Orka med en relation där det nästan aldrig är bra?

Särbo är tyvärr inget alternativ då det inte finns ekonomi till det. Sambon drog på sig ganska många skulder med sitt ex. I efterhand har det kommit fram att han har ett spelmissbruk och spelade bort allt på hästar och poker. Så det var därför det aldrig gick runt.
Men det är såklart också hennes fel enligt exet.

Det är inte tillräckligt längre för att polisanmäla. De första två åren var det galet men nu kommer det några sms då och då. Oftast i anknytning till födelsedag, högtider osv.
Exet är anmält 4 gånger till soc. Skolan en gång. BUP en gång. Sen två anonyma. Det händer inget. Det läggs ner då de anser att problemet ligger i kommunikationen men samtidigt säger att det är svårt då pappan anser att allt är mammans fel.
Vi har suttit på habiliteringen och de tittar åt andra hållet när vi påpekar att det är omöjligt att skapa struktur när någon sitter 18 timmar med en mobilskärm hos den andra föräldern. Vi ser skärmtid i appen så inget vi gissar oss fram till.
Vi har sagt att en stödperson skulle fungera väldigt bra och att kommunikationen sker däremellan men det har vi direkt fått ett nej på från soc och familjerådgivningen. Att de gör inte så?

Äldsta barnet är 15 och helt hjärntvättad av sin pappa. Han gör allt för att typ sätta dit oss. Skriker hat på sin mamma fast han samtidigt gråter och vill att mamman ska försvara sig och prata skit tillbaka. Väldigt konstig situation. Han kan lägga sig i våran säng och vägra gå därifrån så vi inte får sova. Han vill då att vi ska släpa iväg honom men skulle vi röra honom skulle hans säga till sin pappa att vi slår honom.

Jag har pratat med min sambo om att vi inte kan leva såhär. Men jag vill inte heller att hon fejkar lycka med mig men bryter ihop ensam.