Kristen nioåring som vill börja gå i kyrkan

Jag hade följt med. Men jag hade nog också försökt hitta någon kristen aktivitet för barn.

Det känns som att gudstjänst och högmässa kan vara lite för avancerat för en nioåring, hur mycket skulle hon förstå?

Misstänker precis samma sak jag med så ;)

Många kyrkor har speciella gudstjänster för som riktar sig till familjer och barn. De är då lite lättsammare och barnkören brukar medverka. Dessa är nog bäst för en nioåring. Det är också oftare  lite kortare och mer familjära  mässor och gudstjänster i de mindre kyrkorna ute  i stadsdelarna , medan gudstkänsten i domkyrkan är längre  högtidligare och mer formell. 

 

Jag tror att många unga framöver kommer att börja söka sig till kyrkan. Eftersom samhället har utvecklats  till att bli  allt mer extremt ytligt, materialistiskt , konkurrensinriktat och individualistiskt. Det behövs en motvikt till detta.

Hon kan väl gå i kyrkan när ni har möjlighet att följa med? Misstänker att hon kommer att tröttna på att gå i kyrkan varje söndag ändå. 

Min son var en riktig sökare som barn. Jag var noga med att inte pådyvla honom mina egna åsikter så han valde själv att gå i kyrkan. Om vi var på semester sökte han till exempel ofta upp en kyrka för att vara där en stund. 

Jag lägger mig inte i det. Han ser sig fortfarande som kristen nu när han är myndig utan min påverkan. 

Själv växte jag upp i kyrkan eftersom vi har präster, kyrkoherdar och kantorer i släkten. Jag gillade miljön men när jag blev äldre kände jag att det inte var rätt för mig. Jag drogs mer till det som brukar kallas asatro men egentligen kallas forn sed. För mig är naturreligioner mer rimliga än institutioner skapade av människan med påstådda företrädare för någon gud. 

Mina släktingar vet inte om att jag är med i ett samfund för asatroende, de skulle säkert bli upprörda ha ha men det är min ensak. 

Så kan det gå. Sonen är kristen och jag följer andra traditioner. 

Jag tycker att det är fint att din dotter är en andlig sökare men jag skulle inte göra någon stor grej av det utan gå med henne till kyrkan om hon vill det. Antingen blir hon kristen som min son, släpper det helt och blir ateist eller väljer något annat.

Huvudsaken är att barn inte känner sig pressade att tro på något och att man som förälder ställer öppna frågor i stället för att döma, så länge det är sunt och inte skadar någon förstås. 

Varför i hela fridens namn skulle du behöva sitta med varje gång? Man sitter väl inte med och tittar på varje fotbollsträning eller gitarrövning. Se det som vilken fritidsaktivitet som helst.

Tro betyder bokstavligen att "veta" utan att ha bevis. 

Det är just vad tro är. Och vi har trosfrihet i Sverige, tack och lov. Även rätten att inte tro. 

Låt detta barn få utforska sina tankar och sin tro. Vem vet vad hon landar i? Hon är 9 år. 

Själv blev jag troende när jag var i ungefär samma ålder, kanske något år äldre. Min mamma var och är icke troende, proggare på den tiden. Skickade med lappar till skolan om att vi inte behövde gå på religionsundervisningen  Ja, ni förstår! Men hon lärde oss en viktig sak, att vi har rätt att tycka och tänka som vi vill även om det går emot vad mamma tycker. Jag hade ingen troende person i min närhet, så det var helt och hållet min egen idé. Har aldrig gått i kyrkan, inte ens när jag började fundera på Gud. 

Det var min egen personliga upplevelse som gjorde att jag blev troende. Det man kan säga är att de flesta människor på jorden tror att det finns saker som vi inte kan se och ta på, oavsett om det är magi eller religion, naturdyrkan eller vad som helst. Det är en så stor del av att vara människa att jag tycker man kan omfamna det och utforska det om man vill, oavsett ålder. 

Jag sjöng ett tag i en kör i en frikyrka och den kyrkan var superkul för alla barn. Under högmässan hade de en kort inledning för alla, sedan samlade de barnen och gick iväg till typ söndagsskola och barnaktiviteter. Om jag skulle börja gå i kyrkan skulle jag gå i en sån kyrka. De har det mesta: egen radiokanal, café, insamlingar, gudstjänster på olika språk, klubbar för barn, utflykter, kollo, körer och liknande. Och allt får man prova på. 

Har märkt att min son har börjat läsa bibeln på kvällen. Det gör inte jag, så det kommer inte från mig. Jag varken uppmuntrar eller kommenterar negativt. Han är en egen person som har rätt att ha sina egna privata tankar utan att jag lägger mig i. 

För övrigt är nog pappan inte så icke praktiserande som han hävdar om han vägrar gå till kyrkan med dottern. Vad är det för attityd? Har han något emot kristendomen? Då borde han kanske inte bo i ett land där majoriteten är kristna. 

Ja, Norden är ett undantag ute i världen.

Jag skulle säga att vi leder en utveckling som kommer att öka i världen. Fortfarande kommer väldigt många att vara troende och religiösa, men allt fler blir ateister eller agnostiker.

Förr i tiden trodde man att åskan var en gud som blivit arg på människorna. Man trodde också att guden gjorde så att man fick sjukdomar eller förlorade barn. Idag vet man att åska är elektriska urladdningar i atmosfären. Idag vet vi att det finns bakterier, virus m.m. som kan sprida sjukdomar. Vi lär oss mer om hur saker och ting funkar och att det inte är nån gud som styr och ställer. För om det fanns en gud, skulle den väl först av allt se till att barn inte fick cancer eller blev våldtagna?

Många i USA går i kyrkan, ja. Men att vara en "churchgoer" används också av vissa som en garantistämpel på att man är hyvens, även om man är en total idiot. Ariel Castro, som höll kvinnor fångna hos sig i ett decennium och torterade dem, gick i kyrkan varje söndag och sågs som en "good churchgoer". Han tänkte väl att bara han går i kyrkan så får han nog syndernas förlåtelse...

Jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa de muslimska och judiska barnen. Jag förstår inte riktigt varför du tror att vi ateister inte skulle vilja det. Vi om nån vet ju att religion ställer till med allt möjligt otyg i världen.

Jag anser inte att barn ska tvingas in i nån religion överhuvudtaget. Religioner är påhittade. Själv är jag väldigt noga med att min nioåring får veta vad som är sant och inte. Vad gäller religioner säger jag till honom att folk tror olika, och att folk får tro olika. Och att jag inte tror. Men jag tvingar absolut inte honom till nåt.