Orolig för min son

Exakt sådär höll skolan på med min dotter. Jag påtalade gång på gång att hon inte kunde läsa, lärarna bara gled undan med att "alla barn är olika". Först i trean fick hon mer hjälp för läsningen, i femman gick de med på att skicka en remiss för dyslexiutredning. 

Fem förlorade år! Och de åren har satt sig rejält på hennes övriga kunskaper, hela skolan bygger ju på läskunnighet. För att inte tala om hur det satt sig på hennes självkänsla och självförtroende.

Man skulle ju kunna tycka att läsning skulle vara det viktigaste skolan ägnar sig åt. Hur kan de missa barn som har svårigheter och i flera år underlåta att göra något åt det. 

Har har fått stöd av tex specialpedagog? Om inte är det otroligt illa skött av skolan. Det kommer nog tyvärr att bli jättesvårt för honom i mellanstadiet om han inte får rätt hjälp omgående. Prata med läraren och kräv att han får hjälp av specialist (hans lärare har uppenbarligen inte klarat det här). 

Det jag tänker på är att undervisningen i mellanstadiet utgår en del från att de ska läsa texter. Han kan behöva hjälp att istället få texterma lästa för sig. En bra grej är att sitta bredvid varandra och du läser texten och han kan följa texten med blicken. Då ser han orden samtidigt som du uttalar dem. 

Precis som en annan kom jag att tänka på det finska skolsystemet. Där sätter man in specialresurser i årskurs ett, så fort man ser tecken på att barn halkar efter i läsningen. 

Mitt barn var tidig med läsning och läste böcker på 2-300 sidor i andra klass. Min uppfattning är att de flesta i klassen då läste kortare (max 100 sidor) kapitelböcker med lite större bokstäver än vanligt. Lätt att läsa faktaböcker var också omtyckta. 

Mina barn har regelbundet i skolan fått göra lästest där de fått en lista med ord och så ska de läsa så många de hinner på en minut. På så vis har skolan koll på att de utvecklas i sin läsning som de ska. Gör de något sånt hos er? 

Håller helt med. Men man måste tyvärr kämpa för att få hjälp, annars får man inte. Min dotter skulle inte heller få hjälp sa de, men jag gav mig inte och till sist fick hon. Om din son inte får hjälp nu är risken stor att han får ännu större problem senare. Hjärnan är också mycket mer plastisk för yngre barn, så det R nu lästräning skall sättas in. Sätts träningen in före åtta års ålder kan man ofta helt förebygga läs och skrivsvårigheter eftersom hjärnan i yngre år är så formbar.

Mitt barn har just börjat fyran och det förutsetts att de ska klara att jobba självständigt i matteböcker där många uppgifter är utformade som frågor på två, ibland fler, meningar. Använd detta som argument för att din son måste få specialstöd omedelbart. De sätter ju krokben för hans fortsatta skolgång genom att inte redan ha gjort det. 

Kontakta specialpedagogen på skolan direkt. Skulle definitivt säga att han ligger två år efter i läsning.

Han verkar ha problem både med avkodning och autmatisering i nuläget. Hur är hans arbetsminne i övrigt?  Klarar han av matten? Klarar han av att lära sig multiplikationstabellerna som han ska lära sig nu i 3:an?

Synkontroll där man tittar bredare på möjliga synproblem, inte bara på om han kan läsa rader på en tavla, dyslexiundersökning och eventuellt kontroll av arbetsminne kan vara några trådar att dra i.

Eventuellt kan du kontakta en logoped för att få till en privat dyslexiundersökning. 

Det finns olika hjälpmedel, speciella digitala lästräningsprogram, övningsprogram för vissa synstörningar och för arbetsminne. 

Krasst sett är läsning och matte de viktigaste ämnena att ha med sig inför åk 4. Lite engelska är ett plus. Alla andra ämnen i åk 3 är i praktiken irrelevanta för framgång på mellanstadiet. Med den nivå sonen är på skulle jag faktiskt säga att de gemensamma lektionerna i svenska i åk 3 är meningslösa. 

Vore bättre om sonen fick enskild undervisning med specialpedagogen en större del av tiden i nuläget tills läsningen lossnat. 

Ska han gå vidare till åk 4 nästa år måste antingen läsningen ha lossnat rejält eller så måste det finnas ett åtgärdsprogram både för läsningen och tillgång till inläst material i de flesta ämnena. 

TS! Gå förbi läraren och maila speciallärare och rektor på skolan och beskriv det du skriver i ts. 

kräv utredning och hjälp. 

du hittar ju kontaktuppgifter på er skolportal. 

Din sons nivå är vanlig i ettan, inte i trean. Vår son läste som din i ettan. Vi fick traggla lite med honom, men han behövde ingen extrahjälp i skolan. Dottern läste flytande i ettan.

Hutlöst att lärarna inte har tagit din sons svårigheter på allvar! Att alla barn är olika och lär sig olika fort, kan man säga när de går i första klass. Men därefter måste åtgärder sättas in, om läsningen inte går framåt eller är på en acceptabel nivå.

Din son borde alltså ha fått hjälp för minst ett år sen. Inte en chans att han klarar målen nu. I trean förväntas de kunna läsa kortare enklare texter flytande! Samt förstå och kunna redogöra för innehållet. Din son kan inget av detta, han kan bara stava sig fram.

Ställ krav NU. Det påverkar ju alla skolämnen om din son inte kan läsa ordentligt.

TS, du skriver att sonen måste ljuda sig till även lätta, vanliga ord som jag, bara, dom och kanske. Av dem är ordet jag ett ord man tidigt börjar känna igen, men de andra är inte så lätta. Ordet kanske är lite längre och ljudstridigt. Ordet dom är både ljudstridigt och börjar på d som i likhet med b är en bokstav som är mycket vanlig att blanda ihop. Då är också ordet bara inte så lätt som det ser ut att vara.
Hur är det med följande ord: att, man, men, kan, ser, och, min, du, sa, är, mamma, pappa?

Är sonen säker på hur alla bokstäver ser ut, både de små och stora? Kan han skriva dem? Hurdana ord kan han skriva själv?

Några skriver att sonen borde få välja spännande böcker eller läsa Kalle Anka. Det är sant att det är mycket viktigt att man läser sådana böcker man gillar, men när man är på stadiet att man precis knäckt läskoden och ljudar alla ord, då funkar inte det. Då är det väldigt viktigt att en lärare presenterar böcker som är lämpliga och försöker hitta sådana barnet är intresserat av och gärna att barnet får välja mellan några böcker. Även efter det allra första steget är det viktigt att ha rätt nivå. En del tänker att man lär sig mer av böcker med svårare text, men så är det inte. En text barnet ganska lätt kan ta sig igenom är bäst. Det är också mycket viktigt för läsglädje och självförtroende. 

Som förälder är det inte lätt att hitta riktigt lättlästa böcker. På alltför många böcker står det att de är lättlästa, trots att de egentligen inte är det. Mängden text är visserligen liten, men själva orden är inte alls anpassade efter nybörjarläsaren. Serien Extra lätt att läsa är böcker med enbart stora bokstäver, men tyvärr är många av dem inte alls extra lätta att läsa. Jag bläddrade nu i en av dem och hittade bl.a. orden sjuk, rädd, säg, djuraffären, tvättbjörnen och husvagn som alla är mycket svårlästa ord.
Att det är enbart stora bokstäver är dessutom en nackdel då barnet inte kan använda sig av ordbilder det lärt sig, alltså att känna igen de vanligaste småorden. Då behöver man minnesbilderna av bokstäver som går upp på vinden eller ner i källaren.

Jag känner ett barn som är sådär, hon är 12 och har samma bekymmer. Hon har dyslexi (som jag inte kan stava till, haha) Jag tycker att ni ska få hjälp! Om läraren inte lyssnar så prata med rektor? 
Min son var de benhårda med att han måste läsa mer för att läsa ett visst antal ord per minut för att han skulle bli godkänd. Då är han inte dålig på att läsa utan bara lite lat. Så vi kämpade på med att läsa lite mer och inom några veckor så uppfyllde han målen. 
Tycker att eran lärare verkar resonera väldigt konstigt?

 

Läser ungefär som min son gör då, han  "går" i 6:an (inte varit i skolan sedan vårvintras så går inte i skolan längre). Kan läsa korta meningar med korta ord. Skriva är värre, blir mest bara "huller om buller klotter"

Specialpedagoger, logopeder, BUP eller andra professionella kommer ingen vart,.

Läraren?