• Sun 5 Nov 2023 09:47
    28841 visningar
    454 svar
    -4
    454
    28841

    Vår situation är så udda! Eller?

    Känns som min o sambons situation är otroligt udda, men det kanske den inte är? 
     
    Vi har varit ett par i 20+ år, upp och ner där mina känslor är utanpå och hans inombords, men vi har aldrig pausat, gnisslat eller ens funderat på en separation. Vår kärlek har alltid varit grundad i betong och vi är verkligen allra bästa vänner. 
     
    Sen hände ngt i våras. Sambon bytte jobb, från ett osocialt mansdominerad yrke till ett helt annat med mkt nytt folk och han som är rätt osocial blommade upp och fick nya fina arbetskamrater. Han mådde superbra! Och då mådde vi alla bra! (tung tid med dottern med ångest och lite allmänt vardagsstress) 
     
    Han blev mkt god vän med en tjej på jobbet, han pratade mkt om henne, hon anförtodde sig för honom då hon inte hade så mkt vänner. Jag tyckte det var fint men ngt kändes inte rätt.. De började träffas efter jobbet o promenera och prata. 
    Och en kväll hade de sett på film och han kom hem med världens ångest då de hånglat. 
     
    Han berättade alltså direkt och mådde superdåligt av det. 
    Jag blev såklart chockad o vädligt ledsen men inte arg! Besviken sviken... Men genuint inte arg. Vi pratade mkt om det efter och de fortsatte träffas som vänner då han mådde bra av det, kanske dumt men alternativet var att kasta ut honom men det ville jag inte. Inte kasta bort 20 år kärlek o vänskap. 
    Det gick rätt så bra från och till, absolut svartsjuk och mkt ångest från bådas håll när han började känna att han han tyckte om henne mer och mer. Men vi var hela tiden öppna o pratade mkt. 
    Han visste inte vad han kände och jag vara beredd för familjens skull att bara låta tiden gå ett tag, andas... 
    Vi umgicks hemma, och han sov alltid hemma och vi hade mkt sex som var fantastisk! Han sa ofta att han aldrig vill mista mig, hur allt än blir. Att skulle vi separera skulle det vara som allra bästa vänner. Och jag kände exakt likadant!
    Men hoppet att han inte skulle lämna fanns alltid...
    Tyvärr blev min ångest för jobbig så vi bestämde att vi ska pausa "oss", bo i hop som vi gör och reda ut allt i lugn o ro med barn hus ekonomi. Men att jag skulle kunna släppa på svartsjukan o ångesten.
     
    Inte lätt men faktiskt blev jag lugnare!
    Jag släppte alla mina misstankar mot deras sms, vad de gjorde när de sågs. Nu var det inte min sak på ngt sätt? Och han var mkt öppen med det mesta. 
    De inledde en relation o i går sa han att han vill vara med henne, exklusivt.
    Men att vi ska separera som vänner och inte skynda med ngt. Som vi redan bestämt. Vi grät kramades, ja vi hade även sex... Som ett avslut? 
     
    Otroligt smärtsamt.  Men vi är så fruktansvärt tighta! Vi kan gå från gråt till skratt på en minut.
    Vi har haft fantastisk sex och pratat mer än någonsin! Till och med haft sex fast vi sagt att det är över. Vi känner så mkt för varann! Är det galet om vi båda mår bra av det?? 
    Nu ska det vara de 2 så då gissar jag att sexbiten försvinner men vi vill fortsätta göra saker ihop, umgås. 
     
    Och han säger att man aldrig vet vad framtiden bär med sig, men att han aldrig vill mista mig eller familjen helt. Att vi är en del av varandra för evigt. Han tänker på oss varje dag och undrar om han gör rätt, men han mår så bra med henne.
     
    Jag känner honom utan o innan o tror genuint på hans ord. Jag är fortfarande inte ett dugg arg. Sorgsen mest.
    Det går upp o ner men när vi träffas mår jag så bra!
     
    Tanken är bo kvar  ihop över årsskiftet sen börja se över försäljning av hus etc. I lugn o ro.
     
    Kommer vi kunna fortsätt vara bästa vänner som vi vill?
    Skulle han komma i morgon o säga ta mig tillbaka skulle jag inte ens tveka. Vi har så.mkt historia, så sammanväxta. Men känner att vara hans vän skulle betyda så mkt... 
     
    Har vi en chans att fixa detta på ett bra sätt? 
  • Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?
  • Mon 6 Nov 2023 18:47
    #81

    Snowwhite och Maria

    Tack för era fina ord! Hjärta

  • Mon 6 Nov 2023 18:48
    #82

    @ helen
    Nej det har jag inte, jag pratar med honom och hunden. 

    Därav denna tråd. 

    Vi har endast en gemensam vän som vet om detta, jag vill ej berätta för ngn ännu.

  • Anonym (Brbf)
    Mon 6 Nov 2023 18:51
    #83
    +3
    anonym gullviva skrev 2023-11-06 15:41:12 följande:
    Jag kan hålla med om nästan allt du skriver. Jag vill alltid att alla andra ska små bra.  Och rädd att göra fel eller att inte vara omtyckt.
    Så har jag alltid varit. 

    Jag vill inte att ngn ska vara arg på mig eller ogilla mig.
    Så nä bra självkänsla har jag nog inte. 

    Men det är inte lätt när man delat 25 år med någon i vått o torrt, vi har otroligt mkt i bagaget. 
    Mer än jag nånsin kommer skriva här. 
    Klart jag är rädd för framtiden... O jag kommer behöva släppa honom mer och mer, men jag kan inte just nu jag bara kan inte.. 
    Var väl det jag anade. Han utnyttjar sin snällhet helt enkelt. Det måste du iallafall inse, att han är då inte snäll. Känns mest som du vill försöka förneka allt. Och hoppas på att han ångrar sig. Men du är mer värd än så. Ta tag i allt, lämna honom. Visa honom att du är en bra tjej som ser sitt eget värde, som han inte bara ska leka med.
  • Mon 6 Nov 2023 19:01
    #84
    +5

    Detta är antingen en trolltråd eller så är TS så manipulerad att hon är bortom all räddning. 

  • Anonym (alter­nativ)
    Mon 6 Nov 2023 19:12
    #85
    -2 +2
    Hjelm skrev 2023-11-06 19:01:36 följande:

    Detta är antingen en trolltråd eller så är TS så manipulerad att hon är bortom all räddning. 


    Eller också är det du (och några till) som inte begriper att relationer ser olika ut, vi reagerar olika i kriser. TS personlighet i kombination med kärlek, djup vänskap och förståelse för mannen innebär att hon inte dömer.

    Bara för att situationen är ovanlig behöver det inte betyda att mannen medvetet manipulerat henne. Det kan vara så att de båda gör så gott de kan, har svårt att hantera starka och överraskande känslor. De är ju båda ganska oerfarna av uppbrott och liknande med tanke på att de varit ihop hela sitt vuxna liv.


    Jag tror dock som fler i tråden att det kommer en räkning i efterhand, kanske för dem båda. I hans fall är det långtifrån säkert att den nya relationen leder till något varaktigt och då hamnar han i en kris.
    I hennes fall så är känslorna troligen bedövade och upp-och-ner omväxlande och kaotiskt. En sorg kommer, en ensamhet och ett krisarbete att ta sig igenom separationen som väntar.


    Hon kommer landa bättre än honom är min gissning.
    Men det går inte att säga säkert.


    Min uppfattning är att det är ovanligt men inte helt ologiskt, det som händer.
    TS verkar i alla fall vara en fantastisk person med ett otroligt gott hjärta. När mannen inser vad han kastar bort kommer det troligen vara för sent.

  • Anonym (Snowi­hite)
    Mon 6 Nov 2023 19:15
    #86

    Nej! Hon är nog rätt normal till skillnad från otrohets hatarna som totalt saknar verklighetsförankring. 
    Att detta är en del av livet är självklart, Alla kanske inte råkar ut för det men många gör det.  Många kan hantera det utan större drama, speciellt när man varit ett par under lång tid.

    Otrohets draman  hör nog till relativt nya förhållanden där man inte växt ihop och skapat en grundmurad vänskap. 

  • Anonym (Betty­)
    Mon 6 Nov 2023 19:37
    #87
    +3
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-06 19:15:08 följande:

    Nej! Hon är nog rätt normal till skillnad från otrohets hatarna som totalt saknar verklighetsförankring. 
    Att detta är en del av livet är självklart, Alla kanske inte råkar ut för det men många gör det.  Många kan hantera det utan större drama, speciellt när man varit ett par under lång tid.

    Otrohets draman  hör nog till relativt nya förhållanden där man inte växt ihop och skapat en grundmurad vänskap. 


    Struntprat. De flesta skulle inte acceptera och vänta på att partnern utforskar andra marker och väntar på att han ska bestämma sig.

    Jag förstår absolut att man kan bli kär i någon annan efter 25 år tillsammans. Jag fattar att det mänskliga i att folk halkar dit och är otrogna.

    Men jag och många med mig skulle inte snällt gå och vänta på besked från partnern om vad han ska bestämma sig för. Jag skulle inte gå hemma och vänta på honom medan han går promenader, gymmar och har filmkvällar med den nya för att kunna bestämma sig om vad han vill.

    Eller jo, han kan så klart göra allt det där för att se om han vill ha henne eller inte. Men jag kommer inte sitta snällt hemma och vänta på att han ska fatta ett beslut. Om min man inte vet om han vill ha mig eller en annan kvinna är skäl nog för mig att inte vilja fortsätta. Jag ska vara det självklara valet för honom. Annars kan de va. 

    Så nej det behöver inte vara dramatisk bara för att nån är otrogen och blir kär i någon annan. Men inte sitter jag hemma och trånar och väntar på svar när han fikar med den nya för att kolla om gräset är grönare på andra sidan. 
  • Mon 6 Nov 2023 20:17
    #88
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-06 19:15:08 följande:

    Nej! Hon är nog rätt normal till skillnad från otrohets hatarna som totalt saknar verklighetsförankring. 
    Att detta är en del av livet är självklart, Alla kanske inte råkar ut för det men många gör det.  Många kan hantera det utan större drama, speciellt när man varit ett par under lång tid.

    Otrohets draman  hör nog till relativt nya förhållanden där man inte växt ihop och skapat en grundmurad vänskap. 


    Jag hade inte heller suttit och väntat på att han skulle utforska en annan kvinna och bestämma sig för vem av oss han vill ha.
    Det är en fråga om självrespekt.
    Han borde ha lämnat antingen TS eller kollegan redan när han hade hånglat med kollegan om han verkligen hade sådan ångest som TS skriver.
    TS borde börja fundera på vad som är viktigt för henne och inte sätta hans känslor i första rummet hela tiden.
    Hon förtjänar bättre. 
  • Anonym (Snowi­hite)
    Mon 6 Nov 2023 20:53
    #89
    -2 +1
    molly50 skrev 2023-11-06 20:17:15 följande:
    Jag hade inte heller suttit och väntat på att han skulle utforska en annan kvinna och bestämma sig för vem av oss han vill ha.
    Det är en fråga om självrespekt.
    Han borde ha lämnat antingen TS eller kollegan redan när han hade hånglat med kollegan om han verkligen hade sådan ångest som TS skriver.
    TS borde börja fundera på vad som är viktigt för henne och inte sätta hans känslor i första rummet hela tiden.
    Hon förtjänar bättre. 
    Du får ursäkta men jag förstår inte vad självrespekt har med saken att göra? Att respektera varandra och inte vilja göra varandra mer ont än nödvändigt hör väl mer hemma i den här situationen.  

    Jag tror inte att hon sitter och väntar på att han ska bestämma sig för det ena eller andra. Hon låter det ta sin tid och är helt inne på att det blir en separation oavsett vad han väljer. 

    Hon kommer ut ur det här med bearbetade känslor, utan ilska och med fortsatt vänskap med människan hon levt halva livet tillsammans med.

     
  • Anonym (Lisa)
    Mon 6 Nov 2023 20:58
    #90
    anonym gullviva skrev 2023-11-06 18:46:29 följande:
    Vi är båda över 40, träffades på gymnasiet. 
    Så vi har bara haft varandra fram tills nu. 
    Att han skullendra personlighet nu vid 40 plus skulle förvåna mig.. Att bli nonchalant och manipulativ, nej det känner jag inte ett dugg av. 

    Det jag känner i hoppas stämmer är att han bryr sig så pass mkt om mig och vår historia att han genuint vill att vi ska avsluta på ett bra sätt för bådas skull. Han säger dagligen att han inte vill mista mig helt. Att jag är viktig för honom. 

    Och är det bara vänskap vi har kvar vill jag ha den kvar. 

    Testa på andra kvinnor känns hårt... Han sa själv att hade det bara varit nöje o sex hade det varit enklare, nu känner han att han verkligen tycker om henne och trivs i hennes sällskap. Hade önskat att det räckte som vänskap men att det växt till ngt djupare. 
    Tror på honom när han säger att det fysiska inte kommit förrän nu, och det har mest varit hålla om varandra eller pussas. 
    Vill inte gå in på detaljer i vill helst inte hörs men han är väldigt väldigt öppen. Vi har alltid pratat om exakt allt och konstigt nog känns det som vi gör det nu med. 
    Men jag har bett om att inte få detaljer för min egen skull. Innan frågade jag hela tiden vad de gjort. Nu har jag insett att det gör mig mer illa att veta och då vi ju sagt att vi ej är ett par längre så släpper jag det. 

    Och vad jag vet har vi bara haft sex 1 gång efter att de sett sig som ett riktigt par. 
    Och de har ej haft sex innan vi haft det ni som frågat i flera inlägg.
    De försökte en gång men han kunde inte få upp den. 

    Så då vet ni det och ser hur öppen han är om allt, om jag ber om det. 
    Ja det är väl inte så himla ovanligt att man ändrar sig när man blir äldre och just i den åldern..det brukar kallas 40-års kris!..

    Eller så har han alltid ljugit om allt möjligt och manipulerat dig---utan att du märkt det..

    Om han är så himla öppen så har han väl berättat för sin nya att han låg med dig  1 gång....
    om inte så manipulerar han ju henne också...Så varför skulle han inte kunna ljuga för dig?

    OM han hade brytt sig om någon annan än sig självt, så skulle han nog sagt att han skulle blivit glad om du också kunde träffa någon ny..

    Har han sagt det, så är det ju lite annorlunda..Har han inte sagt att han skulle bli glad om du också träffade en annan så låter han bara självisk..
    För om du kan vara "glad" å hans vägnar, så borde han kunna vara glad å dina vägnar..

    Och ni skulle nog mycket enklare fortsätta som bästa vänner om ni båda hade en ny partner i era liv..

    Som tex mina föräldrar som var tillsammans i 25 år, innan dom skiljdes..I början så träffades dom bara på födelsedagar, osv, men efter att dom båda hade träffat en ny partner så började dom umgås som vänner alla 4a och åkte tom utomlands tillsammans flera ggr..
Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?