Inlägg från: Anonym (Mano?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mano?)

    Dödsångest till dödslängtan?

    Har du varit i kontakt med vården gällande dina känslor? Jag har en bror som är Mano-depressiv, det kan ju låta som en jätteläskigt diagnos men innebär för honom egentligen bara exakt det du beskriver plus att han agerar på sina highs med att kanske fatta dumdrisitga beslut, som att boka en utlandsresa utan att ha fått ledigt från jobbet eller investera massor pengar i en aktie han tror på. Under sina lows blir han deppig och all den där livsglädjen och energin som tidigare försvann är bara helt bort. Han växte upp typ utan besvär men allt började när han hamnade i en period med stark stress av ovanliga anledningar. Han blev diagnosticerad för två år sedan och har ätit medicin sedan dess och har också mått jättebra sedan han fick sin diagnos och medicin. Jag skulle säga att han lever ett helt normalt liv, förutom att han tar en tablett varje morgon, och sen där berg- och dalbanan hans liv åkte på tidigare har upphört.

    Jag började tänka på honom när jag läste din text och skulle inte bli chockad om du också har den diagnosen För just de där topparna och dalarna/ växlingen mellan att älska livet och hata det, är ganska karaktäristiskt för den diagnosen.

  • Anonym (Mano?)
    Anonym (S) skrev 2024-03-28 10:34:57 följande:
    Hej, har inte reflekterat över det så. Jag har inte varit i kontakt med vården men kanske är i tiden att göra det. 

    Samtidigt är jag väldigt rädd att bli sedd annorlunda av andra om något sådant här hade varit svaret. Vill också förtydliga att jag aldrig tänker så om andra (ex din bror) men att jag är rädd att folk i min omgivning hade betett sig annorlunda gentemot mig.

    Men jag kan hålla med om att jag kan relatera mycket till det du säger, är rädd att min långvariga stress har satt käppar i hjulet.

    Jag förstår precis.. Det känns som att samhället på många sätt kommit ikapp vad gäller synen på diagnoser och olika personlighetsdrag. Att ha ADHD idag är ju en stor skillnad från att ha ADHD för 20 år sedan då de bara sågs som störiga ?damp-ungar?. Många har idag stor förståelse för att vi alla är olika och det är få diagnoser som sätter stopp för att leva ett helt normalt liv med arbete, familj och fritidsintressen. Sen kan det såklart innebära att man möts av vissa fördomar. Att vara manodepressiv (eller bipolär, såg att det heter det på 1177!) har för min bror mest bara inneburit jobbiga saker för honom, i övrigt har han levt som vanligt med vänner, flickvänner och jobb. Om du följer länken nedan kan du läsa lite mer hos 1177, du kanske känner igen dig, eller inte alls. Hur du väljer att ta det vidare är ju helt och hållet upp till dig! <3 Kram och lycka till


    https://www.1177.se/Stockholm/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/depression/bipolar-sjukdom/

Svar på tråden Dödsångest till dödslängtan?