Anonym (S) skrev 2024-02-26 22:08:14 följande:
Jag har inte vuxit upp fattigt, men vi har inte haft en massa extra. Har alltid fått klara mig själv eller vad man ska säga. Husrum med logi har alltid stått på vid gavel men aldrig finansiell hjälp i övrigt. Detta tror jag dock är ganska normalt. Men det där att inte kunna följa med på kompisarnas skidsemester på gymnasiet eller ha en massa extra jobb under studietiden när vännerna fick bidrag hemifrån, det har väl satt lite spår. Låter ju bara bortskämt när man säger det högt när det inte gäller några riktiga problem, men det har väl gjort att jag är väldigt självständig. Räknar inte med hjälp. Vill säkerställa min egen trygghet.
bär jag var yngre så hade jag en mer kortsiktig plan med sparandet. Typ dessa pengarna ska jag resa för till jul. Nu är det mer luddigt- dessa pengarna ska jag leva för när jag blir äldre?och frågan är ju då, hur gammal, hur ska jag leva för dem, hur mycket behöver jag. Målet blir lite svävande och det Känns inte som jag gör tillräckligt.
det har nästan gått så långt nu att jag tycker det är jobbigt att gå på krogen hur kul det än är och trots att det händer ca 2 ggr per år, för Att ett glas vin kostar 130 spänn och det kan man få en hel flaska för där hemma?.
Jag tycker att att du ska boka tid med din bank och sätta upp konkreta och genomtänkta mål med ditt sparande som är rimliga för den ekonomi du har.
Placera pengar långsiktigt av en del av sparandet . Få hjälp med att tänka logiskt på resten och öronmärka övrigt sparande.
Om det inte finns tydliga mål och konkreta avsikter kommer du fortfarande känna det som att du borde göra mer och du blir fartblind och manisk.
Ett sätt att minska ångest är ju att ha en genomtänkt och rimlig budget att konkret utgå ifrån. Då vet du att din lön räcker till både att spara rejält och att ha råd att ha en fungerande vardag.
Många som överdriver sparande inser inte att löpande utgifter där ingår det x antal besök hos frisören, att kunna köpa skor och jacka minst varje årstid, tidningsprenumeration, gymkort/regelbunden träning, nöjen inom ramen för tex restaurang/bio/ etc... löpande utgifter handlat inte om minimum utgifter utan om en skälig levnadsstandard och livskvalitet.
Visst kan du dricka billigt vin från systemet hemma i soffan men är det samma sak som att känna livskvalitet? Ju mer du sparar ju större blir din ångest. Är det livskvalitet?
Det handlar inte heller om att strö pengar omkring dig och alltid gå ut och dricka dyrt utan om att vid särskilda önskemål och tillfällen ta sig en kväll på restaurang och må gott med god mat, ett gott vin och känna sig avslappnad och tillfreds . Kunna njuta här och nu. Att faktiskt köpa dom där dyrare hörlurarna som du vet är av bra kvalitet och håller betydligt längre och gör dig nöjd osv.
Och den stora intressanta frågan är ju om du i slutändan kommer kunna använda dina sparade pengar till det dom är avsedda för eller om du slår bakut och inte kan röra dom då du vant dig vid att leva snålt?
