• Sun 5 Nov 2023 09:47
    29004 visningar
    454 svar
    -4
    454
    29004

    Vår situation är så udda! Eller?

    Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är? 
     
    Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner. 
     
    Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress) 
     
    Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata. 
    Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat. 
     
    Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det. 
    Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap. 
    Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt. 
    Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas... 
    Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!
    Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...
    Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.
     
    Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!
    Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta. 
    De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.
    Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut? 
     
    Otroligt smärtsamt.  Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.
    Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det?? 
    Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås. 
     
    Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.
     
    Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.
    Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!
     
    Tanken är bo kvar  ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.
     
    Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?
    Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt... 
     
    Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt? 
  • Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?
  • Anonym (Stina­)
    Tue 7 Nov 2023 07:50
    +2

    Förstår att du försöker hantera detta på bästa sätt, men det blir inte bra alls. Det är inte schysst över huvud taget att slänga bort 25 års fungerande äktenskap på det sättet. Han beter sig totalt respektlöst mot dig. Försök att flytta isär och gå vidare så snart du kan. Hoppas att det går bra för dig och att du skapar ett annat bättre liv utan honom! Han är inte värd dig.

  • Tue 7 Nov 2023 08:00
    -1 +1

    Om det spelar ngn roll så är vi ej gifta, tänkte då många skriver äktenskap fru etc. 

    Förtydligar.. Jag kanske inte agerat vettigt i allt detta men jag kan ej ändra det jag gjort bara det som kommer... 
    Och det är bra att läsa era svar, allas svar, för att reflektera över detta. 

    Men inget är vettigt i vår situation det så så svårt att förklara vår samhörighet. Han är en mkt speciell person på många sätt.. 

  • Anonym (alter­nativ)
    Tue 7 Nov 2023 09:10
    -2 +2
    anonym gullviva skrev 2023-11-07 08:00:31 följande:

    Om det spelar ngn roll så är vi ej gifta, tänkte då många skriver äktenskap fru etc. 

    Förtydligar.. Jag kanske inte agerat vettigt i allt detta men jag kan ej ändra det jag gjort bara det som kommer... 
    Och det är bra att läsa era svar, allas svar, för att reflektera över detta. 

    Men inget är vettigt i vår situation det så så svårt att förklara vår samhörighet. Han är en mkt speciell person på många sätt.. 


    Ingen agerar vettigt i en sån situation som du är i. Vi gör olika typer av misstag bara. Du får mycket kritik för att du är för snäll och samarbetsvillig, kanske får du betala ett pris för det. Svårt att säga exakt just nu utifrån en beskrivning på ett anonymt forum.
    Å andra sidan finns det ganska många som överreagerar nåt fruktansvärt åt andra hållet och river upp himmel och jord. Allt som betyder något är hämnd och lidande för det otrogna aset..
    Den känslan är också förståelig med tanke på känslostormar och smärta, men det är minst lika fel, möjligen med risken att konflikten cementeras och förstör möjligheten för ett fungerande samarbete runt barnen under lång tid framöver.


    tyvärr blir forumet här ofta mer som en rättegång än som en plats för stöd och uppmuntran. 
    Kanske blandar folk ihop detta med duo-appen och tror det är en tävling i att svara rätt och vinna. :)


    Hoppas du hittar ro och får möjlighet att landa, reflektera och ta beslut som hjälper er alla vidare till nästa fas i livet på bästa sätt. Och, se till att hitta någon professionell att prata med om de val som ligger framför dig.

    jag har skrivit ett pm till dig.
    Var rädd om dig Hjärta

  • Anonym (Men jösses­)
    Tue 7 Nov 2023 10:55
    -1 +3
    Anonym (alternativ) skrev 2023-11-07 09:10:44 följande:

    Ingen agerar vettigt i en sån situation som du är i. Vi gör olika typer av misstag bara. Du får mycket kritik för att du är för snäll och samarbetsvillig, kanske får du betala ett pris för det. Svårt att säga exakt just nu utifrån en beskrivning på ett anonymt forum.
    Å andra sidan finns det ganska många som överreagerar nåt fruktansvärt åt andra hållet och river upp himmel och jord. Allt som betyder något är hämnd och lidande för det otrogna aset..
    Den känslan är också förståelig med tanke på känslostormar och smärta, men det är minst lika fel, möjligen med risken att konflikten cementeras och förstör möjligheten för ett fungerande samarbete runt barnen under lång tid framöver.


    tyvärr blir forumet här ofta mer som en rättegång än som en plats för stöd och uppmuntran. 
    Kanske blandar folk ihop detta med duo-appen och tror det är en tävling i att svara rätt och vinna. :)


    Hoppas du hittar ro och får möjlighet att landa, reflektera och ta beslut som hjälper er alla vidare till nästa fas i livet på bästa sätt. Och, se till att hitta någon professionell att prata med om de val som ligger framför dig.

    jag har skrivit ett pm till dig.
    Var rädd om dig  // Hjärta


     


    Jag tycker faktiskt många här som reagerar på hur TS resonerar, och hur det hela gått till, på ett vettigt sätt. 


    Jag satte som sagt ned foten i en liknande situation. Att sätta ned foten är inte synonymt med att jag gapade och skrek. Var dramatisk och allmänt ute efter att vara otrevlig. Riva upp himmel och jord alltså. Nej. 


    Det går att vara tydlig med vart man själv står, och vad för gränser man har kring vad man accepterar för att skydda sig själv. På ett kommunikativt vettigt sätt, men som ändå klarar leverera allvarlighetsgraden med tydlighet. Mannen här har getts en smooth sailing in i det nya kärleksförhållandet, medans TS bakvända logik resonerat som sådant. Att om hon är snäll och medgörlig, inte ställer krav eller sätter gränser, så kommer mannen förhoppningsvis uppskatta detta och välja henne och deras 25åriga historia som par. Över den andre kvinnan. 


    Jag håller med dom här som skriver att det är en respektlöst skilsmässa det som pågår. För det är det. Vilket jag tror TS kommer vakna upp till en dag, när den värsta chocken av att bli behandlad såhär har lagt sig. Det sorgliga i detta är, att när den dagen dyker upp. För den kommer komma. Så istället för att känna sorg och ilska över hur han kunde välja bort det dom hade, kommer hon istället klandra sig själv som tillät sig bli behandlad sådär. Som inte vågade kämpa för att rädda förhållandet. Det blir ett dubbelt trauma Istället för att s.k bara bli dumpad för en ny. Som i sig är jobbigt nog när man har 25 år som par under bältet, och det inte var ett dåligt förhållande när otroheten och efterföljade händelser inträffade. 

  • Anonym (alter­nativ)
    Tue 7 Nov 2023 11:17
    +1
    Anonym (Men jösses) skrev 2023-11-07 10:55:04 följande:

     


    Jag tycker faktiskt många här som reagerar på hur TS resonerar, och hur det hela gått till, på ett vettigt sätt. 


    Jag satte som sagt ned foten i en liknande situation. Att sätta ned foten är inte synonymt med att jag gapade och skrek. Var dramatisk och allmänt ute efter att vara otrevlig. Riva upp himmel och jord alltså. Nej. 


    Det går att vara tydlig med vart man själv står, och vad för gränser man har kring vad man accepterar för att skydda sig själv. På ett kommunikativt vettigt sätt, men som ändå klarar leverera allvarlighetsgraden med tydlighet. Mannen här har getts en smooth sailing in i det nya kärleksförhållandet, medans TS bakvända logik resonerat som sådant. Att om hon är snäll och medgörlig, inte ställer krav eller sätter gränser, så kommer mannen förhoppningsvis uppskatta detta och välja henne och deras 25åriga historia som par. Över den andre kvinnan. 


    Jag håller med dom här som skriver att det är en respektlöst skilsmässa det som pågår. För det är det. Vilket jag tror TS kommer vakna upp till en dag, när den värsta chocken av att bli behandlad såhär har lagt sig. Det sorgliga i detta är, att när den dagen dyker upp. För den kommer komma. Så istället för att känna sorg och ilska över hur han kunde välja bort det dom hade, kommer hon istället klandra sig själv som tillät sig bli behandlad sådär. Som inte vågade kämpa för att rädda förhållandet. Det blir ett dubbelt trauma Istället för att s.k bara bli dumpad för en ny. Som i sig är jobbigt nog när man har 25 år som par under bältet, och det inte var ett dåligt förhållande när otroheten och efterföljade händelser inträffade. 


    vet inte varför du svarar och tycks vilja debattera med mig?
    om du inte gapade och skrek så behöver du inte ta åt dig, då gäller det inte dig. Jag beskrev den andra ytterligheten av skalan.

    Jag är ointresserad av hur andra har det i sina egna relationer eller hur de tycker att andra ska agera. Då kan man starta en egen tråd och diskutera vad som är rätt och fel, rent teoretiskt.


    Det är fel att ta den här diskussionen i en tråd som lyfts av en kvinna som mår dåligt och behöver stöd. 


    Hon frågar om råd hur hon ska kunna gå vidare på bästa sätt, hon vill veta om relationen går att rädda. Hon har INTE bett om att bli bedömd, dömd, sågad och nedtryckt för att hon gör fel.


    Folk får ha vilka åsikter de vill men det finns en tid och en plats för allt.
    det är min poäng.

  • Anonym (Brbf)
    Tue 7 Nov 2023 12:14
    -1 +2
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-06 23:13:24 följande:
    Ditt resonemang skulle då betyda att om man älskar någon så har man ingen självrespekt. När man älskar någon så sätter man denne före sig själv. 

    Jag ser inte att TS accepterar vad som helst. Allt sker ju på hennes villkor så npg tycker jag att hon har självrespekt alltid
    Hon är nedtryckt och rädd för att förlora honom så hon låter därför hellre honom ligga med den nya och utforska henne. En nedtryckt kvinna ser inte att han inte är snäll.
  • Anonym (Brbf)
    Tue 7 Nov 2023 12:16
    -1
    anonym gullviva skrev 2023-11-07 08:00:31 följande:

    Om det spelar ngn roll så är vi ej gifta, tänkte då många skriver äktenskap fru etc. 

    Förtydligar.. Jag kanske inte agerat vettigt i allt detta men jag kan ej ändra det jag gjort bara det som kommer... 
    Och det är bra att läsa era svar, allas svar, för att reflektera över detta. 

    Men inget är vettigt i vår situation det så så svårt att förklara vår samhörighet. Han är en mkt speciell person på många sätt.. 


    Nej det förflutna går inte att ändra på. Men, så vad gör du härefter nu? För att visa att du har ett värde? eller vill du bli behandlad som skit?
  • Anonym (Brbf)
    Tue 7 Nov 2023 12:17

    Så säger alla, att den personen är speciell. Även de mest nedtryckta. Har själv varit där.

  • Anonym (Betty­)
    Tue 7 Nov 2023 12:39
    +1
    Anonym (alternativ) skrev 2023-11-07 09:10:44 följande:

    Ingen agerar vettigt i en sån situation som du är i. Vi gör olika typer av misstag bara. Du får mycket kritik för att du är för snäll och samarbetsvillig, kanske får du betala ett pris för det. Svårt att säga exakt just nu utifrån en beskrivning på ett anonymt forum.
    Å andra sidan finns det ganska många som överreagerar nåt fruktansvärt åt andra hållet och river upp himmel och jord. Allt som betyder något är hämnd och lidande för det otrogna aset..
    Den känslan är också förståelig med tanke på känslostormar och smärta, men det är minst lika fel, möjligen med risken att konflikten cementeras och förstör möjligheten för ett fungerande samarbete runt barnen under lång tid framöver.


    tyvärr blir forumet här ofta mer som en rättegång än som en plats för stöd och uppmuntran. 
    Kanske blandar folk ihop detta med duo-appen och tror det är en tävling i att svara rätt och vinna. :)


    Hoppas du hittar ro och får möjlighet att landa, reflektera och ta beslut som hjälper er alla vidare till nästa fas i livet på bästa sätt. Och, se till att hitta någon professionell att prata med om de val som ligger framför dig.

    jag har skrivit ett pm till dig.
    Var rädd om dig  // Hjärta


    Jag tycker i och för sig inte att det är överdrivet om någon skulle vilja riva upp himmel och jord om partnern varit otrogen. Och om relationen och samarbetet förstörs för all framtid är det väl snarare den otrogna partens fel och inte den som rev upp himmel och jord. 

    Hur som helst. Ts, du skriver att ni vill ha en så bra och fin separation som möjligt. Så lite drama som möjligt. Ni ska kunna fortsätta vara vänner osv.

    Problemet är att det är inte NI som jobbar för en så bra separation som möjligt. Det är DU som gör det. Han har ju tvärtom skött separationen osnyggt. Han har varit otrogen. Han har fortsätt träffa henne efter att han var otrogen osv. 

    Sen slätar du över detta svek han har gjort med att ni minsann kan prata om detta så bra osv. Du skriver att han minsann vill dig och familjens bästa osv. Ja nu ja är det klart han vill det. Det är klart att han vill att ni skiljs åt så smidigt som möjligt nu så att hans samvete ska vara så rent som möjligt. Han smörar väl järnet nu efter det han har gjort för han inser väl också att det inte varit så snyggt och nu gör han allt för att vara så tillmötesgående som möjligt så att du ska vara så lugn som möjligt. Allt annat skulle ju bara vara svinjobbigt för honom.  

    Sen är jag inte alls säker på vad ni kommer ha för sorts relation när ni väl flyttat och han bor med sin nya. Ni kanske inte kommer vara bästisar då längre. Inte säkert att hans nya kommer tolerera det. Det kanske rent och skärt bara kommer vara kommunikation kring dottern på sikt. Så du kämpar ju för en relation som det inte ens är säkert att du kommer att ha. 
  • Tue 7 Nov 2023 12:44
    -1

    Har du träffat henne? Varför kan ni inte vara tillsammans alla tre?

Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?