Ofrivilligt barnlös som man

Engagera dig i andras barn. Kompisars barn, syskonbarn osv. Erbjud dig att vara barnvakt eller avlasta föräldrarna. 

Hör med kommunen om du kan vara avlastningsfamilj, eller hjälpa barn med t ex läxor. Bli en extra vuxen i en utsatt familj. 

Tack för att du engagerar dig i tråden och ger ett svar. Tror tyvärr kommer inte att det skulle hjälpa det minsta, särskilt med tanke på hur ledsen jag brukar bli efter att jag träffat min systers barn eller ser mina vänner med sina familjer. Känns bara att det blir ännu en påminnelse om hur misslyckat mitt eget liv är på den fronten.

Jag är absolut öppen för att träffa någon som redan har barn där jag kan till viss del kan vara lite i en fadersroll, men att vara avlastningsresurs känns ärligt talat inte alls lockande.

Hur ställer du dig till att adoptera? Det kan du ju göra även som ensamstående. Men det är kanske just biologiska barn du vill ha? Och/eller kan du kanske inte tänka dig att vara ensamstående förälder? 

Men du, du kan inte tro att du ska träffa någon och allt ska lösa sig. 

Du måste börja med att skaffa dig ett bra liv där du trivs, inte vänta på att en kvinna ska fixa det åt dig. Om du själv inte mår bra så börja med det. Sök hjälp, så du klarar av att umgås med vänner och familj, annars blir du ännu mer ensam och det blir ännu svårare att träffa någon. 

Det är ju en livskamrat du vill träffa, inte en terapeut. 

Jättetråkigt att höra, jag känner med dig. Trist att en man som du, som verkligen vill ha familj, inte får möjlighet att bli pappa.

Det finns grupper på facebook där folk söker medföräldrar. Alltså någon att bara skaffa barn med som vänner, utan kärleksrelation.

Det har nog aldrig hänt att en man har fått adoptera i Sverige, förutom fruns barn sedan förr, även om det är lagligt. Givarländerna lämnar inte ut landets barn till ensamma män (eller homosexuella par).

Det är till och med svårt för ensamstående kvinnor. De senare hade en marknad förr när det blev många oönskade flickor i Kina, p.g.a. att familjerna tyckte att de måste ha en son men de fick bara ha ett barn. Så de adopterade bort flickorna (eller dödade dem) tills de fick en pojke. Men den marknaden är också i det närmaste stängd nu, när kineserna får ha tre barn (och gifta par som önskar adoptera går före). 

Har du själv någon uppfattning om vilka faktorer det är som gör det så svårt för dig? Har du verkligen försökt med nätdejting - att våga ta kontakt, att vara ditt trevligaste och normalaste och gladaste jag vid träffarna? Har du skrivit ut att du vill ha barn snarast? Den upplysningen borde kunna locka "spekulanter", för det finns jättemånga kvinnor i passande ålder för dig, som har skjutit upp barnafödandet för länge och nu är desperata att försöka. De har inte så höga krav på männen längre som de hade förr.

(Och nu menar jag inte att man måste ha låga krav för att "ta" dig, det kan jag inte veta, utan det är ju du själv som presenterar den uppfattningen om dig själv här.)

Nu vill jag inte adoptera och det vore inte ett realistiskt alternativ iallafall. Dels har jag passerat högsta ålder för att få adoptera (om jag inte har missuppfattat reglerna), dessutom är det väldigt svårt att få adoptera som ensamstående framförallt som ensamstående man.

Men ge dig. Jag har inte någonstans påstått att en kvinna sak "fixa" mitt liv och jag har verkligen inte behov av att en kvinna ska komma in och vara en terapeut åt mig.

Jag har ett liv där jag är nöjd och trivs med alla andra aspekter av mitt liv, men jag saknar verkligen en tvåsamhet och familj. Helt enkelt någon/några att ge och få kärlek ifrån och dela vardagen med. Detta är en önskan som verkligen växt efter att jag passerade 40. Känns som att livet springer ifrån mig. Alla andra i min omgivning åker med relations- och familjetåget men jag står kvar på perrongen.

Jag klarar av att umgås med min familj och mina vänner även om jag ibland kan känna en sorg för att inte jag får uppleva det som de har. Det är alltså inte så att jag fullständigt bryter ihop och ligger i fosterställning och tycker synd om mig själv så fort jag träffat människor med barn.

 

Du har verkligen läst in massor som jag inte har skrivit och som överhuvudtaget inte stämmer alls.