• Anonym (Anonymajag)

    Min sambo bryr sig inte om jag äter eller ej

    min sambo skiter i om jag äter eller inte Inprincip. 


    haft anorexia sen tidigt i tonåren, men nu kommer tankarna tilbaks. jag kan inte se något annat än att jag behöver gå ner i vikt just nu. Jag försöker värkligen motstå alla jobbiga tankar o tvingar i mig mat endå, men min sambo värkar inte bry sig alls. Jag har sagt till han att jag fått jobbiga tankar o att jag gärna vill att han hjälper mig så gott som går, tex hjälper o Stöttar med o fråga vad jag ätit osv. Men jag får ingen hjälp av han, o jag vill inte höra av mig till en ätstörnings enhet Igen de triggas ju lite av de.
    jag vet inte hur jag ska få han att förstå alvaret som kan bli om jag fortsätter, jag vill ju inte detta men jag får ju inte någon som helst hjälp på vägen. o visst jag har ett ansvar själv men i en relation ska man väll stötta i hjälpa varandra. Får nästan känslan av att han skiter i om jag går ner så pass mycket att jag knappt kan stå upp , som att de nästan är de han vill, att han vill att jag ska bli smalare.. 
    o snälla någon snäll själ som kan hjälpa mig med vad jag ska göra. o helst inte ta kontakt med någon psykolog då jag känner att de inte hjälper o mest triggar mer utav de! Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Min sambo bryr sig inte om jag äter eller ej
  • Anonym (M)
    Anonym (Stockholmstjej) skrev 2024-01-25 13:17:16 följande:
    Exakt. Det är exakt så här närstående ska agera. De ska inte vara matpoliser.
    Åh. Min flickvän som har haft allvarliga ätstörningar börjar känna av det igen säger hon. Vet du var jag kan hitta bäst info om hur man ska bete sig som närstående? Har funderat på detta med triggers eftersom jag gillar träning och även att laga mat...

    Eller är det olika från person till person?
  • fornminne

    TS, om din sambo är något att ha, bryr han sig säkert. Självklart vill han inte se dig tyna bort. Om du ens tror det, kanske ni inte borde vara tillsammans?

    Kanske kan han stötta dig på andra sätt än kontrollera om du äter? Jag tänker på det många har skrivit, att det inte fungerar om anhöriga ska agera matpoliser. Att det inte gör en anorektiker friskare, samt är för tungt ansvar att lägga på en anhörig. Du behöver professionell hjälp.

    Äter ni aldrig tillsammans? På det sättet kan din sambo kanske hjälpa dig att få ett mer avslappnat förhållande till mat, samt mota bort de jobbiga tankarna.

  • fornminne
    Anonym (M) skrev 2024-01-25 13:27:49 följande:
    Åh. Min flickvän som har haft allvarliga ätstörningar börjar känna av det igen säger hon. Vet du var jag kan hitta bäst info om hur man ska bete sig som närstående? Har funderat på detta med triggers eftersom jag gillar träning och även att laga mat...

    Eller är det olika från person till person?
    Bete dig som vanligt. Försök avdramatisera mat och ätande, men tjata inte på henne.

    Fråga henne vad det är som triggar ätstörningarna. Är hon stressad? Mår hon dåligt över något annat? När det gäller sånt kan du stötta henne, men blir det värre behöver hon professionell hjälp.
  • Anonym (A)
    Anonym (fd anorektiker) skrev 2024-01-25 13:15:11 följande:

    Jag har varit svårt sjuk i anorexi och kände verkligen att ingen kunda hjälpa mig förutom jag själv, och det skedde när jag kom till insikt. Jag hade att välja mellan att fotsätta eller att dö.
    Det var inget jag värkte fram utan det kom som en smocka mitt i natten, jag vaknade och insåg vart jag var på väg.

    Hade också en sambo på den tiden och honom gjorde jag klart för att ju mer han tjatade desto mer triggad blev jag.
    Det är svårt med triggers. Väldigt svårt.

    När jag var sjuk fanns inga ätstöringskliniker, detta var 70- och sent 80-tal. Så ja, jag fick ett återfall. Sju resor värre än första gången.

    När jag kom till insikt tog jag bort alla speglar, så jag inte kunde stå och beundra min magra kropp. Använde säckiga kläder så jag inte av misstag skulle se min spegelbild någonstans.

    Jag vet inte vad jag ska råda dig, men du kanske känner igen något... du får gärna fråga om du vill.

    Jag har nu varit frisk i över 30 år och ser ingen risk att ramla tillbaka igen.


    +1
  • Anonym (M)
    fornminne skrev 2024-01-25 20:29:50 följande:
    Bete dig som vanligt. Försök avdramatisera mat och ätande, men tjata inte på henne.

    Fråga henne vad det är som triggar ätstörningarna. Är hon stressad? Mår hon dåligt över något annat? När det gäller sånt kan du stötta henne, men blir det värre behöver hon professionell hjälp.
    Ja. Det är svårt att se någon man älskar som inte äter när jag gör t ex. Jag skulle aldrig tjata men det är en inre kamp att inte göra det, en maktlöshet att se henne sådan.

    Det är en ändrad jobbsituation pga omorganisation som stressar henne men hon har blivit erbjuden andra bättre jobb så det kommer att ordna sig.

    Hon har tagit kontakt med vården igen.
  • fornminne
    Anonym (M) skrev 2024-01-25 21:53:18 följande:
    Ja. Det är svårt att se någon man älskar som inte äter när jag gör t ex. Jag skulle aldrig tjata men det är en inre kamp att inte göra det, en maktlöshet att se henne sådan.

    Det är en ändrad jobbsituation pga omorganisation som stressar henne men hon har blivit erbjuden andra bättre jobb så det kommer att ordna sig.

    Hon har tagit kontakt med vården igen.
    Varför äter hon inte? Om hon är medveten om sina problem.

    Vill hon äta men kan inte?

    Antagligen kan hon rent fysiskt, men mår dåligt efteråt eftersom ätande triggar hennes ångest. Där kan du vara ett stöd, men ta inte på dig för mycket. Ätstörningar är ett slags självskadebeteende. Det kan inte anhöriga lösa.

    Tänk också på att vården ofta erbjuder anhörigstöd. Kring hur man ska tänka och göra, om gränsdragningar osv.
  • Anonym (Stockholmstjej)
    Anonym (M) skrev 2024-01-25 13:27:49 följande:
    Åh. Min flickvän som har haft allvarliga ätstörningar börjar känna av det igen säger hon. Vet du var jag kan hitta bäst info om hur man ska bete sig som närstående? Har funderat på detta med triggers eftersom jag gillar träning och även att laga mat...

    Eller är det olika från person till person?
    Du har visserligen redan fått jättebra svar på detta fr Fornminne, men eftersom det var mig du frågade så svarar jag på det Fornminne inte har svarat på :) Bäst info får du helt klart genom att gå en av de närståendeutbildningar som de flesta ÄS-kliniker brukar erbjuda; du skriver i ett senare inlägg att din flickvän har kontakt med vården igen, så dem kan du alldeles säkert vända dig till.  Sen det här med triggers - ja, det kan variera mycket från person till person; det bästa du kan göra vad gäller just den frågan är att öppet och rakt fråga din flickvän, eftersom det är hon som vet bäst vad som triggar just henne. Det är t.ex. inte alls säkert att just hon blir triggad av saker som har med träning att göra (det finns "lata" anorektiker också ;) ), men det kan även vara så att hon blir jättetriggad av det... 

    Jättefint att du bryr dig och vill lära dig <3 
  • Anonym (Stockholmstjej)
    fornminne skrev 2024-01-25 22:19:19 följande:
    Varför äter hon inte? Om hon är medveten om sina problem.
    Du skriver jättebra svar, men just detta blir jag lite förvånad över... De flesta av oss är väldigt, väldigt väl medvetna om att vi har problem, men det gör det ju tyvärr inte lättare att äta... 
  • fornminne
    Anonym (Stockholmstjej) skrev 2024-01-25 22:31:17 följande:
    Du skriver jättebra svar, men just detta blir jag lite förvånad över... De flesta av oss är väldigt, väldigt väl medvetna om att vi har problem, men det gör det ju tyvärr inte lättare att äta... 
    Det var därför jag frågade om hon inte kan äta eller inte vill.

    Att det är svårt att äta om man får ångest av det, förstår jag mycket väl. Jag trodde det framgick i mina inlägg.

    Alla slutar inte äta för det, de försöker. Som TS. För att de på ett intellektuellt plan förstår att de måste. Men alla klarar inte av det, även om de vill.
  • Anonym (Anonym just nu)

    Men alltså, jag förstår din sambo. Jag har haft en sådan person intill mig, med denna problematik, och jag vägrade att bli medberoende genom att tramsa och jamsa med i det. Det är ju så uppmärksamhetssökande att hålla på så, också. Du får skaffa den hjälp du behöver i vården.

Svar på tråden Min sambo bryr sig inte om jag äter eller ej