Ponera att du glömmer en kaffekopp i diskhon på morgonen. Det händer inte ofta, kanske två gånger i månaden. När du kommer hem meddelar din partner, som varit hemma hela dagen, att du glömde kaffekoppen i diskhon på morgonen. Hen ber dig sen att ställa in den i diskmaskinen.
Hen har alltså gått ledig hela dagen, men underlåtit att plocka undan kaffekoppen eftersom hen anser det ditt ansvar.
Hur hade du reagerat?
Jag skulle ta kopphelvetet och diska det. Varför bråka om en grej man själv missade och är skyldig?
Jag skulle ta kopphelvetet och diska det. Varför bråka om en grej man själv missade och är skyldig?
Glömt i diskhon? Har ställer vi allihop kaffekoppar mm lite varstans! Hamnar koppen i diskhon är det ju stora A i diskhantering. (När det är läge att köra diskmaskinen samlar någon av oss ihop disken, så den står ju inte och dräller i dagar).
Det låter som att du bor med disk-Hitler.
Om "hen" i det här fallet inte är sprängfylld med psykiatrisk problematik kan det ju vara ett utslag av att något är fel i relationen.
Alltså är en sådan där signal viktig att ta tag i.
Det är väl bara att ställa in den.
Iom att du skriver att det inte brukar hända hade jag funderat på vad som fick partnern att reagera och känna det var nödvändigt att påpeka.
Det är inte koppen som är problemet.
Uppenbarligen tycker hon (hen?) att du inte gör tillräckligt, inklusive väldigt enkla saker.
Hade det hänt mig skulle jag ha satt mig ner för ett samtal. Sagt att små saker kan man missa, och det gäller henne själv också, och det kunde ha varit en enkel sak för henne att ställa in den i maskinen - särskilt om du la den i vasken i tron om att disken var ren (fast den naturliga följdfrågan på den blir ju då: varför tömde du inte diskmaskinen om du trodde den var ren??). Det hade i terin också varit en enkel sak för dig också, att göra rätt från början. Men normalt finns lite space i ett förhållande för sådana här små missar.
men eftersom hen reagerade så starkt, så fråga! typ " Jag plockar ibland in en kopp åt dig, och du åt mig, och detta känns som en relativt liten miss. Vad är du arg för, egentligen? Att jag inte plockade ut disken fast den var ren? Upplever du att jag ofta lägger saker i vasken istället för att anstränga mig några sekunder till? Känner du att du bär för mycket av våra gemensamma uppgifter i hemmet? Hjälp mig förstå?"
Låter som att det ligger djupare problem i relationen och att det här inte handlar om en kaffekopp. Vad hände för några år sedan när beteendet började?
Förstår att du funderat på psykisk ohälsa. Det gör jag också. Jag brukar säga att någonstans ska vi alla kanalisera vår ångest. Din partner lägger den på ordning i hemmet och nu är ångestnivån hög?
Ta dig tid och kolla upp hur hen mår. Folk på väg in i väggen kan reagera sådär - gripa efter punkter där de kan ha kontroll i ett liv som i övrigt känns som en tornado. När du stör den där enda grejen hen fortfarande har kontroll över ballar hen ur. Det blir ett hot om att förlora även den sista utposten.
Har du inte lämnat honom ännu? För det är väl samma människa som är avundsjuk/svartsjuk på era barn och får omotiverade och irrelevanta utbrott även på dem?
Skiter faktiskt i dig TS men era barn ska inte behöva leva med att bli psykiskt misshandlade och nertryckta!