Skicka "astronauter" till andra sidan.

Nej, det är inte möjligt och jag tror inte att det blir det i framtiden heller. Om man dör så dör hjärncellarna. Och även andra celler förstås. Om man inte kan rädda dem, så kan man inte återvända till livet. Och omvänt - om man kan hämta tillbaka en person, så har hen inte verkligen varit död. 

Det var väl det filmern "Flatliners" från 1990, med en senare remake 2017 handlade om.
Dock bygger väl det hela på om det finns något liv efter döden...

Jag fastnade för ordet:" astronauter". Det var ett roligt ordval.

Nej, jag tror inte heller att det är möjligt. Jag vill gärna tro på att det finns ett liv efter döden, men jag är skeptisk. Man har ju hört berättelser om folk som kommer ihåg tidigare liv, men även det är jag skeptisk till.

Går inte. Är man död är man död. Alltså inte bara död och återupplivad utan 100% död utan återvändo.

Nej det kommer inte gå. Det blir ändå bara en nära döden-upplevelse som inte bevisar något.

Du får fortsätta undra...

Jag skrattade lite över ordvalet "astronauter" också!

Nu skriver jag väl för mycket om min personliga erfarenhet, tänkte först skriva med mitt ordinarie nick men får nog välja anonymitet ändå för att bli tagen på allvar framöver. Tyvärr. För irl vet alla om mina så kallade förmågor. Förmågor som jag när det blir för mycket, jag hellre sluppit, men när det uteblivit en längre tid, saknar.

Det finns ett liv efter döden. Inte en sekunds tvekan om det. Det är så, och sen skiter jag väl eg i om andra dissar mig. Jag vet det jag vet.

Jag är medial. Dock inte ett medium, även om någon sagt att jag borde utbilda mig till det. JAg kan inte framkalla men oj oj oj så mycket "besök" jag har haft.

Reinkarnation däremot, det du kallar för tidigare liv, är jag mycket skeptiskt till och min önskan är att det inte stämmer. Vill inte börja om igen om man säger så, när mina dagar är slut så vill jag träffa mina föräldrar igen. Det vore en oerhörd lycka. Min mamma gick bort för drygt två månader sedan och jag var beredd på mycket aktivitet, men det hände verkligen inte mycket.

När hon varit borta närmare två månader hände dock en sak som verkligen fick mig att fundera. Jag bad om ett svar men inget hände... önskar att jag kunde berätta mer men jag vill inte att någon kopplar ihop mig med detta. 
Nåväl. Jag bad bara om ett tecken, på att det jag kände var rätt. Stod och väntade en bra stund och inget hände.

Sen lämnar jag rummet för att göra något annat och då... då hör jag dunsen. 
"Någon" slängde ett föremål i golvet. Föremålen kan inte ha ramlat av sig själv och definitvit inte flera meter bort från där det var placerat. 

Så, jag hade rätt. Och så fort jag tänker på det så är jag ändå innerligt tacksam för min förmåga. Jag hade inte velat vara utan den.

När du varit på tröskeln så vet du, om du har turen att återvända.

Ok, jag är faktiskt lite skeptiskt till medium och så, men samtidigt vill jag inte utmana ödet, för man vet aldrig vad som finns eller vad som kan hända. De flesta händelser kan man nog förklara logiskt, men det finns säkert något som inte går att förklara logiskt. Lite kryptiskt svar, jag vet, men jag är lite splittrad över det.

Jag förstår att du tänker så.
De flesta verkar göra det.

Och de flesta "fenomen" går att förklara logiskt.
Men om du tänker dig att det står en liter mjölk på bänken och när du lämnar köket så slängs tetran iväg tre meter... hur förklarar man det?

Det var inte exakt vad om hände men det är jämförbart.

Utöver det jag redan skrivit så går detta i arv, mina barn är också mediala. Den ena mer än jag och när vi känner aktivitet så ringer vi ofta till varandra, och det sker saker samtidigt i våra respektive hem.

Tro vad man vill, jag vet. Och vetskap är större än övertygelse.

De kan skicka dom var som helst, vore mer önskvärt om de la resurser på viktiga saker.