Jag valde trygghet över kärlek

Hade det varit äkta hade du lämnat.

På nån nivå vet du att det inte var på riktigt och inte värt att ge upp ditt liv för henne, håll fast vid det.

Det är nog rätt vanligt med förälskelser i långa relationer, ja. Beroende på hur man är som person då.

Själv har jag haft tre såna crushes, alla typiska nya-kollegan crush. Men jag har aldrig agerat på känslorna. Så jag kan inte relatera till din situation. Men att klippa all kontakt och engagera sig i annat är nog det bästa.

Den jag haft svårast att släppa är kollegan jag fortfarande jobbar med. Över tid har vi ändå utvecklad en fin lagom distanserad kollega-relation. Vi har arbetat ihop i 9 år nu. Men det tog flera år att komma dit.

För din del så klipp kontakten helt och börja dejta skulle jag säga. Du är fast i det för att du tillåter dig att vara fast i det. Lite som att vara kär i en dröm. In love with a fairytale.

HEJA DIN FRU!! 

Så skönt med kvinnor som faktiskt väljer att lämna och inte acceptera mäns "det bara hände...".

Om din fru ändå lämnade dig, varför är du inte med den nya kärleken?

Jag får känslan av att du är kvinnan som skriver detta och sörjer det som inte blev.

Har varit med om detta fast på andra sidan. Jag var kvinnan som mannen förälskade sig i. 

Naturligtvis var jag också förälskad och galen. Jag levde i ett olyckligt äktenskap så jag hade med all säkerhet ändå lämnat min man, men förälskelsen blev katalysatorn som fick mig att ta steget.

Ibland undrar jag hur livet skull sett ut om vi båda skilt oss och fortsatt tillsammans. Har många goda minnen av vår tid och han kommer alltid att finnas i mitt hjärta men något inom mig säger att vi skulle haft alltför tunga bördor att bära för att relationen skulle ha fungerat.

Jag träffade en annan fantastisk man som fanns där när jag behövde honom och som jag tillslut gifte mig med. 

Hoppas du hittar en lika fantastisk kvinna.

Låter krasst kanske men du får ju stå ditt kast. När du hade din valmöjlighet valde du detta och med det så valde du sorgen. Nu är det som att du ångrar ditt beslut. Det är inte för sent att göra något åt det. Ni kan skilja er. Även om du inte får tillbaka den kvinna du var otrogen med kanske det är ett val du ändå i slutändan kommer må bättre av. 

Jag hade i åratal (inte längre) problem med ett ex till mig som fattade ett i mitt tycke dåligt beslut när jag lämnade. Han fick leva med det. Han fick leva med konsekvensen av sitt beslut. Han fick leva med ånger. Leva med sorg. För det kommer med paketet. Det slipper man inte när man fattar fel beslut. Men det är det som också gör att man i framtiden fattar rätt beslut. Han förstörde sitt eget liv. De goda åren jag gick efter jag lämnade honom, byggde upp mitt liv igen, träffade ny kärlek, fick barn, det gick honom om intet för han var fortfarande där - där, fast i det förflutna, hade inte gått vidare. Han fick gå i terapi. Han fick bli kvitt sitt beroende. Som en del av hans bearbetning bd han mig om förlåtelse för vad han gjort och hur han varit mot mig efter och jag sa jag förlät. Jag ville han skulle gå vidare, få vara lycklig. Alla kan vi göra fel. Alla kan vi fatta fel beslut där och då, men det kommer ändå en fortsättning. Jag tror varför det känns så fel för dig nu och du mår så här är för att du fortfarande är kvar i det fela beslutet du gjorde för fem år sedan. Det är inte för sent för dig att fatta rätt beslut.

Fattade jag helt fel som läste att TS hade skiljt sig ? Fast det var hustrun som tog initiativet.

Jag tror inte att det är så att TS terroriserar kvinnan utan helt enkelt funderar över om livet sett anorlunda ut om de fortsatt sin relation

En fråga han aldrig kommer att få svar på.

Jag tror att han kommit över det hela men har lite svårt att släppa tankarna på något han upplevde som perfekt.