill sälja huset och ångrar barnen för att det är för mycket måsten hela tiden. Han vill bara få sitta ifred vid datorn säger han. Spelar mest WoW där. Bett honom gå i terapi länge nu men han säger att dom inte kommer hålla på sin tystnadsplikt så att han blir utskämd på stan alternativt att soc tar barnen ifrån honom? tips på hur man kan övertala honom om att det inte är så? 

Och om man kollar självtester osv så har han klockren ADD, någon som lever med detta eller med någon som har det och vet vilken hjälp/medicinering som finns där om han väl går med på en utredning?