Alla har någon grundtillit till andra människor. Jag litar mycket på andra människor men inte till den grad att jag är naiv. Har träffat många tjejer som varit alldeles för naiva och hamnat i ordentliga trubbel. Exempelvis bildat familj med en sexualbrottsling som visade massor av varningssignaler tidigt. I ett annat fall bara varit trevlig och hejat på en främmande man regelbundet. Det visade sig att han blev besatt av tjejen och försökte våldta henne.
Det är extremfall.
Men begränsar man sig till relationer så bygger man också mer tillit tillsammans. Det behövs speciellt när man hamnar i en relationskris när tilliten rubbas.
Hanterar man kriser bra så kan det få tilliten att vara kvar eller till och med att växa. Jag har varit i två sådana relationer där vi kunde kommunicera om allt på ett bra sätt och varje samtal om jobbiga saker gav energi och stärkte relationen.
Men jag har även varit i en relation där kommunikationen var svår och den andra parten gjort de flesta misstag man kan göra när man kommunicerar: avleda till andra ämnen, dra upp gamla saker man gjort, använda personangrepp, håna, förlöjliga, vara fysisk, hota att göra slut, gå iväg under samtalet, osv.
Då har jag märkt att samtal kan förstöra tilliten.
Jag tror också att absolut tillit kan vara dumt i vissa fall. Rätt många relationer tar slut idag för man själv eller ens partner hamnar i för många olämpliga situationer där det ena leder till det andra. I USA sägs det att man behöver "nip it in the bud". Dvs knipsa av knoppen innan den blommar ut. I detta fall sätta stopp för olämpliga relationer innan de växer till något mer.