Har känslor till en annan och känns fruktansvärt jobbigt!

Du har tre val:

1. Lämna din man

2. Var otrogen

3. Avlägsna dig från situationen 

Alla människor som har långa förhållanden kommer förr eller senare träffa på en eller flera som man fattar tycke för. Flirtigt, någon som är attraktiv, någon som får en att känna sig ung, rolig, lättsam, vild... ja. Listan kan göras lång. Du är inte unik på något sätt. Det händer människor varje sekund. En del kan inte skilja känsla från verklighet och låter sig dras med. Det slutar ALDRIG bra. Var inte så blind att du tror att det är mannen i ditt när det är en flirt eller förälskelse. Ofta är det något hos oss själva vi saknats som blir bekräftat eller något som saknas från vår relation. 

Såra inte människor i onödan. Och dessutom förstöra två familjer? 

Om du verkligen vill vara med honom. Lämna din man. Erkänn att du är kär i någon annan. Och sen ber du honom göra samma. Om det inte är ett alternativ så avlägsna dig från situationen. Byt kontor, avdelning, jobba hemifrån, eller strunta i känslorna. 

Det är ett val att bli förälskad. Det är faktiskt så. Känslor kan man få men om man upprätthåller dem så är det ett aktivt val. 

jajjemen, finns en hel del kvinnor som trånar efter kollegan och vill, trots att båda ej är singlar

Jag vill inte lämna min man (är det det för barnens skull eller om jag fortfarande älska honom, det är en fråga jag ställa mig själv varje dag!).

Jag har alltid varit en stark kvinna, aldrig varit så svag och fallit för någon som jag är nu! Kan inte ens tänka mig att vara otrogen! 

Det tredje alternativet försökte jag så många gånger men tyvärr misslyckades eftersom jag sköter/leda gruppen han jobbat med, varje gång jag försöker hålla avstånd/ignorera honom så försöker han hålla sig närmare och frågar om han gjort nåt fel osv. 

Att byta avdelning/jobb är heller inte ett alternativ för närvarande.
 

Hej igen!
jag tänkte hör av mig efter ett tag Hur det går & hur långt jag har kommit med detta. Egentligen det har blivit mycket värre. För 2 veckor sedan berättade han att han har känslor för mig och att det är mer än vänlig känsla dock inte kärlek (vilket Jag misstänker om han säger sanningen då jag ser  mycket kärlek i hans ögon), men hans hjärna kämpar mot hans hjärta varje dag! 

Jag känner mig helt fastnat, alltså jag försöka absolut mitt bäst att glömma honom och kämpar mot mina känslor fast det blir större dag efter dag 😓 

Jag mår så dåligt att jag kan inte leva som en normal person längre, på helgdagar får jag panik & mår så dåligt att jag ber gud att dagarna går snabb bara för att jag få träffa honom igen på vardagarna !! 

Jag verkligen behöver hjälp, snälla ge råd hur ska jag göra?? 🙏🏻

 

Rätt lätt egentligen. Antingen skiljer du dig och satsar på kollegan eller så byter du jobb. 

Menar du, att det alltid är den som man är gift med som är rätt? Ingen människa har någonsin gjort ett misstag på den punkten? Och ingen människa har någonsin mött den som EGENTLIGEN var rätt, först efter ett antal år med maken/makan? I samtliga fall när människor har upplevt det som TS upplever, så är det bara dumheter och inbillning som ska struntas i?

(I just det här fallet, kan det även vara så att TS inte fick välja make själv från början.)

Tack, folk är så jäkla dömande vad gäller äktenskap På FL.  Som att har man gift sig så kan och får man aldrig bryta loss och man ska jobba på äktenskapen i absurdum. Det kan faktiskt vara så att man passar bättre med någon annan. 

Ja vad gör man?

Är i samma sits fast inte lika handfallen som du. Men känslor finns från bådas håll- och det blir svårare och svårare att dölja på jobbet. Vi rör oss som i symbios, skrattar och skämtar, han rör vid mig på oskyldiga sätt men nu ser att att cheferna börjar skriva på sig (han är en högt uppsatt chef). Det blir svårare och svårare att kväva.

Vi har inte varit otrogna med varandra. Men hur i helvete får man stopp på känslorna? När man träffar
 någon som det känns så rätt med? Samtidigt älskar jag min man och vårt liv. Att lämna det är inget alternativ.

Säger som flera andra här, man får söka sig bort från situationen. Byta jobb, men att inte träffa honom är som om någon skulle rycka mattan under fötterna. Får svårt att ens andas vid tanke av att aldrig träffa honom igen :(

Jag är i liknande situation, också med en man från Balkan. Jag är inte gift, han är. Han har inte bekänt några känslor heller, men han skriver till mig nästan varje dag, är flörtig och man ser att han åtminstone är attraherad. Vi har hållit på såhär i snart 1.5 år. 

Det känns på något sätt som att det är lättare när vi inte uttalat några känslor, vet inte hur jag skulle reagera om han sa att han hade det.

Hur är din nuvarande relation?

Hur fan lyckas ni få det inlägget till att vara "dömande" och att man inte ska få kunna bryta upp?

Personen skriver ju uttryckligen 1. Lämna din man som FÖRSTA val?

Så typisk för gränslösa människor på FL, allt, precis alla som inte innebär total gränslöshet där man kan göra precis vafan som helst oavsett vad det får för konsekvenser för andra är jätte jätte dömande