Dejta eller inte?

Om du inte vill och känner för det så, ska du naturligtvis inte göra det. 

Man måste inte ha en partner. Sedan kan det ju hända ändå att du träffar någon, men då kommer det naturligt. 

Det finns inget rätt eller fel i detta. Jag tror du känner när du är redo. Har du inget behov av det så låt bli. Man måste ha utrymme i sitt liv för att ge plats för någon annan. Jag har alltid haft något års uppehåll mellan mina relationer, för att landa, utvärdera, utvecklas. 

Jag vill ju inte träffa nån att resa med, för det skulle betyda att jag måste resa bort från barnen. Har svårt att tänka mig att nån kille skulle vilja resa med mig och barnen, även om det absolut hade varit trevligt. 

Barnen är så pass stora att den ena kan klara sig på egen hand och den andra kan stanna en långhelg hos pappan eller någon släkting. om det så bara är en eller två gånger om året så är jag värd det.

Jag har ingen lust med det. Har inte heller råd även om jag har hög lön. Efter att ensam betala hus med 4 sovrum och resor med 3 barn finns det inga pengar över just nu för resor för egen del. I så fall skulle jag behöva prioritera bort saker med barnen. När jag tänker efter skulle jag nog inte ens vilja lägga ett par hundra på ett restaurangbesök med en dejt. Allt tas ju från pengar jag kan behövs till barnens körkort, fritidsaktiviteter och annat. 

Haha nej det skulle bara bli ytterligare en person som vill ha min tid, uppmärksamhet och pengar :) . Inte värt det även om jag i gengäld skulle få nån att dela ett glas vin med och prata med om fredagskvällarna. Förmodligen skulle han bara ställa upp på det om han sen får knulla. 

Nä men då har du ju svaret där. Du är inte villig att prioritera en dejt eller sugen på någon att ha sex med, då ska du ju heller inte dejta.

Finns inget som är normalt, det är individuellt. 
Nu har jag varit separerad/skild längre än dig. Är 12 år sen jag valde att lämna barnens pappa. Jag har haft några relationer efter det. Nu har jag varit singel 3, nästan 4 år och trivs med det. Har absolut tid att dejta om jag skulle vilja för mina barn är stora. Jag har funderat flera gånger på om jag kanske borde börja dejta igen men känner bara att nej, jag vill inte. Jag gillar mitt liv som det är och orkar inte lägga energi på en karl. Jag vill inte börja kompromissa eller göra ändringar i mitt liv. Kanske jag kommer dit en dag, att jag är redo att släppa in någon, att ge plats åt en man men jag är inte där nu. 

Nej, jag söker inte aktivt. Det är lugnare och bättre för barnen att det är bara vi. Sedan är det en annan sak om det skulle hända bara, alltså att man plötsligt skulle finna sig vara oemotständligt tokkär i någon, t.ex. på arbetsplatsen.

Men som sagt - det är inget jag SÖKER, för jag är övertygad om att det blir bättre för barnen ju äldre de blir, innan jag introducerar dem för någon "bonuspappa". Oftast blir ju en ny partner inte en bonus, utan gör livet svårare för barnen. (Det är bra att lyssna på unga vuxna, som har frigjort sig och därför vågar tala ut om hur det var.)

Nej, jag söker inte aktivt. Det är lugnare och bättre för barnen att det är bara vi. Sedan är det en annan sak om det skulle hända bara, alltså att man plötsligt skulle finna sig vara oemotständligt tokkär i någon, t.ex. på arbetsplatsen.

Men som sagt - det är inget jag SÖKER, för jag är övertygad om att det blir bättre för barnen ju äldre de blir, innan jag introducerar dem för någon "bonuspappa". Oftast blir ju en ny partner inte en bonus, utan gör livet svårare för barnen. (Det är bra att lyssna på unga vuxna, som har frigjort sig och därför vågar tala ut om hur det var.)

Fast hur många hunkar tror du vill ha en trebarnsmamma - som förmodligen har spår av graviditeter och förlossningar på kroppen, samt inte kan vara purung längre?