Ja, hur länge har han varit deprimerad? Hur började det? Nån som dött? Annan stor livshändelse?
Generellt sett så tänker jag att det är svårt att stanna med någon som inte ens försöker. Självklart kan man få gå in i sig själv och gräva ner sig ett tag vid förlust av nära och kära men nånstans finns en tidsgräns för vad som är rimligt, och det måste följas av en vilja att komma tillbaka.
Problematiken fanns egentligen redan innan vi träffades, efter att en närstående gått bort. Detta var dock något han bearbetat och fått hjälp med så han var välmående när vi inledde förhållandet. Symptomen denna vändan (vet inte om det är samma som förra gången) började komma smygande för ett år sedan ungefär och av det lilla vi kunnat prata beror mycket på hans arbete med en mycket toxisk psykosocial arbetsmiljö.
Har han sökt annat jobb? Pratat med chefen om hur han mår? Eller gör han inget sånt heller?
Om inte tycker jag du får säga till honom att han behöver ta tag i sin situation om ni ska kunna fortsätta.
Gör han inget trots att du försöker så tycker jag du kan lämna med gott samvete. Man kan inte hjälpa nån som inte vill bli hjälpt.
Ni kan ju testa att ses mindre under en period alternativt inte alls under några månader. Du får lite andrum och tid att tänka, han får känna att du backar och inte ligger på, och lite tid att reflektera hur det känns för er att vara utan och kanske sakna varandra lite.