Vi kan inte trösta vår 8-åring

Min dotter sa ibland som åttaåring , mamma du måste krama mig, annars fryser mitt hjärta tilll is! Vid fem år kunde hon inte verbalisera detta, då gallskrek hon i upp tilll en timme. Jag kramade henne om jag fick, ibland la hon sig under sängen, då la jag mig på sängen. Min princip har varit att aldrig lämna ett ledset eller skrikande ångestfullt barn ensamt. Det viktigaste är att man är där, tror jag.

Min son hade dålig  självkänsla, han brukade rulla in sig i en filt o ch säga att han var en varmkorv. Mamma, jag är ju inte  mer värd än en varmkorv, sa han. Då brukade jag rulla upp honom ut ur filten och säga att han var den finaste varmkorven i hela världen, och sen skrattade vi tillsammans.

Det jag lärt mig är att man behöver mycket tid för att få en bra kommunikation med barnen, det går inte att stressa fram. Stressen och bristen på tid är det största hindret.

Det är klart att hon inte vill gå till kurator, hon är bara åtta år. Hon vill ha stöd från mamma och pappa. Bara vara nära och visa att ni finns där och att ni är lugna.