Inlägg från: AndreaBD |Visa alla inlägg
  • AndreaBD

    Varför är total tillit så viktigt i en relation?

    Anonym (Mannen) skrev 2024-04-02 23:07:41 följande:

    Lögner och att gå bakom ryggen på varandra är vanligare än man tror i relationer enligt en amerikansk undersökning ljuger 90% för sin partner. Det är nog mer nivån av det som är varierande.


    www.allas.se/relationer/forskare-alla-ljuger---du-med/133188


    Att gå bakom ryggen på sin partner kan vara många saker:


    * Dölja att man spenderar pengar på något som kostar lite för mycket för att det ska vara acceptabelt i den gemensamma ekonomin.


    * Dölja att man smygäter onyttiga saker fast man sagt att man slutat.


    * Tjuvröka.


    * Tjuvdricka.


    * Luncha med en kollega man finner attraktiv och spännande utan att berätta för sin partner.


    * Berätta om känsliga saker i relationen för en potentiell framtida partner. 


    * Prata negativt om sin partner för en potentiell framtida partner.


    * Flirta med andra i hemlighet fast man sagt till sin partner att man inte gör det.


    Tjuvröka, tjuvdricka och äta onyttigt? Det här låter som orimlig kontrollerande av partnern. 

    När det gäller allt runt eventuell otrohet och framtidsplaner med en ny partner -  om en person inte vill vara ihop med en, så finns det inget man kan göra. Då bör man ta sig ur den relationen och börja om. Men att misstro partnern över längre, är meningslöst. 
  • AndreaBD
    Anonym (Rino) skrev 2024-04-02 22:45:09 följande:
    Alternativet är att man håller mer distans inom relationen. Vad jag ser är det mycket vanligt idag. 
    Hur tänker man då - distans? Så att man inte bryr sig så mycket om personen, då kan man inte bli så värst sårad om det går isär? 

    Eller att ger varandra friheter, inte förväntar sig att partnern ska berätta allt? Eller?
  • AndreaBD
    Auditanne skrev 2024-04-03 22:56:34 följande:
    Nej, det stämmer inte på alla. Jag ljuger inte och särskilt inte för en partner. Finns ingen anledning att vara bedräglig.
    Visserligen, men kanske kan det också handla om småsaker, eller med bra avsikt. Är det en dålig lögn om jag tonar ner något som partnern oroar sig över? Eller ska jag påpeka alla risker, även om personen inte kan undvika dessa?  Personligen har jag även svårt för såna "vita lögner" . Men jag skulle förstå om någon, som är lite smidigare än jag, t.ex. sorterar ut lite vad man ska säga och inte säga. Om det t.ex. bara skulle göra personen upprörd eller oroad.  Det beror förstås på hur viktigt den informationen är. Om det är något viktigt, så får man förstås inte göra så. Men det är alltid en bedömningssak.  
  • AndreaBD
    Auditanne skrev 2024-04-03 23:37:31 följande:
    Ok. Själv föredrar jag om partnern är fullt ärlig, även om inte precis alla sanningar är intressanta att veta. Då kan man hellre vara tyst än att ljuga tycker jag. 
    Jo, jag gör nog det också. Förutom kanske..... nja, folk kan gärna vara tyst, som du säger, istället för att berätta onödiga saker som är negativa/oroande. 

    Jag tänker dock att folk är lite olika där och man får ha lite tolerans där. Att göra det till ett stort problem om partnern inte vill berätta att hen har ätit för mycket godis, eller att något på jobbet inte gick så bra. Om partnern, utan dålig avsikt frågar om något sånt och personen bara säger att det gick bra - istället för att säga: Jag vill inte prata om det - är det då lögn? 

    Jag kan ändå tycka att det är okej att göra så. Det är inget som man behöver göra en stor grej av och oroa sig över att ens partner ljuger. 
  • AndreaBD
    Core skrev 2024-04-03 14:58:24 följande:
    Trygghet har inget automatiskt likhetstecken med att ta för givet? Jag har full tillit till min hustru, och känner mig trygg i relationen. Ändå anstränger vi oss rätt mycket för varandra både på smått och stort, för det ena utesluter inte det andra. 
    Håller med!
  • AndreaBD
    Anonym (Mannen) skrev 2024-04-04 10:05:14 följande:
    Men en känslomässigt mogen person kan hantera negativa eller oroande saker. Jag har varit i relationer där min partner tycker att man förstör stämningen när man pratar om negativa saker och att man bara ska fokusera på det positiva.

    Om godisätandet är kopplat till att personen är överviktig eller har andra hälsoproblem så det ett problem om hen inte vill eller vågar prata om det. Om det däremot är en person som är i god hälsa som råkar äta mycket godis så är det ingen grej.

    Att välja att inte dela med sig av saker, speciellt sånt som är känsligt, gör ju dock att man inte bygger en djup relation. Det kan väcka misstankar i vissa tillfällen så tilliten skadas och relationen drabbas.

    När jag och min partner gått i parterapi så har vi alltid fått arbeta på att dela med oss mer av saker, bra som dåliga saker. Och det som rekommenderas är att man är öppen och berättar så ens partner inte ens behöver fråga 
    Jag tror att jag tänker på pyttesmå saker här och du tänker på större. Jag utgår inte heller ifrån vad jag själv skulle göra, utan snarare från: Vad kan man acceptera om partnern gör? 

    Tillit innbär ju - för mig - att man inte behöver berätta minsta lilla detalj, att partnern ändå litar på en. Okej, om ni fått jobba med det i terapi, då hade ni ju ett problem med det. I min nuvarande relation har det ALDRIG förekommit att någon av oss skulle ha sagt till den andra "varför har du inte berättat....?"  eller "du har inte berättat som det var!". OM det någon gång kommer fram nåt som den andra inte visste, så är reaktionen snarare: "Det där har du ju glömt att berätta?" eller "du orkade väl inte berätta detta då.", utan någon misstanke att det skulle vara något konstigt med det. 

    Just övervikt, eller om det t.o.m. handlar om ätstörningar - jag har erfarenhet av det, dock av mina barn - och min erfarenhet är snarare att man absolut inte ska "kontrollera" där. Det är jätteviktigt att personen själv har viljan. Kan inte tänka mig att det skulle vara annorlunda med partner, eller? 
  • AndreaBD
    Anonym (Mannen) skrev 2024-04-04 16:07:16 följande:

    För oss gick vi genom en tuff period där vi gled isär utan att prata om det. Sen upptäcktes svek och lögner. Där någonstans saboterades tilliten. I början var det väl jag som inte tog ansvar för mina svek och lögner även om jag erkände det.


    Sen när vi sa att vi skulle arbeta på vår relation så upptäckte jag lögner och svek från hennes sida. Skillnaden här blev att hon aldrig tog ansvar för sin del. Hon blev istället aggressiv och försökte dölja mer saker. Det triggade igång något hos mig som jag inte varit med om tidigare. Och plötsligt fick jag ont i magen varje gång hon försvann in på toaletten med mobilen eller var borta i några timmar utan att berätta något om var hon skulle eller vad hon gjort. Sen var hon allmänt svår att prata med. Prat om vår relation slutade ofta med bråk.


    Här menade vår terapeut att hon behövde öppna sig mer och berätta om saker som händer i hennes liv.


    Gällande ätstörningar så har jag inte så stor koll. Tog det bara som ett exempel som brukar nämnas som ett svek i relationen. Sen är det en annan relation mellan barn och förälder och mellan två partners. 


    Nja.... om det är svek... Om hen själv inte har viljan att göra något åt t.ex. övervikt, så kommer det inte att funka. Och att kontrollera gör bara saken värre. 

    Gick det att lappa ihop relationen? Det låter ganska illa. 
Svar på tråden Varför är total tillit så viktigt i en relation?