Tidig 40årskris?

Jag tror tyvärr inte att det är ovanligt. Jag läste för ett tag sedan om en undersökning där man slog fast att över hälften av svenska par upplevde att den ena parten gått upp i vikt sedan de träffades och också slutat bry sig om sitt utseende, vilket resulterade i att intimiteten och sexualiteten i relationen drastiskt minskat.

Det här en sak med många bottnar. Under de tidiga faserna i relationen anstränger man sig för att visa sig från sin bästa sida, men allt eftersom relationen fortskrider, börjar man känna sig tryggare och kan slappna av i sin livsstil - som då ofta ger sig tillkänna via kroppen. Det är ju till en viss del helt normalt, man kan inte vara i en dejting-mode hela tiden. Man kan naturligtvis fortfarande älska varandra trots en viss förändring i kroppen, men däremot finns det en risk att en del av den fysiska attraktionen minskar. Det är ingenting som man kan påverka själv med viljan.

Ett större problem skulle jag säga är att om du har en väldigt aktiv och fysisk livsstil medan hon hellre slappnar av framför teven, så möts ni inte direkt i vardagen heller. Du vill leva aktivt och hälsosamt och då kan det vara frustrerande om ni inte kan hitta på roliga, fysiska aktiviteter tillsammans. Man måste inte cykla Vätternrundan tillsammans, men inte heller bara softa med chips och läsk i soffan. Själv skulle jag ha ytterst svårt att leva med en man som bara sitter still och låter magen växa medan jag springer på gym varje dag. 

Jag tror att din fru har lärt sig att acceptera och kanske även älska sin mammakropp som den är, men du är inte redo att göra detsamma - och du kanske aldrig blir. I så fall finns det en risk att ni redan är inne på ett långsamt farväl.

Sjukt svårt. Var i en liknande sits där vi växte ifrån varandra både intellektuellt, socialt och inte minst fysiskt. Lämnade till slut och träffade en kvinna som jag synkade med och har aldrig tittat tillbaka. Så många stannar för barnen, ekonomin eller av rädsla för vad som finns där ute men man väljer ju faktiskt att stanna kvar i nåt dåligt om vi tycker att vi "inte väljer". 

Vi lever i värsta fall en gång - sen får man välja om man själv ska vara lycklig eller om man vill göra alla andra runt om en glada. 

Jag har hamnat i motsvarande situation fast som kvinna. Har fött barn, men är lika smal som innan graviditeterna. Bryr mig om vad jag äter och tar hand om mig själv. Här är det jag som springer runt och fixar med allt; matlagning från grunden, daglig städning osv.

Mannen struntar i både sitt utseende och hemmet och sen undrar han varför jag inte vill ha sex. Faktum är att jag har sexlust, men jag tänder inte på honom eftersom han låter sig själv förfalla. Sen är det inte speciellt attraktivt med en person som bara struntar i allting runt omkring sig heller. 

 

Jag hamnade i den sitsen för att jag blev sjuk. En osynlig jäkla sjukdom som ingen fattade. Jag svällde som en ballong och det spelade ingen roll vad jag gjorde. Det tog ÅR innan läkare fattade vad som var fel på mig. Sedan tog det 19 år (!!!!!!!) innan jag på egen hand fick rätt på problemet. Min man var under alla dessa år väldigt stöttande och hjälpsam. Utifrån min ork var vi t.ex. ute på promenader. Men när kroppen svek pga sjukdomen då fick vi hitta andra sätt att hålla igång och vi gjorde det tillsammans!

Hur länge sedan är det ni fick barn?

Tack för svaren barnen är 6 och 3 så det har ju gått ett tag för att få ner vikten eller? 

tror att lämna varandra inte är ett alternativ pga barnen men klart man kollar in andra..

@ Anonym Liknande 
det låter som om vi två hade haft en hel del att prata om haha

Antagligen. Hur länge har du levt i den här relationen? Och har du funderingar på att lämna? 

Har ni pratat om ert förhållande?
Hur du känner? Hur hon känner?

När du pratar om övervikt, vad är det du menar då? I kg alltså. 
Har du frågat henne om hon vill hänga med ut på en promenad? Har du frågat henne hur hon mår?

Visat att du bryr dig?

Du skriver att du inte tänder på henne mer men allt annat i ett förhållande då?

@Anonym Liknande

har känt såhär egentligen i 4-5 år men som jag känner nu kan jag inte lämna pga barnen. Själv då? Hade du kunnat lämna?

off topic hur besvarar man ett inlägg här inne:)

Har pratat litegrann med henne men vill inte nämna något om vikt. har sagt åt att hon kan träna och va ute och jogga promenera så mycket hon vill men blir aldrig av.