• Anonym (Gift)

    Leva separata liv som gifta

    Maken och jag har glidit isär sen rätt många år nu men på senare tid har han börjat med en hobby som gör att det enda han tänker på är sig själv. 

    Vi har barn i äldre tonåren och enda gången han pratar med dom är 5 minuter vid middagsbordet där han upprepar exakt samma basic-frågor varenda dag. Han berättar noll för egen del utan ställer bara sina frågor. Det här gör att barnen alltid frågar mig om pappa är hemma om dom vill honom nåt för han säger inte till dom när han ska iväg. Och det har gått så långt att han varit borta i flera dagar med jobbet innan barnen ens märkt att han inte är hemma. Sonen vill även ha viss bygghälp av maken pga ett projekt han jobbar med men maken kan, men är tämligen ointresserad att ta sig tid till det. 

    Är det någon som varit i nån liknande situation där ni bara harvar på och lever helt separata liv? Hur slutade det?

    Är SÅ less på att maken bara bryr sig om sig själv och har noll fokus på barnen. Känner mig också ekonomiskt svagare i dagsläget då jag har betydligt mindre lön än maken trots att den knappast kan räknas som dålig. Kommer dock ärva min moster om några år (tanten är 80 i år) och då kommer jag sitta på runt 4 mkr vilket gör min situation helt annorlunda.

  • Svar på tråden Leva separata liv som gifta
  • Anonym (M)

    Underbart för barnen att växa upp i det hemmet. 

  • Anonym (Tilda)

    Jag skulle inte acceptera det, man har bara ett liv. Och man lever det NU!
    Har du frågat honom varför det är som det är? Varför han börjata göra så?
    Håller också med ovan, att det ni spelar upp för barnen nu är vad de kommer att ta med sig i form av att "så här lever man ihop när man är gifta".
    Jag hade inte önskat att det blev det medskick jag och min man gav våra barn.

  • Anonym (gifta)

    Om min man visat såna tendenser så hade jag rivit upp himmel och jord för en förändring, och om den inte kom så skulle jag presentera en plan för skilsmässa.

    Jag skulle aldrig acceptera att min man checkade ut från mitt och sina barns liv på det sättet. Ett äktenskap kan ta slut, och gör ofta det, men att skita så i sina barn och underlåta att ha en relation med dem under några av deras viktigaste år, det skulle jag aldrig ta utan strid. 

    Jag skulle ta ett allvarligt snack med honom och beskriva allt det du skrivit i ditt inlägg och kräva av honom att välja mellan en förändring eller att lämna helt.

    Fråga honom hur han tänker när han inte längre umgås på ett rimligt sätt med sina barn. Fråga honom om han tror att barnen skulle fortsätta att prata med honom om ni skilde er. Och när han inser att han inte skapat en relation med sina egna barn så kanske han skulle ändra sig. 

  • Anonym (the blessing)

    Ditt kommande arv är din blessing. Skilj dig nu.

    Din man har säkert en affär. Jag tror han är otrogen.

  • Anonym (Gift)
    Anonym (Tilda) skrev 2024-05-21 08:47:38 följande:

    Jag skulle inte acceptera det, man har bara ett liv. Och man lever det NU!
    Har du frågat honom varför det är som det är? Varför han börjata göra så?
    Håller också med ovan, att det ni spelar upp för barnen nu är vad de kommer att ta med sig i form av att "så här lever man ihop när man är gifta".
    Jag hade inte önskat att det blev det medskick jag och min man gav våra barn.


    Jag ids inte längre vara den vuxna som alltid ska försöka reda upp allt för han är inte mogen nog att föra en sån konversation Har tidigare försökt prata med honom om både det ena och det andra tidigare men han har noll självinsikt så hans taktik är att direkt gå i försvarsställning och förklara att så är det inte alls. Och då ska man komma ihåg att jag är extremt pragmatisk och aldrig typ höjer rösten när jag diskuterar, men det går ändå inte fram.
  • Anonym (Gift)
    Anonym (M) skrev 2024-05-21 08:32:28 följande:

    Underbart för barnen att växa upp i det hemmet. 


    Vet en hel bunt skilsmässoungar (inkl. min man) och dom är vanligtvis inte speciellt lyckliga under uppväxten. Alltså visst om det är bråk eller missbruk, men inte om hushållet är lugnt. Skilsmässobarn skiljer sig oftare själva som vuxna också.
  • Anonym (Gift)
    Anonym (gifta) skrev 2024-05-21 08:53:57 följande:

    Om min man visat såna tendenser så hade jag rivit upp himmel och jord för en förändring, och om den inte kom så skulle jag presentera en plan för skilsmässa.

    Jag skulle aldrig acceptera att min man checkade ut från mitt och sina barns liv på det sättet. Ett äktenskap kan ta slut, och gör ofta det, men att skita så i sina barn och underlåta att ha en relation med dem under några av deras viktigaste år, det skulle jag aldrig ta utan strid. 

    Jag skulle ta ett allvarligt snack med honom och beskriva allt det du skrivit i ditt inlägg och kräva av honom att välja mellan en förändring eller att lämna helt.

    Fråga honom hur han tänker när han inte längre umgås på ett rimligt sätt med sina barn. Fråga honom om han tror att barnen skulle fortsätta att prata med honom om ni skilde er. Och när han inser att han inte skapat en relation med sina egna barn så kanske han skulle ändra sig. 


    Jag misstänker att det har med hans egen uppväxt att göra. Han är skilsmässobarn från tidig ålder. Pappan var tämligen frånvarande (periodare med sprit) och mamman var upptagen med sitt (jobb, studier och nya förhållanden). Han är alltså van att klara sig väldigt mycket själv från tidig ålder så han ser inga problem med att våra barn gör detsamma. Tvivlar på att han under uppväxten haft några förtroligare samtal med nån av föräldrarna.
  • Anonym (gifta)
    Anonym (Gift) skrev 2024-05-21 09:18:47 följande:
    Vet en hel bunt skilsmässoungar (inkl. min man) och dom är vanligtvis inte speciellt lyckliga under uppväxten. Alltså visst om det är bråk eller missbruk, men inte om hushållet är lugnt. Skilsmässobarn skiljer sig oftare själva som vuxna också.
    Fast det är nog att växa upp med en känslomässigt och fysiskt frånvarande förälder som är det egentliga problemet. Och alltför många pappor gör precis som din man när barnen växer upp, antingen inom befintlig familj, eller efter en skilsmässa.

    Så din man skapar den olyckliga uppväxten för era barn redan nu, oavsett om ni skiljer er eller inte. Och du kan ju kanske inte förändra hans inställning, men jag skulle nog inte ge mig utan ett rejält försök i alla fall.
  • Anonym (Gift)
    Anonym (gifta) skrev 2024-05-21 08:53:57 följande:

    Om min man visat såna tendenser så hade jag rivit upp himmel och jord för en förändring, och om den inte kom så skulle jag presentera en plan för skilsmässa.

    Jag skulle aldrig acceptera att min man checkade ut från mitt och sina barns liv på det sättet. Ett äktenskap kan ta slut, och gör ofta det, men att skita så i sina barn och underlåta att ha en relation med dem under några av deras viktigaste år, det skulle jag aldrig ta utan strid. 

    Jag skulle ta ett allvarligt snack med honom och beskriva allt det du skrivit i ditt inlägg och kräva av honom att välja mellan en förändring eller att lämna helt.

    Fråga honom hur han tänker när han inte längre umgås på ett rimligt sätt med sina barn. Fråga honom om han tror att barnen skulle fortsätta att prata med honom om ni skilde er. Och när han inser att han inte skapat en relation med sina egna barn så kanske han skulle ändra sig. 


    Maken är väldigt bekväm av sig och ogillar stora förändringar. Tror det är därför skilsmässa inte kommit på tal. Dessutom tror jag han tycker tillvaron är kanon nu. Han kan göra vad han vill och bara tänka på sig själv. Hade vi skiljt oss och levt varannan-vecka-liv så hade han blivit tvungen att ta hänsyn till barnen (även om dom är stora)  på ett helt annat sätt. 
  • Anonym (Gift)
    Anonym (the blessing) skrev 2024-05-21 08:59:49 följande:

    Ditt kommande arv är din blessing. Skilj dig nu.

    Din man har säkert en affär. Jag tror han är otrogen.


    Men mitt kommande arv är som du skriver kommande. Jag har inte ekonomiska muskler för att behålla huset i dagsläget om han sätter sig på tvären. Han har så klart inte mer egen egendom än mig eftersom vi är gifta men han har högre lön (75 tkr) så han får ta mer lån än mig (55 tkr). Arvet kommer dock tillfalla mig enskilt så då ändras allt.

    Vore kanon om han faktiskt var otrogen för då kanske han skulle vilja bli fri snabbt och ge mig förutsättningar att behålla huset så han kan börja om på ny kula men jag tror inte han har såna hobbies.
Svar på tråden Leva separata liv som gifta