Hej på er. Vad jag sett finns ingen tråd för oss med bf i september. Hade varit kul aty följas åt i denna rollercoaster av känslor och hormoner.
Jag var gravid sist för exakt 16 år sedan. Så jag känner mig helt ny igen på allt. 😅
Junojune
tack!
ja, vi har försökt ca 2 år och det senaste halvåret med letrozol och detta va tredje gången i kombination med ägglossningsspruta. Första omgången trippelkur av letrozol så det verkar ha gjort susen. Så lättad att veta att vi faktiskt kunde bli gravida. Hoppas ju givetvis att det går vägen . Ska få göra ett tidigt ultraljud 29/1. Dagarna kommer gå långsamt tills dess.
Junojune
tack!
ja, vi har försökt ca 2 år och det senaste halvåret med letrozol och detta va tredje gången i kombination med ägglossningsspruta. Första omgången trippelkur av letrozol så det verkar ha gjort susen. Så lättad att veta att vi faktiskt kunde bli gravida. Hoppas ju givetvis att det går vägen . Ska få göra ett tidigt ultraljud 29/1. Dagarna kommer gå långsamt tills dess.
Någon som har börjat cravea något redan?
Jag kan börja gråta av tanken på att äta vindruvor och har den här veckan ätit minst en låda om dagen.
Någon som har börjat cravea något redan?
Jag kan börja gråta av tanken på att äta vindruvor och har den här veckan ätit minst en låda om dagen.
Får så orimligt dåligt samvete. Här har man gått och längtat efter det här plusset i över ett år och sambon har längtat både efter plus för graviditet och ett plus över att min pmds ska försvinna.
Ja han har fått plus på graviditeten i alla fall.
Jag är så känslig för hormoner och har nonstop gråtit och varit avig sen symtomen började komma. Jag vet heller inte varför jag är så ledsen, men gråter mig genom större delen av dagen och jag kan verkligen inte stå emot att dra mig undan och vill bara vara själv i min gråtfest.
Om jag bara kunde berätta för min underbara sambo varför jag är ledsen, men jag vet ju inte. Och jag är sådan att jag måste få gråta ifred vilket gör att han tror att han gjort något.
Dagens klagomål slut. Över och ut.
Bara skönt att få ur sig lite, när man inte riktigt kan prata med någon om det.
Får så orimligt dåligt samvete. Här har man gått och längtat efter det här plusset i över ett år och sambon har längtat både efter plus för graviditet och ett plus över att min pmds ska försvinna.
Ja han har fått plus på graviditeten i alla fall.
Jag är så känslig för hormoner och har nonstop gråtit och varit avig sen symtomen började komma. Jag vet heller inte varför jag är så ledsen, men gråter mig genom större delen av dagen och jag kan verkligen inte stå emot att dra mig undan och vill bara vara själv i min gråtfest.
Om jag bara kunde berätta för min underbara sambo varför jag är ledsen, men jag vet ju inte. Och jag är sådan att jag måste få gråta ifred vilket gör att han tror att han gjort något.
Dagens klagomål slut. Över och ut.
Bara skönt att få ur sig lite, när man inte riktigt kan prata med någon om det.
Du är inte ensam! Jag hoppas att det kommer lugna ner sig när kroppen acklimatiserat sig, så att säga.
Och det är helt okej att du drar dig undan, du behöver inte ha dåligt samvete för det. Du kan inte hjälpa att din kropp reagerar som den gör på hormoner och det finns inget rätt eller fel sätt att möta dem på. Du gör det som funkar bäst för dig, det som lugnar och tröstar dig på bästa sätt. Ibland finns det ju inget annat som hjälper än att bara få gråta och gråta tills det tar slut.
Du och din sambo kanske kan prata om hur ni känner, någon gång när du känner dig lugn inombords och ni båda har ätit och sovit gott. Gråtfesterna är ju inte kul men det kanske ändå känns lite bättre när du vet att sambon (och andra nära) förstår.
Som sagt, du är verkligen inte ensam!!
Någon som har börjat cravea något redan?
Jag kan börja gråta av tanken på att äta vindruvor och har den här veckan ätit minst en låda om dagen.