• Anonym (Bonus)

    Hur ska jag kunna acceptera hans barn?

    Jag skulle vilja veta hur en "normal" vuxen tycker och tänker kring andras vuxna barn, samt fd tonårsbarn. Jag har nog alltid haft svårt för "andras ungar" och därför inte gått in i relationerna med rätt inställning från start. Jag tycker oftast att andras barn är bortskämda, ouppfostrade och bara ivägen, medan mina egna är perfekta. Jag har ganska stäng uppfostran men med mycket kärlek och därför klarar jag inte lata ouppfostrade barn.

    Ni därute som lever med andras barn som är vuxna eller sena tonårsbarn. När ni tycker att de är jobbiga, stökiga, alltid sitter hemma utan att hjälpa till, saknar mål i livet och är allmänt otrevliga, hur hanterar ni det? Visar ni er partner och barnen att ni tycker de borde skärpa sig, eller kniper ni igen och tar bort tankarna på nåt sätt.

    Jag irriterar mig bara på om de kommer till oss på mammans vecka och börjar stöka ner och äta ur kylen, eller om han på mammans vecka ska övningsköra med dem, eller om han säger att han ska betala för körkortet, eller köper något dyrt som en mobiltelefon etc. Är jag helt onormal eller är ni fler därute som helst hade sett att barnen helst inte var där. Eller att de åtminstone var mer hos sin mamma eller var flitiga, trevliga och duktiga och klarade sig själva, utan pappans hjälp hela tiden när de är vuxna.

    Kom med konkreta råd och förslag på hur jag ska göra istället för att skriva att jag är egoist och omogen är ni snälla.

  • Svar på tråden Hur ska jag kunna acceptera hans barn?
  • Anonym (Malus)
    Lönnsirap skrev 2024-01-24 10:59:19 följande:
    Fast det ligger ju i betraktarens ögon, att människor pjoskar. Ibland handlar det snarare om att relationen faktiskt är funktionell utifrån den situation som råder och saker är verkligen inte alltid på det sätt man tror vid första anblicken.

    Vissa familjer är mer nära varandra på ett sätt som verkligen inte passar alla, men att komma in och förutsätta att detta behöver ändras är att faktiskt bli besviken som "bonus"-förälder.

    Tvärtom tror jag på att konstatera att man faktisk inte passar att bo ihop, eller dejta personer, där man stör sig på föräldraskapet, eller avkomman. Och min poäng är snarast att jag noterar i bonusförälder-problem här på sajten att den förälskade parten oftast lägger problemet på barnet/ungdomen/unga vuxna, när denne faktiskt bara är en del av dynamiken.

    Om det är något jag lärt mig genom att hänga här är att föräldraskapet faktiskt ser olika ut, och att man gör klokt i att acceptera hur föräldrarna gjort. För att tro att föräldrar plötsligt ska ändra sin förädrasstil vid dejtande, eller samboskap är att inbjuda frustration och olycka. 

    Vissa personer kan man bli förälskad i, utan att det finns faktiska förutsättningar för en relation. Och jag tror faktiskt inte att trådskaparen har det i sig att acceptera den typ av relation som hennes sambo har till sina barn. Jag tror snarare att irritationen fortsatt kommer att växa och att det var en tabbe att bli sambo med hemmavarande barn. 

    Det blir rätt märkligt att tro att föräldrar och barn plötsligen kommer byta relation, eller sätt att umgås bara för att de kommer in en annan nyförälskad vuxen.
    Jo, när det gäller yngre barn. Absolut. Inte när det gäller vuxna som envisas med att bo kvar i föräldrarnas hem.
    Att ha vv som vuxen är inte normalt på en fläck.
    Inte utan någon form av diagnos iallafall.
  • Lönnsirap
    Anonym (Malus) skrev 2024-01-24 11:20:06 följande:
    Jo, när det gäller yngre barn. Absolut. Inte när det gäller vuxna som envisas med att bo kvar i föräldrarnas hem.
    Att ha vv som vuxen är inte normalt på en fläck.
    Inte utan någon form av diagnos iallafall.
    Fast där tycker jag du tänker snett. Oavsett ålder på barnen så har ju familjer de sätt som har. Och det är inte rimligt att ge sig in i en familj om man inte står ut med hur den är uppbyggd.

    Man kan liksom inte hänvisa till någon tänkt "normalitet" eftersom det ändå är tämligen vanligt att unga vuxna faktiskt bor hemma. Det är tydligen (utifrån min erfarenhet här på familjeliv) också rimligt att flytta ihop med någon som har hemmavarande tonåringar, eller vuxna barn och sen tro att barnen plötsligen kommer försvinna.....
  • Anonym (Kenneth)

    Glöm för all del inte bort att Ts har rätt skev syn på vad som anses normalt utifrån att hon anser sig vara en perfekt förälder och ser sig som förmer än andra.
    Vi kan därmed utgå ifrån att Ts situation inte är den hon beskriver utan något helt annat.  Det saknas väldigt mycket relevant information. 

  • Anonym (Bonus)

    Vissa av er glömmer att det inte handlar om småbarn eller tonåringar, utan faktiskt 21 åringar! Hur kan man säga att vi vuxna måste anpassa vårt liv efter vuxna individer med fast jobb och partner och allt? Det är endast lathet som gör att dessa vuxna inte orkar flytta, eftersom det är skönt att slippa betala, städa och ta ansvar. Jag har varit med i så många år och är medveten om att man måste anpassa sig om man flyttar in till en familj med tonåringar eller barn. Men detta är väl lite skillnad ändå? 

  • Anonym (Malus)
    Anonym (Bonus) skrev 2024-01-25 10:24:40 följande:

    Vissa av er glömmer att det inte handlar om småbarn eller tonåringar, utan faktiskt 21 åringar! Hur kan man säga att vi vuxna måste anpassa vårt liv efter vuxna individer med fast jobb och partner och allt? Det är endast lathet som gör att dessa vuxna inte orkar flytta, eftersom det är skönt att slippa betala, städa och ta ansvar. Jag har varit med i så många år och är medveten om att man måste anpassa sig om man flyttar in till en familj med tonåringar eller barn. Men detta är väl lite skillnad ändå? 


    Skit i dessa kommentarer. Här på FL är barnen barn tills de går i pension och de gamla föräldrarna på äldreboendet måste såklart anpassa sitt liv efter dem. Som extrasängar i garderoben och alltid extra mat i lilla kylen ifall lilla Lasse kommer och vill stanna ett par dagar.
  • Anonym (Kenneth)
    Anonym (Bonus) skrev 2024-01-25 10:24:40 följande:

    Vissa av er glömmer att det inte handlar om småbarn eller tonåringar, utan faktiskt 21 åringar! Hur kan man säga att vi vuxna måste anpassa vårt liv efter vuxna individer med fast jobb och partner och allt? Det är endast lathet som gör att dessa vuxna inte orkar flytta, eftersom det är skönt att slippa betala, städa och ta ansvar. Jag har varit med i så många år och är medveten om att man måste anpassa sig om man flyttar in till en familj med tonåringar eller barn. Men detta är väl lite skillnad ändå? 


    Fast om han nu är så himla värdelös som förälder som  du beskriver så vad hindrar dig från att flytta?  
    Varför lägga ner mer tid på en familj du så uppenbart föraktar och ser ner på? 
  • Anonym (Malus)
    Anonym (Kenneth) skrev 2024-01-25 10:35:43 följande:
    Fast om han nu är så himla värdelös som förälder som  du beskriver så vad hindrar dig från att flytta?  
    Varför lägga ner mer tid på en familj du så uppenbart föraktar och ser ner på? 
    För att hon väntar på att de andra vuxna i husållet ska flytta ut och skaffa eget som andra gör i den åldern... är min gissning.

    Visst är man alltid förälder, absolut. Men vuxna "barn" ska man inte behöva lalla med som ts snubbe gör.
  • Anonym (Bonus)
    Anonym (Malus) skrev 2024-01-25 10:29:10 följande:
    Skit i dessa kommentarer. Här på FL är barnen barn tills de går i pension och de gamla föräldrarna på äldreboendet måste såklart anpassa sitt liv efter dem. Som extrasängar i garderoben och alltid extra mat i lilla kylen ifall lilla Lasse kommer och vill stanna ett par dagar.
    Hahahahhaa!!! Helt rätt!
    Vad är det för fel på dessa biomammor och pappor som tycker att vuxna barn ska styra och ställa över dem som faktiskt försörjer dem, trots deras höga ålder?!
    Låt dessa stackare växa upp och klipp navelsträngen !! inte konstigt att alla ungdomar nuförtiden har diagnoser och skyller på än det ena än det andra för att slippa ta ansvar. Föräldrarna går i fällen. 

    Som jag skrev, har all respekt för att man ska anpassa sig när man flyttar ihop med en familj där barnen är under 19 år och går i skolan. Men när de gått ut gymnasiet och är ensamförsörjande så borde de inte fortsätta styra i hemmet. Isåfall kan de ju lika bra bo kvar tills de är 70.
  • Anonym (Malus)
    Anonym (Bonus) skrev 2024-01-25 13:07:04 följande:
    Hahahahhaa!!! Helt rätt!
    Vad är det för fel på dessa biomammor och pappor som tycker att vuxna barn ska styra och ställa över dem som faktiskt försörjer dem, trots deras höga ålder?!
    Låt dessa stackare växa upp och klipp navelsträngen !! inte konstigt att alla ungdomar nuförtiden har diagnoser och skyller på än det ena än det andra för att slippa ta ansvar. Föräldrarna går i fällen. 

    Som jag skrev, har all respekt för att man ska anpassa sig när man flyttar ihop med en familj där barnen är under 19 år och går i skolan. Men när de gått ut gymnasiet och är ensamförsörjande så borde de inte fortsätta styra i hemmet. Isåfall kan de ju lika bra bo kvar tills de är 70.
    Jag undrar också vad felet är, och varför det haglar diagnoser som ursäkter för att ungar beter sig som vildar under vikingatiden.

    Finns ingen bostad att få tag på , fine. Men då sköter man sig själv som vuxen, och flyttar inte hem till mamma när pappa är dum, eller tvärtom.

    Min äldsta sons barndomsvän bodde hemma tills han var närmare 30, ingen utomstående kunde förstå varför föräldrarna behöll en alldeles för stor bostad för en vuxen karls skull. Som tur var, för dem, så beslutade hyresvärden att fastigheten skulle rivas och då passade dessa föräldrar på att skaffa en tvåa. Då var lille ponken på 30+ tvungen att söka sig ett hem, vilket inte var svårt då han stått i bostadskö sedan han var 18.
    Tänk om riviningsbeslutet inte kommit, då hade han väl ännu haft pojkrummet kvar, 41 år gammal.
  • Anonym (levt i bonusfamilj)
    Anonym (Bonus) skrev 2024-01-25 13:07:04 följande:
    Hahahahhaa!!! Helt rätt!
    Vad är det för fel på dessa biomammor och pappor som tycker att vuxna barn ska styra och ställa över dem som faktiskt försörjer dem, trots deras höga ålder?!
    Låt dessa stackare växa upp och klipp navelsträngen !! inte konstigt att alla ungdomar nuförtiden har diagnoser och skyller på än det ena än det andra för att slippa ta ansvar. Föräldrarna går i fällen. 

    Som jag skrev, har all respekt för att man ska anpassa sig när man flyttar ihop med en familj där barnen är under 19 år och går i skolan. Men när de gått ut gymnasiet och är ensamförsörjande så borde de inte fortsätta styra i hemmet. Isåfall kan de ju lika bra bo kvar tills de är 70.
    Men vad svarar din sambo då när du tar upp just detta? 
    vad har han för ursäkt för att detta får fortgå? 
    har du sagt till din sambo att du känner som du skriver här i inlägget? 
    han tillåter ju att det fortsätter!
Svar på tråden Hur ska jag kunna acceptera hans barn?