Kristen nioåring som vill börja gå i kyrkan

Vi räknas fortfarande som ett kristet land en majoritet firar kristna religiösa högtider som jul och påsk och många gifter sig i kyrkan eller låter döpa sina barn där. Officiellt har ingen statskyrka men svenska kyrkan har en särställning på flera sätt. 

Varför måste det tyda på yttre påverkan? En 9- åring är fullt kapabel att tänka själv. Om det inte handlar om en sekt är det inte indoktrinering. Jag blev själv intresserad av religion i lågstadiet och var aktiv medlem i Svenska kyrkan och kallade mig kristen tills jag blev tonåring det var ingen som pushade mig och mina föräldrar är ateister. Det låter mest som att du har en massa fördomar. 

Självklart skulle jag låta mitt barn gå i kyrkan även jag hade behövt följa med. Låt ungen få gå några gånger. Kanske vill hon fortsätta, kanske inte. 

Plötsligt och plötsligt, hon har pratat om att hon tror på gud i flera år. Det var efter avslutningen, när hon lyssnat på prästen etc, som hon kände att hon vill börja gå.

Exakt varför vill hon gå till kyrkan? Tror hon på en gud? Vad för gud? Hur yttrar det sig? Talar gud till henne...? (Du fattar nog vart jag vill komma med den frågan...). Eller tycker hon om kyrkomiljön? Lugnt och förutsägbart, mysigt med ljus utsmyckning och fin musik. 
Är hon verkligen nyfiken på den kristna guden i sig så vänd dig till närmaste kyrka och fråga vad de har för utbud för barn?
Jag är ateist och anser att religiositet är närapå en psykisk åkomma. Men jag kan absolut gå till kyrkan, luta mig tillbaka så gott det går i den obekväma kyrkbänken och bara njuta av lugnet, atmosfären, prästens behagliga stämma, den ljuvliga kyrkorgeln, oftast någon solosång eller instrumentalist. Alla är vänliga och man möts med ett leende.

Har även varit involverad i pingstkyrkan och där är de snarare obehagliga med sina messanden, de talar i tungor, faller ihop och har "herren i sig" etc.

Ta reda på vad hon är intresserad av?

Låter som att ni har en tänkande och självständig tjej! Vem vet var det kommer att sluta?! Hon kanske konverterar till katolicismen och tar doket... eller så är det bara en fas. Hur eller hur, så är det väl utmärkt att hon går i kyrkan? Det är en positiv miljö, och ger om inte annat bildning som blir kvar för livet, bildning som hör till vår kultur. Det finns även många fina kristna ungdomar, så det kan vara mycket lyckat att hon hittar kamrater i kyrkan inför tonåren.

Om du ska vara med eller inte vet bara du. Min dotter och jag hängde en hel del i kyrkan när hon var barn och i första tonåren. På miniorerna och i flickkören var hon själv, men jag (eller pappan) lämnade och hämtade. Sedan gick vi mycket på familjeaktiviteter allihopa, och ett par gånger var vi även med på familjeläger på en stiftsgård. Särskilt det sistnämnda minns jag som mycket positiva, intensiva, välkomponerade sommardagar med andra barnfamiljer.

...sedan gick vi i högmässan också ibland förstås, men inte varje söndag. Mest blev det på och runt storhelger, och när en liten familjegudstjänst var en del av en aktivitet (t.ex. på julgransplundringen). Min dotter hade inget intresse av att gå i högmässan ensam, det har hon nog aldrig gjort när jag tänker efter.

Paradoxalt nog tog min dotters intresse för kyrkan och tron slut under konfirmationstiden. Hon gick aldrig fram... jag förstod aldrig riktigt vad som hände. Min son satte inte sin fot i kyrkan, sedan han blev gammal nog att vara ensam hemma...

Vilket konstigt inlägg. På dig låter det som att TS' dotter ska gå med i Knutby-församlingen, eller kanske en satanistförsamling rentav!   På vilket sätt menar du att SvK skulle kunna skada ett barn..? 

Det problematiska för mig ligger inte i vilken religion/sekt/övernaturlig åskådning barnet vill tillhöra i utan hur det kommer sig att en nioåring får sådana ideer. 

Rätt märkligt att inte fler här på forumet verkar vara avslappnade gällande att vissa barn är mer sökande än andra. 

Det kryllar av människor som har tro i Sverige och att tillsammans med att barn släpa sig iväg till en kyrka för att barnet VILL är väldigt mycket sundare än att försöka få barnet på andra tankar. För religionen är såpass viktigt för en troende människa att man gör klokt i att inte stänga av diskussionen till religion och helt ställa sig utanför.

Religionsfrihet är inte att ingen får lov att tro, utan i Sverige finns det människor som tror. Hänvisar man barnet till att själv, som vuxen hitta rätt, helt själv, så tappar man möjligheten att hjälpa sitt barn se ev. destruktiva delar av församlingen.... Det är liksom inte barn som haft med mamma eller pappa till kyrkan som lär känna skumma vuxna...

En 9-åring som vill gå till kyrkan KOMMER att göra det. 

Ja, som sagt, det firas fortfafande traditioner som har kristet ursprung men de har tappat sin ursprungliga innebörd för många. Vi har också fornnordiska traditioner men det gör oss inte till ett asatroende land. Sverige är ett sekulärt öand med religionsfrihet, inklusive frihet FRÅN religion.

Jag vill hävda att en nioåring inte är kapabel till kritiskt tänkande och därför är det viktigt att vara lyhörd på att det är påverkbart. Enligt barnkonventionen får ett barn tro eller inte, men inte att påtvingas något - inte ens av sina föräldrar. Kan vara svårt för ett barn att veta vad som är sant och vad som är påhittat.

Fast det är ju inga KONSTIGA idéer. Fram till för hundra år sedan ungefär var nästan alla människor i Sverige troende kristna, och det fungerade liksom i tusen år... Sedan minskade det för varje decennium i och med de socialistiska partiernas inflytande. Jag ser det dock som betydligt sundare att vara kristen än att vara med i V exempelvis.

Och vem vet - den här nioåriga tjejen har kanske fått kontakt eller blivit kontaktad av en högre makt som faktiskt finns... Det kan varken du eller jag VETA. Och om det är så kommer det inte att gå att hindra henne ändå. Unga flickor och pojkar som känt kallelsen, har alltid sökt sig till kyrkor och kloster... oavsett föräldrarnas inställning.