Dödsångest till dödslängtan?
Det kan vara så att kroppen i ditt sprudlande tillstånd skyddar sig mot att känna obehagliga känslor. Men i detta sprudlande så har du inte tillräckligt med kropps-kapacitet för att kunna orka hålla det på plats och därmed känner du denna dödsångest för att du i det KÄNNER att manin i det sprudlande tillståndet är ett dött tillstånd. Det är ej grundat med verkligheten, eftersom det ju är detta skydd mot obehagliga känslor. Det kännas otroligt verkligt att man är glad och att man älskar alla, men i och med att det är så överdrivet så är det inte äkta grundad glädje, som den glädje man känner när man är stilla.
Det som sen kommer dagen efter är som en manisk baksmälla för att kroppen då är helt utmattad av sina försök från gårdagen att vara sprudlande. Då känns ångesten total och du vill bara dö från tillståndet, men inte dö på riktigt. Tillståndet som du känt hela tiden i dina maniska sprudlande försök.
Jag har själv erfarenheter av dessa maniska symtom så jag vet verkligen hur dessa upp- och ned dalar känns. För mig är denna mani självgående så jag märker ofta inte av manin förrän när det är kört, så att säga. Eller när jag är mitt i det, men då är den svår att stoppa.
Dessa uttryck uppstår för att man försöker dämpa en inre konflikt av något som man inte vågar och inte vill kännas vid. Det kan handla om en insikt eller uppgörelse som man står inför men gör allt för att dämpa för att det innebär för mycket smärta av en själv att lämna.
Vad kan det vara i ditt liv som känns fel? Är du tillfreds i ditt liv med vanor och sysselsättning eller är detta egentligen sätt för dig att döva det du egentligen känner bakom?
Saker som behöver mani för att dessa saker inte räcker till.