Berätta om IVF för barnet?

Nu har inte jag behövt ta hjälp av IVF men har vänner som har, jag förstår inte vitsen med att det ska berättas i en viss ålder, mina vänner har tagit upp det när frågan hur barn blir till kommer, för den frågan kommer alltid :) så har de helt enkelt berättat att "men ibland behöver man hjälp" och så en liten förklaring anpassad efter åldern, samma sak med de vänner jag har som fött med kejsarsnitt, det är helt enkelt bara ett annat sätt att komma ut, inte mer än så.

Är det donerade ägg eller spermier så kan väl ändå konversationen gå hyfsat lika, ibland passar som inte ihop och då får man låna från en annan pappa/mamma typ....

Det fanns ett barn på min äldsta sons förskola som bevisligen hade blivit till med IVF, för han sprang runt som 3åring och berättade för alla han träffade att han var ett "provrörbarn", även om det absolut inte är något fel med det så kändes det bara konstigt 

Är det egna ägg och spermier ser jag ingen anledning att berätta om det förrän i den ålder då man brukar berätta om hur barn blir till.

Jag har två barn genom IVF, mina ägg och makens spermier så 100% våra biologiska barn. Vi hade naturligtvis inte behövt berätta för dem att de inte blev till på det vanliga sättet, men vi tyckte inte att det var något konstigt att ta upp. Framför allt ville vi att de skulle ha detta med sig ifall våra svårigheter att få barn via samlag går i arv och de också kommer att behöva hjälp i framtiden.

När vi pratade om blommor och bin la vi helt enkelt till att "det är inte alltid som det funkar med det vanliga sättet, men då kan doktorn plocka ut de saker som man gör barn av, blanda ihop dem och sen sätta in i mammas mage igen, så funkar det" (jag minns inte om vi sa exakt så, men ungefär). I dag finns säkert många bra barnböcker som nämner IVF, det var det värre med när jag fick barn 🙂

Jag tror inte att ni behöver vara bekymrade över detta eller göra det till en större grej än vad det är.

Du har inte barn va? De frågar mycket och kommer för eller senare fråga hur de blev till och hur de kom in i mammas mage att inte berätta då är att ljuga. En kompis syster blev till genom IVF jag visste det men inte systern föräldrarna ville hålla det hemligt. Varje gång jag träffade henne tyckte jag det kändes konstigt att jag visste en så pass privat sak om henne som hon inte visste själv. 

Varför tycker du IVF är så skamligt och smutsigt att man inte kan berätta det för sitt barn? Jag förstår verkligen inte. 

Du har inte barn va? De frågar mycket och kommer för eller senare fråga hur de blev till och hur de kom in i mammas mage att inte berätta då är att ljuga. En kompis syster blev till genom IVF jag visste det men inte systern föräldrarna ville hålla det hemligt. Varje gång jag träffade henne tyckte jag det kändes konstigt att jag visste en så pass privat sak om henne som hon inte visste själv. 

Varför tycker du IVF är så skamligt och smutsigt att man inte kan berätta det för sitt barn? Jag förstår verkligen inte. 

Nej, varför skulle ni berätta det? Jag tycker att det är för privat. Som om vi andra skulle berätta vilken samlagsställning vi använde när barnet blev till... Det finns ingen anledning eftersom han är bådas biologiska barn.

Men om det hade handlat om donatorspermier eller -ägg, så hade mitt svar varit att ni bör berätta, och även introducera ämnet ganska tidigt så att det blir naturligt. Eftersom det kommer att komma fram ändå i och med att det blir mer och mer vanligt att skicka sitt DNA till diverse släktforskningssajter, och då skulle det komma som en väldig chock om föräldrarna inte hade förberett innan. 

Varför tycker du IVF är så skamligt och smutsigt att man inte kan berätta det för sitt barn? Jag förstår verkligen inte.