Otrohet, något från savannen?

Ehm, att tråden faktiskt handlar om otrohet när nog så klart som det kan bli.
Tråden heter till och med: 

Otrohet, något från savannen?Att olika argument kring VARFÖR folk är otrogna bollas fram och tillbaka är ju inte riktig samma sak som att tråden inte skulle handla om otrohet.

Själva namnet och trådstarten borde väl ge en ganska tydligt hint om att det som kommer diskuteras i den tråden är just otrohet?

Fast vad du gör eller inte gör är liksom ingen mall för vad tråden handlar om.

Jag har läst trådstarten och den handlar om vilka faktorer som kan ligga till grund för OTROHET, så ja tråden handlar om otrohet oavsett vad du vill eller inte vill diskutera.

Dessutom verkar du ha ändrat dig från ena inlägget till det andra, nyss handlade tråden inte om otrohet, nu har du ändrat det till att tråden inte handlar om för eller mot otrohet....Vore ju bra om du kan bestämma dig för vilka regler som du ska pracka på alla. Eller ännu bättre varför inte bara låta bli att ge dig själv tolkningsföreträde över vad tråden handlar om kräva att alla ska anpassa sig till det bara för att du tycker så?

Om du inte vill diskutera otrohet som denna tråd faktiskt handlar om så kan du alltid låta bli att läsa eller skriva.

Fast vad du gör eller inte gör är liksom ingen mall för vad tråden handlar om.

Jag har läst trådstarten och den handlar om vilka faktorer som kan ligga till grund för OTROHET, så ja tråden handlar om otrohet oavsett vad du vill eller inte vill diskutera.

Dessutom verkar du ha ändrat dig från ena inlägget till det andra, nyss handlade tråden inte om otrohet, nu har du ändrat det till att tråden inte handlar om för eller mot otrohet....Vore ju bra om du kan bestämma dig för vilka regler som du ska pracka på alla. Eller ännu bättre varför inte bara låta bli att ge dig själv tolkningsföreträde över vad tråden handlar om kräva att alla ska anpassa sig till det bara för att du tycker så?

Om du inte vill diskutera otrohet som denna tråd faktiskt handlar om så kan du alltid låta bli att läsa eller skriva.

På tal om att lära sig så tycker jag att det snarare är du som behöver lära dig hantera att andra inte tycker som du utan att försöka begränsa diskussionen till vad du vill ha den till genom att ge dig själv tolkningsföreträde över vad tråden handlar om.

Det är ganska enkelt Huldran, om du inte gillar vad som skrivs så kan du argumentera emot, men var snäll och låt bli att tala om för andra vad de får eller inte får säga baserat på dina egna subjektiva åsikter om saker. Det är skillnad på att inte hålla med någon och att försöka tysta någon.

Med början menade jag inte i början av ett samboskap. Du sa att du tycker att knulla runt har haft den positiva effekten att det har stärkt ert förhållande och då föreslog jag att det är bara att fortsätta för att stärka upp ytterligare, eller funkar det inte riktigt så? Nu är det inte jag som har knullat runt och varit otrogen mot någon och jag ser inte att jag pratar om någon annans otrohet skulle vara värre än att denne bedragit sin partner.

Jag har visst diskuterat mekanismer bakom otrohet: 

"Handlar det om personer med underutvecklade eller ännu ej mogna frontallober, personer med kognitiva funktionshinder eller handlar det bara om kåta människor med bristande empatisk förmåga oavsett om det handlar om patologiska nivåer eller bara lite vanlig vardagsegoism?"

Man kan ju kommunicera i ett förhållande utan att knulla runt med andra, men de som ändå väljer att göra det hade jag lite funderingar kring mekanismerna bakom: 

"Handlar det om personer med underutvecklade eller ännu ej mogna frontallober, personer med kognitiva funktionshinder eller handlar det bara om kåta människor med bristande empatisk förmåga oavsett om det handlar om patologiska nivåer eller bara lite vanlig vardagsegoism?"

Det låter som du romantiserar otrohet och tror det hänger ihop med en passion du aldrig upplevt.

Varför är "knulla runt" så känsligt? Det vad väl det ni gjorde, eller? Man kan vara ärlig i sin kommunikation utan att ha "knulla runt" att prata om.

Går igång? Tråden handlar om bakomliggande orsaker till otrohet, som du verkar vilja döpa om till typ "uppbyggeliga och relationsstärkande aktiviteter". Det var ju bara att ni var otrogna båda två och att relationen höll trots otroheten. Det är ju jättebra att ni kunde förlåta er själva och varandra, men prova igen nästa gång du får betänkligheter och se hur bra otrohet fungerar som relationsstärkare.

Tusentals. Really? Jo, det finns säkert fler anledningar än de jag räknat upp men de jag räknade upp var tydligen inte alls intressanta att diskutera.

Jaha. Så jag är egoistisk och självcentrerad som inte applåderar era otrohetsaffärer. Det är också ett sätt att projicera sitt beteende på andra.

Ok, vi kan väl säga såhär istället. Du kan tycka vad du vill om vad andra får eller inte får säga men det betyder inte att andra kommer rätta sig efter det bara för att du tycker så.

Det gör de inte. Vuxna människor blir sällan kära. Men har ändå ett flertal relationer i snitt i sina liv. Hur kommer det sig då?

man bildar relationer av praktiska skäl och för att man vill kanske avla med någon. Att få barn är såklart vår största drift, på ett eller annat sätt.

vad hade du sagt om jag sagt att min man inte är pappa rill mina två barn? Men han tror det och behandlar och försörjer dem därefter. jag ställer bara frågan tlll mig själv varför jag bara inte kunde vara singel och bli ensamstående mamma istället? Vi hade bott billigare, jag hade fått underhåll och bostadsbidrag utbetalat, fått bostadsbidrag och hade nog inte behövt ha bil då den ändå mest används för hans transporter till och från jobbet.

för lika viktigt att man ska kunna ge vika till se man känner stark åtrå för är att vara i en relation/i ett äktenskap. Det är superviktigt! Så viktigt att man måste ifrågasätta felet med otrohet, när det ju är fritt fram att leva som ett djur på savannen Om man vill. utan att för den saken begå några snedsteg.

Iof är det ingen som sagt att vuxna människor inte BLIR förälskade, det som sagts är att de sällan blir det, dvs det sker inte lika ofta.

Och förklaringen till det är enkel, känslor är precis som allt annat med kroppen ink hjärnan, träning ger färdighet så med åren lär man sig kontrollera känslor bättre och man får en bättre självkännedom, hur man reagerar på olika saker och lär sig undvika fällor så man låter inte dem växa sig okontrollerat stora utan käver dem i sin linda så att säga och de hinner aldrig bli ett problem. Förälskelser uppstår sällan bara spontat pang redan efter första ögonkastet, det är något som oftats byggs upp i små steg, från attraktion, till intesse, osv hela vägen till besatthet, batshit crazy och kaninkokning om man låter det gå för långt.

Och som allt annat är människor olika bra på olika saker vilket även gäller att hantera känslor, några klarar det utan problem andra har svårare för det, kanske  för att de sällan upplevt såna känslor och har inte lärt sig kontrollera dem, eller för att de överromantiserar dem och intalar sig själva att så fort man får en känsla så behöver man inte kontrollera dem utan ska nära dem så mycket man kan istället och då lär man sig heller kontrollera sina känslor.

Det du tar upp nu är mao rena känsloargument. Givetvis kan man absolut tappa känslorna för sin partner om man inte trivs i sin relation, det kan man göra även om man trivs, och givetvis kan man säkert bli förälskad i någon annan om man med eller omedvetet har känselspröna utanför relationen, MEN man måste inte agera på det om man inte vill. Och även om man väljer att agera på det så kan man göra det på olika sätt, det behöver inte bli en okontrollerad shitstorm om man inte låter det bli det. Så det handlar alltså inte om att känna eller inte känna, hur mycket man känner utan snarare om hur van/bra man är på att hanterar känslor.

Människor utvecklas över tid i allt annat varför skulle inte det även gälla känslor?

Om det vore som du påstår så barn aldrig lära sig hantera känslor och vi skulle alla springa runt och bete oss som barn även som vuxna, vi skulle gå lös på varandra när vi blev arga, vi skulle bajsa/kissa i byxan när vi blev nödiga, KTB skulle inte existera, jag menar hur ska man kunna bota höjdrädsla (en känsla) om människors känslor är ristade i sten och de kommer förbli så livet ut? Det är liksom ganska överbevisat att känslor går att kontrollera och hanterad om man vill det. Problemet ligger inte i om man kan, problemet är oftast om man vill det.

Det är väl klart att alla måste kunna kontrollera sina känslor i en relation, hur skulle folk annars bete sig när de tex blev arga? Besvikna? eller vilken negativ känsla som helst? Kärlek/kåthet är ju inte den enda känslan människor kan uppleva, det är bara en i mängden. Men av någon anledning har vissa fått för sig att just vissa känslor (kärlek/kåthet) är så speciellt, unikt och fantastisk att samma regler inte gäller för dem. Och eftersom de har den inställningen så kommer de heller aldrig lära sig hantera den sortens känslor som de bevisligen lärde sig hantera andra slags känslor.

Alla människor behöver lära sig kontrollera sina känslor, oftast redan som små, annars skulle de inte kunna fungera i grupp, hela vår civilisation bygger ju på att vi kan bete oss någorlunda drägligt oavsett vad vi känner, annars hade vi gått lös på varandra med påkar så fort vi blev sura.

Förälskelse är en jätteskön känsla men de är fortfarande bara en känsla som alla andra och kan man lära sig kontrollera andra slags känslor så kan man lära sig kontrollera det med.