Kris i vården inte bara bland ssk!

Varit dåligt i vården i många år. Inget nytt. Många vårdbiträden och uskor blir utbrända, och lämnar. Vet kommuner som har problem att hitta personal. Läste om psykvården i en kommun, där flera slutat. Ett par kvinnor hade blivit misshandlade grovt, var nära att dö tror jag. De skickade in dom ensamma till patienter där. Hur tänker man då?
Var väl Janne Josefsson som tog upp det här med vården och konstaterade att det inte är nåt nytt, och kan inte vara nytt för politikerna heller.

19 sjuksköterskor har sagt upp sig inom den psykiatriska slutenvården hittills i år. (2019)

Delade turer pratade de på att ta bort för över 20 år sen. Vet kommuner som provat 3-3 systemet, och de flesta var positiva. De anställda, boende och deras anhöriga. Men det kostade för mycket. Tror inte det kostar för mycket i längden med tanke på alla som blir utbrända och flyr vården.

Jag tycker att man behöver se över hela Sveriges sätt att hantera vården. Varför skapar alla regioner/landsting hjulet på nytt och har egna rutiner för när man får en viss undersökning eller vad som är standard när man är gravid? Varf har alla egna datasystem som kostar många miljoner i varje region. Varför lägger vi ohyggliga belopp på inhyrd personal istället för att skapa drägliga arbetsförhållanden för de anställda? Varför ska läkarna administrera så mycket av sin tid att vi har usel statistik kring patientnära tid? Svensk sjukvård är helt sjuk! Och det krävs att politikerna gör något mer konkret än att kasta en hög med pengar på problemet.

Du har ingen vidare debatteknik själv. Du har "haft kontakt med en fysioterapeut" en gång så därför vet du hur det är. Nej det kan jag garantera dig att du inte vet. Då kan jag lika gärna berätta för dig att jag gick till vc och träffade ssk som gav mig en spruta och sen gick de och drack kaffe. Måste vara det softaste jobb jag stött på. Lika dumt. Du har fått flera exempel på vad fysioterapeuter gör och deras arbetsmiljö men du väljer helt att bortse från det, är du intresserad av förklaringar så föreslår jag att du läser istället. 

Jag är inte så intresserad egentligen av att försvara och förklara olika yrken. Jag vet mycket väl vad de gör och vad som krävs. Det jag vill belysa är att det råder akut brist på utbildad personal inom legitimationsyrkena och de med högskoleutbildning. Det är många patienter som lider pga det och det kommer bli värre eftersom så många lämnar och det utbildas få. Detta gäller inte bara ssk och det är oroande att det inte är någon debatt om det. Som att enda lösningen är att höja ssk löner och ändra deras scheman. När problemet är så oändligt mycket större. I åratal har vi nu pratat om ssk löner och arbetsmiljö. Jag önskar att debatten lyftes lite över den nivån. En helhet som är katastrofal. Man minskar platser på t ex reumatologen och strokerehab för det saknas fysioterapeuter och arbetsterapeuter. Det är jättelång väntetid till psykiatrin för det saknas psykologer, kuratorer, arbetsterapeuter. De remitteras till pv istället men där saknas ofta psykolog och kurator. Habiliteringen lägger ner verksamheten för de sköraste och mest utsatt funktionshindrade för man får inte tag på rehabpersonal. Tjänster är vakanta, har man tur är det en sökande. Som kanske stannar ett halvår. Sen ska man rekrytera igen. Våra chefer lägger nästan halva sin tid på att rekrytera. Och då pratar jag inte om ssk utan om alla andra legitimationsyrkena. Så här är det i min region och i många fler. Det är svårt att förstå att det inte är större uppmärksamhet på detta eftersom vi står inför en mycket svår situation i vården som drabbar så många pat som kanske inte har en så stark röst! Många lämnar yrkena pga lönen och arbetsmiljön. 

Det är den enda lösningen du ser.... 

Va?
Det finns mycket som behöver göras. Men ett stort problem är att det saknas utbildad personal. Det är rätt grundläggande.

Nja. Utifrån att sjukvårdens uppdrag hela tiden verkar utökas, och att vården faktiskt också jobbar med att göra rätt saker så är det inte så att det bara ska till pengar för att folk ska utbilda sig.

Jag tänker att pandemin faktiskt visade att vårt samhälle skulle må väldigt mycket bättre om "i princip" alla skulle veta mer om vård och omsorg, och att det faktiskt hade varit jävligt rimligt att ordna strukturer där fler människor får någon sorts grundläggande behörighet att göra vissa saker inom vården.

Vården skriker efter sin utbildade personal, men det är ingenting som säger att vi behöver strukturera upp välfärdsstaten precis som vi gjort tidigare. Ska vi ha ett individuellt perspektiv behöver vi också se till att vi har strukturer som kan stötta de personer som bor i samhället.

Vi behöver bestämma vilka som ska göra vad och anpassa våra institutioner till detta.

I min värld är det mer rimligt att ha något liknande som mönstringen också för hälso- och sjukvård samt omsorg, än att utbilda militärer. Rent krasst tycker jag vi kunde gjort detta redan när man lade ner den allmänna värnplikten, förra gången, med facit i hand.

Jag tycker att samhället sviker sig självt genom att helt titta på marknadsmodeller över vad som driver människor. Jag tänker att många människor faktiskt skulle må bra av att faktiskt bidra också till vården, förutom till vanliga yrkesliv. Och jag tror faktiskt inte att det handlar om att pumpa in mer resurser i de strukturer som finns.

Så, utbildad personal: Absolut. Men genom att höja lönerna och hålla tummarna? Nja. Genom att förändra vården och omsorgen så den fungerar? Ja! Exakt hur.... Det är den verkliga frågan....

Ja, varför inte, tycker det är bra förslag.

Ska man följa marknadsmodellen krävs ju mer pengar, vilka inte finns i det redan höga skattetrycket. Då måste man ju höja avgifterna, så individen plockar upp mer av kostnaden. Man kan ju fråga sig om det är hållbart att det knappt kostar något att uppsöka läkare/sjukhus; skulle det kosta lite mera skulle mer resurser frigöras från dem som uppsöker vård för minsta lilla i onödan, till dem som faktist har anledning att uppsöka vården.

Och vill man inte höja avgifterna, måste det ju till fler resurser som inte kostar. Där vore ju t ex en sorts allmän arbetsplikt, precis som militären brukade vara, en möjlig väg att gå. Det skulle även ge många ungdomar behövlig erfarenhet i arbetsvärlden. Men militären behövs mer mer än någonsin idag, de borde kunna komplettera varandra.

Något måste ju radikalt förändras; att bara dela den där tårtan för att ge vården lite större bit av skattepengarna är inte hållbart; de kommer bara behöva mer och mer om inte hela strukturerna ändras. Det måste nog ses från flera håll, med implementation av ändrad struktur, höjda avgifter, omfördelningar och utökad flexibilitet, etc samtidigt.

Ja, det är viktigt