Killen ”tar” min graviditet

Nu sitter jag i bilen utanför en kyrka mitt i ingenstans. Jag har i stort sätt bara kläderna jag har på mig med mig och min mobil och medicinerna mot bihåleinflammationen. Vad fan ska jag ta mig till? Har ingen jag kan tänka mig ta kontakt med och fråga om jag får vara där. Det absolut enda skulle vara en väldigt gammal väl som jag inte haft kontakt med på länge, men han bor en bra bit härifrån. Hade känts färjävligt att ta upp kontakten med honom bara för att fråga om jag får störa honom och hans familj med den här skiten. 

en sån här enorm hopplöshet och skam har jag aldrig känt. Så ber jag om råd och hjälp på familjeliv :p

Har ärligt talat ingen aning. nu är prio på att komma underfund med vart jag ska ta vägen just idag. 

kan man adoptera bort spädbarn i Sverige? Vet att de låter sjukt men själv aborten för mig känns jobbigare än att eventuellt ?ge? det till någon annan så att det i alla fall får leva. önskar att jag hade en närmre relation med min storasyster och har varit ofrivilligt barnlös Hela livet, fantiserar om att det hade funnits som alternativ att ge det till henne. Då hade jag dessutom fått träffa barnet ibland?

För det första vill jag bara säga: Allt löser sig! Jag lovar! Ta bara en dag i taget och stå ut med de dåliga dagarna.

Behåll barnet! Du vill ha det och kommer fixa det.

Nu den mest akuta situationen, boende för natten/helgen. Finns en del alternativ:

Ring socialjouren. De kanske kan hjälpa dig med boende över natten?

Du är utanför kyrkan, se om prästen eller någon diakon är där. De kanske kan hjälpa.

Om du står ut, åk hem. Du bor också i lägenheten och har rätt att vara där även om det är slut mellan er. Du måste ju bo någonstans medan du löser annat boende.

Var bor din mamma?

Och ring vännen. Det värsta som kan hända är att han säger nej.

Ring runt till alla hyresvärdar du kan hitta! Var ärlig om din siutation. Det skadar ju inte, även om det kanske inte hjälper. Detta för boende på sikt.

jag har pratat med kommunen så sent som idag och tydligt förklarat att jag inte har någonstans att ta vägen, de vill ändå att jag ska försöka med någon vän.

Känner att jag inte kan åka hem till huset eftersom att hans barn är där nu och kommer vara en vecka framöver. Vill inte utsätta dom för det. 

min mamma bor ganska nära men vi har ingen nära relation, dessutom har hon stort släktkalas hemma hos sig och det är inte en miljö jag kan tänka mig just nu.

ang lägenhet har jag redan en bostadsrätt som är uthyrd för tillfället. Men att ta tag och rådda i det där nu känns overkligt tungt. Har så jävla ont i ansiktet så nu har det börjat blöda ur näsan. 

Ts det finns MASSOR av hjälp av samhället så att du kan behålla ditt barn!

Det enda du behöver är någonstans att bo och det är inte omöjligt. När du väl bor så fixar du det!
Du kommer ha FP, barnbidrag och underhållsstöd plus säkert bostadsbidrag. Blir det problem med inkomst senare finns försörjningsstöd medan du ordnar något. Du kan söka jobb eller studera när barnet börjar förskola sen.
Allt ordnar sig! 

Hur ser relationen ut med din syster, om du skulle ringa henne, skulle hon hjälpa dig?

Det är fint att se det så ljust och positivt. Men just nu när alla parametrar i mitt liv är utom min kontroll är det kolsvart för mig. Jag blev sjukskriven för utmattning i julas och ser det faktiskt omöjligt att gå tillbaka till mitt fasta, relativt välbetalda jobb, och kanske inte ens den branschen som jag har utbildning inom. 

vi har knappt någon relation. Hon bor långt bort. Och sorgligt nog känner jag att jag skäms alldeles för mycket för att berätta det här för henne. De få ord vi har hunnit byta om mitt förhållande har varit att hon tycker att allt gick för snabbt, vilket hon har rätt i! Att han dessutom har små barn som nu också är indragna i detta gör så ont i mig att jag inte vill visa mig för folk. När jag gick in i denna relation tänkte jag att ni fan får det inte ta slut, just på grund av barnen. Som redan farit illa av mammas och pappas separation.

men jag tror nog ändå hon hade hjälpt mig om jag ringt, men för mig själv känns den lösningen enormt långt borta.