• Anonym (QW)

    Svårt socialt, hjälp?

    Alltså, jag är en rätt ung tjej som totalt har tappat mitt intresse. Det här har hängt Med sedan Mars månad. jag trivs varken i min pojkväns stad eller på mitt jobb, är så sjukt ensam men jag väljer aktivt att ha det som det är. Är oerhört bekväm men det är långt ifrån min personlighet, har länge trott att jag fått någon diagnos. har en släng av social fobi, men inte konstigt när man aldrig gör något. Mina vänner bor ca 11 mil bort och nu börjar det komma mer och mer inbjudningar, jag har en väldigt låg självkänsla och vet inte vad jag ska prata om/glömt den sociala koden. 


    Jag vet, allt ligger inte på mig och allt kretsar inte kring mig, det brukar gå bra när man väl ses men jag klarar bara inte av allt som jag gjorde innan. Någon som känner igen sig? Det måste gå att vända på något sätt. 

  • Svar på tråden Svårt socialt, hjälp?
  • Anonym (QW)

    Är orolig hur jag ska hantera situationen 

  • Anonym (M)

    Du "får" ingen diagnos om inte du träffat en läkare/psykolog som ätter en sådan.
    Det du menar är att du uppvisar symptom som skulle kunna ligga till grund för en diagnos i neuropsykiatrisk funktionsvariation, antar jag?

    Du är väl bara ovan just nu med det sociala... och Sverige är ju inte det lättaste landet att lära känna nytt folk i. 
    Att du blir ledsen/nedstämd/deprimerad för detta är HELT NATURLIGT och alltså inte ett tecken på att du inte fungerar som normen mentalt.

    Men om du vill vara mindre ensam så går det nog att försöka lära känna folk, men det brukar ta tid. 

    Börja med någon aktivitet på fritiden kanske som kan ge socialt umgänge? :)

  • Anonym (QW)
    Anonym (M) skrev 2024-09-12 15:54:23 följande:

    Du "får" ingen diagnos om inte du träffat en läkare/psykolog som ätter en sådan.
    Det du menar är att du uppvisar symptom som skulle kunna ligga till grund för en diagnos i neuropsykiatrisk funktionsvariation, antar jag?

    Du är väl bara ovan just nu med det sociala... och Sverige är ju inte det lättaste landet att lära känna nytt folk i. 
    Att du blir ledsen/nedstämd/deprimerad för detta är HELT NATURLIGT och alltså inte ett tecken på att du inte fungerar som normen mentalt.

    Men om du vill vara mindre ensam så går det nog att försöka lära känna folk, men det brukar ta tid. 

    Börja med någon aktivitet på fritiden kanske som kan ge socialt umgänge? :)


    Tack för svar! Har flera vänner som vill ses men undviker då jag har en ganska dålig självbild, liksom, vad önskas av mig? Precis har ingen diagnos På papper och har alltid haft det lätt för det sociala, men det har kommit med tiden och är nu åt det andra hållet.

    oj detta låter inte bra: neuropsykiatrisk funktionsvariation
  • Anonym (M)
    Anonym (QW) skrev 2024-09-12 16:39:51 följande:
    Tack för svar! Har flera vänner som vill ses men undviker då jag har en ganska dålig självbild, liksom, vad önskas av mig? Precis har ingen diagnos På papper och har alltid haft det lätt för det sociala, men det har kommit med tiden och är nu åt det andra hållet.

    oj detta låter inte bra: neuropsykiatrisk funktionsvariation
    Äh, strunta i "diagnosen", det är bara om du ville ha någon typ av förklaring.
    Men varenda människa är ju unik, alla behöver inte en stämpel för att man inte fungerar som normen.

    Sedan är jag själv rätt säker på att människor fungerar bäst när de trivs i din omgivning. Det vill säga, när du hittat din typ av miljö, med människor och jobb osv. så kommer du trivas och må bra i din tillvaro och inte fundera lika mycket på eventuella tillkortakommanden.
  • Anonym (QW)
    Anonym (M) skrev 2024-09-12 17:22:32 följande:
    Äh, strunta i "diagnosen", det är bara om du ville ha någon typ av förklaring.
    Men varenda människa är ju unik, alla behöver inte en stämpel för att man inte fungerar som normen.

    Sedan är jag själv rätt säker på att människor fungerar bäst när de trivs i din omgivning. Det vill säga, när du hittat din typ av miljö, med människor och jobb osv. så kommer du trivas och må bra i din tillvaro och inte fundera lika mycket på eventuella tillkortakommanden.
    Tack! Absolut. men tror något är fel för nästa helg ska jag ut med mina vänner, vet att jag inte varit ute på länge och tänker på liksom hur man kommer bli bemött samt vad man ska prata om. 
  • Anonym (J)

    Stressad? Tänk bort social fobi och fundera på hur du mår överhuvudtaget. Hur är dina rutiner? Sömn, mat, träning? Börja där 

  • Anonym (J)
    Anonym (QW) skrev 2024-09-12 17:30:52 följande:
    Tack! Absolut. men tror något är fel för nästa helg ska jag ut med mina vänner, vet att jag inte varit ute på länge och tänker på liksom hur man kommer bli bemött samt vad man ska prata om. 
    Om du är lugn i dig själv kommer förmodligem inte dessa tankar. Prova mindfulness.
  • Anonym (J)
    Anonym (M) skrev 2024-09-12 15:54:23 följande:

    Du "får" ingen diagnos om inte du träffat en läkare/psykolog som ätter en sådan.
    Det du menar är att du uppvisar symptom som skulle kunna ligga till grund för en diagnos i neuropsykiatrisk funktionsvariation, antar jag?

    Du är väl bara ovan just nu med det sociala... och Sverige är ju inte det lättaste landet att lära känna nytt folk i. 
    Att du blir ledsen/nedstämd/deprimerad för detta är HELT NATURLIGT och alltså inte ett tecken på att du inte fungerar som normen mentalt.

    Men om du vill vara mindre ensam så går det nog att försöka lära känna folk, men det brukar ta tid. 

    Börja med någon aktivitet på fritiden kanske som kan ge socialt umgänge? :)


    En diagnos hade väl förmodligen märkts när hon var barn också. 
  • Anonym (Ta hjälp av din pojkvän)

    Förklara hur du känner för din pojkvän och fråga om han kan hjälpa dig. Fråga om du kan följa med honom när han gör grejer, träffar vänner, gör mer saker tillsammans osv.

    Ibland finns hjälpen betydligt närmare än man tror, och ens man/pojkvän skall ju inte bara vara ens man/pojkvän utan även ens bästa vän utöver det. 

  • Anonym (QW)
    Anonym (Ta hjälp av din pojkvän) skrev 2024-09-12 20:34:28 följande:

    Förklara hur du känner för din pojkvän och fråga om han kan hjälpa dig. Fråga om du kan följa med honom när han gör grejer, träffar vänner, gör mer saker tillsammans osv.

    Ibland finns hjälpen betydligt närmare än man tror, och ens man/pojkvän skall ju inte bara vara ens man/pojkvän utan även ens bästa vän utöver det. 


    Min pojkvän är inte så mycket till hjälp :( 

    och nu har jag fått reda på att mitt ex ska på samma restaurang som jag ska på. Känns inte alls bra detta med mina sociala svårigheter
Svar på tråden Svårt socialt, hjälp?