Är så svartsjuk på hans nya att jag går sönder!!!

Jag hatar mig själv just nu. Jag träffade mitt ex i rätt ung ålder. Jag var så fruktansvärt kär och vi skaffade två barn rätt snabbt in i förhållandet. Barnen hade båda kolik som bebisar, vi jobbade båda skift, vi hade lite avlastning så det tärde såklart på oss. Efter drygt tio år tillsammans så hade vi båda börjat nya karriärer och jag kände att ett nystart var på gång. Då träffade jag en man på en konferens och blev så handlöst förälskad. Kunde inte sluta tänka på honom trots att jag älskade min man. Efter ett par månader hade vi AW och då träffade jag mannen igen. Där och då kunde jag inte motstå frestelsen. Jag tog hans nummer, vi började messa och på den vägen var det. KORKAD som jag är sa jag aldrig något till min man utan han såg mina mess en kväll och det var inget snack om saken, vi skulle skiljas. Vi skapade snabbt ett varannan vecka liv och mitt ex och jag hördes typ aldrig av. Vi båda ville ha det så. Men min nya var verkligen inte mannen han utsåg sig för att vara. Svartsjuk, kontrollerande och tillslut våldsam. Efter tre år tillsammans lämnade jag honom och återupptog kontakten med mitt ex. Trots det jag utsatt honom för ställde han upp för mig. Tog barnen när jag mådde dåligt, firade alla högtider med mig och min familj, vi fikade ihop, tog promenader ihop. Jag kände att det var vi igen. Men sen träffade han en ny på sitt jobb. Och han blev mer och mer distanserad från mig. Han slutade fira högtider med mig. Han sa nej till promenader och nu, ett år senare hörs vi bara om barnen igen. JAG GÅR SÖNDER!!! Jag har gjort mitt livs misstag. Jag lämnade mannen i mitt liv och nu verkar det helt jävla hopplöst. Kommer ALDRIG vilja träffa nån ny. Kommer alltid hoppas att det blir vi igen. Och vad är det för liv?? Jag orkar inte. Förlåt för gnälligt inlägg men har någon här känt som jag?? Hur har ni klarat er?