VLCD - gör jag rätt?

Det där känner jag igen. Första veckan var pest, men sedan försvann hungerkänslorna. Det är nog egentligen naturens sätt att få oss att klara av svält, om vi skulle må så där dåligt hela tiden så skulle vi inte haft kraft att fortsätta söka efter mat.
Efter första veckan fick jag en riktig energikick och tänkte oj, det här kommer att gå jättelätt. Men ju längre jag höll på, åtta veckor, desto jobbigare blev det.  Inte hunger känslor men förlorade kraft och energi. Dessutom blev det så TRÅkIGT, laga mat, äta, äta tillsammans allt detta försvinner. Det är så mycket av vårt sociala umgänge som innebär mat och dryck.
Viktigast är dock upptrappningen och nya matvanor. Nu kommer hungerkänslorna tillbaka igen, men låt det gå sakta, sakta. Man ska ju klara av sin nya livsstil och matvanor resten av livet.
Glöm inte att få i dig tillräckligt med vätska under bantningskuren, annars får man en hel** huvudvärk. Drick så mycket så att din urin alltid är ljusgul.
Lycka till

Bra att du äter alla måltider fast du känner att du inte behöver det, annars håller det inte i längden. 

Det fungerade utmärkt för mig med VLCD-metoden. Jag körde Cambridge för då fick jag stöd av min konsulent som jag köpte hos. Det var viktigt för mig när det kändes hopplöst.
Jag nådde min målvikt 68 kg (gick ner 12 kg), den vikten har jag lyckats hålla nu i 15 år. Viktigast där var att jag  gick in för helt nya matvanor. Tidigare drack jag bara kaffe på morgonen, en macka och kaffe på lunchen sedan var jag jättehungrig till middagen och då åt jag flera gånger under eftermiddag och kväll. Helt vansinnigt egentligen. Nu har jag vänt på det hela, äter riktig frukost, en vanlig lunch och en lättare middag. Dessutom har jag lärt mig vikten av att dricka vatten. Tidigare misstog jag törst för hunger, hade ofta blixtrande huvudvärk på grund av vätskebrist.