Att bli lämnad av sin man

Har du självinsikt nog att förstå hans argument att relationen inte fungerade och att det är det som dödat hans känslor?  
Uppenbarligen har det ju rent konkret funnits saker som inte gått att fixa och att man till sist inte kan laga det mer. 

Varför drog han?

Försök vända på det hela. Synd att det tog hela 6 år för honom att lämna men nu äntligen är du fri från honom. Nu kan du satsa på dina egna intressen och vänner. För du vill väl inte vara med någon som inte vill vara med dig?

Det känns tufft, jag vet, men det är.bättre så.

Jag beklagar verkligen! Fler borde vara som du! Har du sökt samtalskontakt?

Spontant känns det som om det fanns ett starkt band mellan er, nästan som kärlek beskrivs i den klassiska litteraturen. Plötsligt brast bandet och du står vilsen och betraktar den falnade glöden. Det verkar som om du inte riktigt vet varför det tog slut, att relationen inte funkade tycker jag låter väldigt diffust.                                                                                                                                     Det måste ha funnits misshälligheter och gräl. 
Det är annars obegripligt att han bara försvann i dimman utan förklaring när ni natten innan låg omslingrade och förenade.TS, han är skyldig dig en plausibel förklaring så du kan samla ihop resterna av ditt sårade ego och gå vidare.

Man bryter inte upp så lätt, detta är sannolikt något han gått och ruvat på länge.
Det går inte att tvinga fram känslor man inte har, lika lite som att någon ska behöva leva i en relation de inte trivs i.

Tyvärr bilr ofta ena partnern sårad vid ett uppbrott, som den personen är det bästa att försöka inse att det är "kört" och inte hänga fast vid ett flyktigt hopp som i lsutänden gör en ännu mer ledsen.

Att släppa taget är svårt, att se sin familj raseras måste vara näst intill outhärdligt. Men vissa saker kommer man inte undan.

Hur hårt och brutalt det än må låta så finns det värre saker som kan hända. Ni lever och har hälsan, det är ändå det viktigaste.

Slutligen, spjärna inte emot. Han har bestämt sig. Det blir bara värre om den ena skriker, gråter och beter sig. Det blir värre för alla, och värst för det lilla barnet. Det är väl ändå tur att det är ett litet barn.

Jag lider med dig! Det är svårt att ta in att en som man haft nära och älskar, bara kan vända helt plötsligt.
Det låter som att han inte alls kommunicerat detta innan. Jag tycker att det är självklart att kommunicera om man är missnöjd med något i förhållandet. Om han inte hade varit kär eller det varit fel från början, så borde han ha dragit för länge sen. han borde inte skaffat barn med dig. Är han väldigt konflikträdd? har han sagt något? finns det något hopp? det blir belastning i förhållandet när man får barn. en del är inte vuxna och flyr ansvaret. Kanske till en ny kärlek? Det håller inte i längden att hålla på och fly. Bättre att ta tag i problem. det mesta går att lösa. 

Allvarligt fel? Det vet ju inte du.

Relationen kan vara dålig, det behöver inte spegla sig i dig som person.
Han ser förmodligen framför sig att han själv kan fungera bättre ihop med någon annan, att det ni har inte ger honom allt det han önskar och vill ha. Rent krasst.

Han kan ha rätt i det, han kan hitta en annan person som han matchar bättre med än vad han känt att han gör med dig. Eller så visar det sig att han hade fel. Time will tell....

Sen är det inte olagligt att lämna någon. Man "får" göra det. Tar kärleken slut så gör den. Det repeteras ofta i en av mina favoritpoddar Skilsmässopodden. Man kan tycka vad man vill om det och det är skitjobbigt att bli lämnad men det är inte olagligt. Vänder man på det så kan man ju inte tvinga en annan att vara kvar, hur skulle det vara liksom?

Jag har blivit lämnad en gång i en relation med barn. Initialt blev jag väldigt primitiv i mina känslor, kände mycket av det du beskriver. Vi hörde ihop, vi var flocken. Nu lämnar han inte bara mig, utan även oss. Och i min värld sitt barn även om det inte alls var så, han var 100% pappa även om vi inte levde ihop. Men det tog faktiskt inte lång tid innan jag lyckades vända det till min fördel. När jag lyckades koppla bort detta från honom som person så att det blev jag och mitt barn. Då blev jag en lejonhona som skulle göra det bästa för mig och för oss i den nya verkligheten så att säga. Den kraften är precis lika urstark och gav mig ett mod att ta mig an saker som jag inte hade innan. Jag hade i och för sig inte behövt det heller eftersom vi levde i vår lilla trygga bubbla men så här 15-16 år senare kan jag se att det ändå lärde mig saker om mig själv.