Separation med 3 barn?

Jag har varit i din situation. Jag tänker såhär med facit i hand att din situation med din man är en och din situation med mannen på jobbet är en annan. Du har såklart pga missnöje i din relation varit öppen för en annan, men situationen i sig måste du hantera utan att relationen på jobbet får vara avgörande. 
Många hamnar där du är och den nya blir den sista droppen som får bägaren att rinna över. 
I mitt fall separerade jag nästan omgående. Att jag gick över min moraliska spärr och blev så tagen av någon annan fick mig att inse mitt äktenskap var över. Jag tror jag hade hamnat där ändå men att det hade tagit längre tid. Den andra mannen verkade lika tagen av mig men valde att stanna hos sin familj. Det var en väldigt plågsam tid som faktiskt sträckte sig över några år innan jag helt kunde ta mig ur det emotionellt. Idag mår jag bra och är på något sätt ändå glad att det bidrog till att jag lämnade en relation som inte längre var rätt för mig. 

Om du är kär i någon annan så måste du skilja dig 
Dessutom du har redan varit otrogen så det finns inget att rädda i ert förhållande 
vara mogen, ta konsekvenserna och stå för dina beslut , men såra inte mer din man och gå vidare ( fast du har redan varit otrogen so the damage is done)
Tänk att en dag när dina barn är stora och börja ställa frågor omkring separationen, jag tror inte att de blir stolta över morsan som knullade en annan medans hon var gift till pappan❤️

Och varför skulle de berätta detta för barnen menar du?

Kanske pappa gör det
eller någon annan 
barn är inte dumma 

Om du är i förhålande och har problem försök att lösa alla dina problem innan du är otrogen 

Då vill pappan inte sina barns bästa. Men visst, det är väl klassiskt att blanda in barnen för att ge igen på fd partnern.

Det sista håller jag absolut med om. Jag avskyr otrohet, men skulle för den skull inte berätta vad deras andra förälder gjorde.

En kollega på mitt jobb skilde sig för att hans fru Va otrogen 
Och barnen var små 
Flickan är nu 14 och har börjat ställa frågo. Min kollega berättade inte direkt va mamma gjorde men flikan  beräknade att mamman träffade hennes nya när hon fortfarande var gift med pappan 
ok, resten behöver inte ens prata om

Nu vill inte tjejen leva längre med tv personer som sårade sn pappa så djupt 
Man kan aldrig veta hur de kommer att reagera 
❤️ 
bra för dig att du hatar Otroghet!
det gör jag med
Ha det bra!

Det är inte någonsin ok att berätta om otrohet för barnen. Inte ens när de blivit vuxna.

Anledningen är att vi ser våra föräldrar som garanten för framtiden. Man vill idealisera sina föräldrar och den familj man kommer ifrån.  

Att föräldrar separerar och skiljs behöver inte vara något stort trauma om föräldrarna vinnlägger sig om att visa att detta sker i bästa samförstånd. Då finns ändå idealbilden kvar hos barnen och tron på framtiden påverkas inte.

Vilket trams. Man behöver inte skilja sig för att man är kär i någon annan. Kär kan man bli fast kärleken är olämplig. Speciellt när man blir kär för att man är nere så kan det vara läge att tänka efter.

Sen går det att rädda de flesta relationer trots otrohet. Men det hänger mycket på detaljerna. Det är oftast svårare när det är känslomässig otrohet.

Män kan tycka separation är värre än otrohet. 

Hej,
varit i exakt din sits. Mina 3 barn var 2-7 år. Jag lämnade och det gjorde min kollega också. Nu 10 år senare är vi fortfarand tillsammans.
Det har varit många turer och jobbigheter men jag tror som någon annan skrev att min otrohet helt enkelt skyndade på separationen. Den hade inträffat ändå men senare. 
Ångrar djupt att jag var otrogen men älskar fortfarande mannen jag var otrogen med. önskar att jag hade varit starkare och hade lämnat på ett snyggare sätt. Det är mitt livs största ånger. 

låter dock som det redan är för sent i även ditt fall för det.  

Tack för er input. 
Måste nämna att jag också avskyr otrohet,vem gör inte? Men de blev som de blev hade inte planerat för det. 

Jag och min man glider längre i sär, vi ska träffa psykoterapeuten idag igen... efter förra veckan har det snarare blivit sämre. Jag har bett min man om fysisk space, alltså inte en massa pussar osv för jag vill känna efter om det finns något att rädda från min sido känslomässigt eller ej, men han respekterar inte detta utan är på mig flera gånger per dag och vill pussas och vill inte jag så blir han sur och en konflikt uppstår..samma nät det kommer till samlag, han vill ligga men inte jag då blir han sur/ledsen och konflikt uppstår. Han skickar en Massa hjärtemojis och besvarar ja inte dessa blir de konflikt. Medan för min del känns de inte läge med det just nu när vi inte vet var vi står. Men han vill att vi ska reparera relationen och känner att han misslyckats, sen gråter han- vilket jag mår jättedåligt över, ja vill absolut inte att han ska va ledsen..så jäkla svår situation att hantera tycker jag. 

Du har de senaste åren känt sig åsidosatt säger du. Ni har tre barn med allt vad det innebär och är ni ett skede i livet med mycket vardag. Det finns en annan man i periferin här som ger dig allt det du saknar i din grå vardag. Spänning, bekräftelse, flykt från slentrian mm. En klassiker skulle jag säga. 

Den sekund du väljer bort din familj till förmån för den andre mannen, och Ni ska se varandra i ljuset av otrohet, ni ska se varandra i vardagen, Det blir slentrian även för er när du ser hans skitiga Kalsonger på golvet och han fiser i soffan eller kanske inte är behjälplig med disken . Sen varannan vecka med hans barn / dina barn. . . Ja du.. jag är inte så säker på att gräset är grönare. 
Der är omöjligt att råda. Har du länge närt känslor av missnöje kring din nuvarande man ? Har ni haft en chans att prata om saken ? Eller är det försent ? Jag tror ni kan vända det. Om han i grunden är en bra person och bra pappa så tänk ett varv till men ja annars får du ju gå men det blir tufft på ett annat sätt och kanske du får bra saker i andra delar. Lycka till ! Uppdatera gärna !