Lever kärlekslöst just nu.
Jag och min man är mitt i småbarnsåren. Vi är ofta trötta, ingen direkt hjälp utifrån och väldigt lite tid för varandra. Min man är introvert så när barnen sover vill han helst bara se en serie med mig (tänka på något annat) eller vara själv med något. Jag kan ofta känna att han känner som han slösar på sin tid ifall vi har en kväll vi umgås och pratar/gosar (händer sällan). Han har också inget intresse för sex. Det här med sex har varit ett problem sen vi fick barn. Han verkar inte bry sig om ifall vi inte har sex medan fysisk närhet är mitt kärleksspråk. Jag blir ledsen av att vi inte är fysiska.
I övrigt är han bra med barnen mest av tiden och bra med hemmet. Vi är definitivt mer familjen AB nu än ett kärlekspar men jag är fortfarande kär. Vilket jag inte vet om han är. När jag säger det så säger han att han är det men finns inget som visar det. Jag vet inte riktigt hur att gå vidare med känslan men hörde en sak som sa "There is on thing what you feel for a person and one thing how that person makes you feel". Och det slog mig hårt. Vill se mina barn växa upp på heltid och vill ju vara med honom..Men inte kärlekslöst.
