• Anonym (mamman)

    Behöver hjälp! hantera ilska och utbrott - 15-åring

    Min 15-åring är omöjlig att nå, utbrotten har skett i flera år nu. Jag och pappan känner oss maktlösa. Igår hade jag gjort lite förändringar i hemmet som inte föll henne i smaken och när jag kom hem hade hon förstört det jag fixat med i flera timmar. Jag blev rasande och skrek åt henne, tog även tag i hennes axlar och föste ut henne i rummet och hänvisade henne till rummet. Istället skrattade hon mig i ansiktet och sa att "ha jag kommer ändå tar ner dina jävla fula grejer". Kvällen följdes med att hon spelade hög musik till väldigt sent, höll hela familjen vaken, hon hade låst dörr så vi kunde inte ta högtalaren. Skulle vi gjort det hade hon blivit ännu mer arg (ja ni hör, finns ingen respekt). Jag hotade med att stänga ner spotify. Hon är så fruktansvärt arg och tycker att jag inte låter henne göra något vilket inte stämmer. Hon har tex. en egen moppebil så hon har otroligt mycket frihet. Sen skrev hon i sms till mig att jag håller på att bli som en i vår vänskapskrets som sagt att hon inte gillar dottern (kommit fram genom andra bekanta, vilket jag iofs inte heller tycker är schysst gjort av den kvinnan). Jag känner mig i ett helt desperat läge nu, inför kvällen då hon kommer fortsätta med höga musiken. Imorse slog hon sönder systerns spegel. 

    Dottern själv säger att hon tror hon har adhd och när jag säger att vi ska söka elevhälsan så vägrar hon och säger att de inte vet nåt om adhd. Trots att jag förklarat att det är dit man kan vända sig i första hand. 
    Hon fullkomligt hatar mig och pappa och lillasyster. Har tar skärmdumpar på sms-konversationer så hon kan använda det för att "stämma mig" osv. Hon säger att jag slår henne. Hon skriver till mig på sms att jag är hemsk, ful, värdelös mamma, kallat mig h-ord..Snälla kom med råd! 

  • Svar på tråden Behöver hjälp! hantera ilska och utbrott - 15-åring
  • Anonym (så)
    Anonym (aldrigtolereat) skrev 2024-01-12 13:08:32 följande:
    Nej det stämmer inte

    Dåligt beteende ska straffas hårt . Då får man lära sig att det inte är ok och det man gör har konsekvenser 

    Straff funkar om man gör det på rätt sätt till skillnad från curling 
    Straff fungerar om det är rädsla och ögontjäneri man vill uppnå. Och om man vill att barnet ska försvinna ur ens liv så fort det kan. 

    Men vill man ha en fungerande relation, och fostra en fungerande människa, så är det helt fel väg att gå.

    Förälderns dåliga beteende då - ska det också straffas hårt? 
  • Anonym (så)
    Anonym (Aurora) skrev 2024-01-12 10:32:34 följande:
    Som jag tidigare skrivit så ska föräldrarna absolut jobba på sitt utagerande och beteende. Likaså kommunikationen med dottern. Självfallet. Men barnets dåliga uppförande får inte belönas - det ger helt fel budskap och hjälper henne inte alls.
    Om man börjar i rätt ände, dvs att föräldern börjar uppträda som en ansvarstagande vuxen, då kommer barnets beteende att följa på i rätt riktning. Det är tydligt i TS att barnet svarar på hur mamman själv beter sig mot barnet. 

    Att ha sina saker, sitt rum, sin frihet är inte belöningar, det är grundläggande, och ska inte ses som något man tar bort eller lägger till på grund av beteende som har en helt annan grund. 
  • Anonym (aldrigtolereat)
    Anonym (så) skrev 2024-01-12 13:11:27 följande:
    Straff fungerar om det är rädsla och ögontjäneri man vill uppnå. Och om man vill att barnet ska försvinna ur ens liv så fort det kan. 

    Men vill man ha en fungerande relation, och fostra en fungerande människa, så är det helt fel väg att gå.

    Förälderns dåliga beteende då - ska det också straffas hårt? 
    Det märks att du inte har egna barn 

    Nej vi hatar inte våra föräldrar för att dom satte gränser och inte belönande oacceptabelt beteende 

    Tvärt om är jag glad att mina föräldrar orkade ta tag i det i stället för att curla sönder oss

    Så du säger att det är ett fungerande beteende att kalla sin mamma för fula namn och att uppföra sig illa? 

    Din uppfostring teknik som går ut på att låta barn göra vad dom vill där vuxna ska vara kompisar i stället för förälder funkar uppenbarligen inte,för då ts hade inte haft behov av att skapa denna tråd 
  • Anonym (aldrigtolereat)
    Anonym (så) skrev 2024-01-12 13:14:57 följande:
    Om man börjar i rätt ände, dvs att föräldern börjar uppträda som en ansvarstagande vuxen, då kommer barnets beteende att följa på i rätt riktning. Det är tydligt i TS att barnet svarar på hur mamman själv beter sig mot barnet. 

    Att ha sina saker, sitt rum, sin frihet är inte belöningar, det är grundläggande, och ska inte ses som något man tar bort eller lägger till på grund av beteende som har en helt annan grund. 
    Problemet är att ts inte tar ansvar 

    Dom enda rättigheterna man har är mat kläder och en säng att sova

    Resten är privilegium som man enbart ska ha om man sköter sig   
  • Anonym (så)
    Anonym (aldrigtolereat) skrev 2024-01-12 14:10:54 följande:
    Problemet är att ts inte tar ansvar 

    Dom enda rättigheterna man har är mat kläder och en säng att sova

    Resten är privilegium som man enbart ska ha om man sköter sig   
    Nej, mat och kläder och en säng är inte det enda barn har rätt till i ett samhälle som vårt. 

    Och ja, problemet är att TS är ansvarslös och beter sig illa mot sitt barn, och på det sätter har barnet lärt sig att bete sig illa tillbaka. 
    Anonym (aldrigtolereat) skrev 2024-01-12 14:08:57 följande:
    Det märks att du inte har egna barn 

    Nej vi hatar inte våra föräldrar för att dom satte gränser och inte belönande oacceptabelt beteende 

    Tvärt om är jag glad att mina föräldrar orkade ta tag i det i stället för att curla sönder oss

    Så du säger att det är ett fungerande beteende att kalla sin mamma för fula namn och att uppföra sig illa? 

    Din uppfostring teknik som går ut på att låta barn göra vad dom vill där vuxna ska vara kompisar i stället för förälder funkar uppenbarligen inte,för då ts hade inte haft behov av att skapa denna tråd 

    Konstigt att det märks att jag inte har barn, eftersom jag har två tonårsbarn. Som jag fostrat med kärlek, kommunikation och förståelse. och som fungerat alldeles utmärkt med en god relation och de har ett bra beteende.

    Nej, det är inte ett fungerande beteende att kalla sin mamma för fula namn. Men det är inte heller ett fungerande beteende som mamma att skrika, ta tag i barnet och bete sig som TS gör. Och det bör vara högre krav på hur en vuxen förälder beter sig än hur ett barn beter sig och barnet behöver en balanserad och mogen vuxen som förebild. 

    Min uppfostringsteknik fungerar uppenbarligen, för mina barn är välfungerande. Men det är inte så TS har gjort, och det är därför hon nu har behov av att skriva den här tråden. 
  • Anonym (Hmmm)

    Lite OT, ber om ursäkt. Men alla ni som säger att man enbart ska bemöta helt lågaffektivt. Är ni helt säkra?

    Har själv bara väldigt små barn än, äldsta är 3. Vi har kört lågaffektivt och lugnt bemötande, och i huset skriker jag och mannen inte åt varann eller höjer rösten. Gångerna jag höjt rösten åt barnen är extremt få och bara då de gjort saker som är farliga. Vi anser att man resonerar så långt det bara går. Däremot är ju vårt äldsta barn i en trotsålder och skriker ändå, och lever ibland om en hel del. 

    Så här är det ju inte direkt så att barn bara gör som vuxna gör. Jag bemöter skrik med lugn, men det har bara givit mer trots. Kommer ju inte ändra föräldraskap då jag ändå tror mest på det här sättet jämfört med annat; men jag tror ju inte man automatiskt liksom slipper trots och gränstestande bara genom att ge kärlek.

  • Anonym (så)
    Anonym (Hmmm) skrev 2024-01-12 14:57:16 följande:

    Lite OT, ber om ursäkt. Men alla ni som säger att man enbart ska bemöta helt lågaffektivt. Är ni helt säkra?

    Har själv bara väldigt små barn än, äldsta är 3. Vi har kört lågaffektivt och lugnt bemötande, och i huset skriker jag och mannen inte åt varann eller höjer rösten. Gångerna jag höjt rösten åt barnen är extremt få och bara då de gjort saker som är farliga. Vi anser att man resonerar så långt det bara går. Däremot är ju vårt äldsta barn i en trotsålder och skriker ändå, och lever ibland om en hel del. 

    Så här är det ju inte direkt så att barn bara gör som vuxna gör. Jag bemöter skrik med lugn, men det har bara givit mer trots. Kommer ju inte ändra föräldraskap då jag ändå tror mest på det här sättet jämfört med annat; men jag tror ju inte man automatiskt liksom slipper trots och gränstestande bara genom att ge kärlek.


    Fast det är ju stor skillnad på en 3-åring och en 15-åring.

    Men även med en 3-åring, jag kan garantera dig att det skulle bli ännu mer skrik och bråk om du som förälder svarade högaffektivt när ditt barn lever om. Som du gör nu så hjälper du honom att reglera sig snabbare, och så är det även med en tonåring i affekt. Om föräldern reagerar i affekt så eskalerar man situationen och beteendet, och tvärtom, om man reagerar lågaffektivt så hjälper man barnet att reglera känslorna.

    Och nej, barn gör inte alltid som man säger, och det kan hända att man behöver ta i om det kommer till farliga situationer. Och en 3-åring är inte mogen för några särskilt avancerade resonemang.

    Men om man inte kommunicerar med en 15-åring, utan gapar och skriker tillbaka, hotar med det ena och det andra, och tar tag fysiskt, då har man inte ett vettigt föräldraskap utifrån barnets behov och mognad. 

    Man slipper inte trots och gränstestande, men man bemöter det vuxet och ansvarsfullt istället för att sjunka till samma nivå som barnet. Och lär därmed barnet hur man kan hantera sina känslor mer vuxet med tiden.
  • Anonym (Rakt på sak)
    Anonym (så) skrev 2024-01-12 13:11:27 följande:
    Straff fungerar om det är rädsla och ögontjäneri man vill uppnå. Och om man vill att barnet ska försvinna ur ens liv så fort det kan. 

    Men vill man ha en fungerande relation, och fostra en fungerande människa, så är det helt fel väg att gå.

    Förälderns dåliga beteende då - ska det också straffas hårt? 
    Ja en sån där unge skulle ju inte skada om hon flyttade hemifrån på 18-årsdagen iaf...

    Straff ger inte bara rädsla och ögontjäneri utan lydnad, gott uppförande, respekt och kanske insikter.

    Föräldern får ju sitt straff redan i form av en rent grönjävlig unge. Hoppas TS lär sig något av detta.
  • Anonym (Rakt på sak)
    Anonym (så) skrev 2024-01-12 14:39:36 följande:
    Nej, mat och kläder och en säng är inte det enda barn har rätt till i ett samhälle som vårt. 
    Jaså? Vad mer tänkte du att ts unge ska ha? Mobil? Mopedbil? Veckopeng? NEJ. Allt sånt är extra, och sånt extra ska dras in när man beter sig som skit.
  • olof 45

    Verkar vara många här som blandar ihop "straff" och "konsekvenser". Att utdela straff ska man akta sig för, men naturliga konsekvenser är något helt annat - och att skippa just konsekvenser är exakt vad curling är!

    När jag läser sådana här trådar tackar jag gudarna för att jag och min fru haft samma syn på detta, och att vi valde att ta "fights" tidigt och alltid vara konsekventa; när vi sa att xxx skulle få yyy i konsekvens, så blev det så också. Det gav barnen en sorts trygghet i att kunna lita på att vi vuxna stod för vad vi sa, tror jag.

Svar på tråden Behöver hjälp! hantera ilska och utbrott - 15-åring