Svårt socialt, hjälp?

Det låter som att du är deprimerad och har blivit socialt isolerad i din nya vardag. Har man haft det så ett längre tag är det lätt att det känns jättesvårt att bryta isolationen för att våga umgås med människor igen, även vänner som man annars känner sig trygg och trivs med. Man förstorar upp, funderar på allt man gör och säger som får en att känna sig dum och fel.
Vad  att ddåligtin pojkvän inte är ett stöd speciellt som du har flyttat för hans skull och han har hela sin trygghet kvar i form av hemstad och vänner.

Jag vågar påstå, att om du vill, vågar och orkar, att det kommer att kännas jättebra när du väl brutit din ensamhet och umgås med dina vänner. Det är din ångest nu innan som ställer till det för dig där du i ditt (jag antar deprimerade) tillstånd inte är dig själv.

Din vänner tycker om dig. Lita på det och på dem!

Tack! Känner mig faktiskt jätte nervös, pratade med en anhörig och hon tycker jag blivit lite konstig/märklig alltså att jag inte vet vad jag ska prata om osv. 

Om man befinner sig i helt fel miljö med människor och situationer så blir symtomen precis så som du beskriver. 

Jag har också svårt för att ingå i sociala koder och i det som krävs av mig att leverera för situationens skull, så jag förstår hur du känner, oavsett om det skulle handla om en diagnos eller ett nuvarande tillstånd. 🙏 Kan det vara så att du kanske inte riktigt känner dig bekväm med den situation som du kommer att träffa dessa vänner i och de underliggande krav som finns på vad du ska tillföra för att typ hålla upp umgänget, än att det skulle handla om just dålig självkänsla? För dessa krav kan verkligen få en att tro att man skulle vara dålig som person.

Men vissa former av umgängen är man helt enkelt inte avpassad för och så får det vara. 🙂 

Tack! Hur kan man hantera det? :) 

Jag känner igen det du beskriver och har haft det som du en gång i tiden. Jag blev under en 2 årsperiod helt isolerad från vuxna människor, umgicks inte/sällan med någon, var bara hemma med mitt lilla barn. Sen märkte jag att när jag träffade på någon så kunde jag inte ens förmå mig att se dem i ögonen. Jag hade blivit folkskygg helt enkelt. Jag tog tag i det på så sätt att jag anmälde mig till ett par kvällskurser på komvux och efter så där nåt halvår var jag mycket mer social än innan.Man måste våga sig ut helt enkelt. Man får tvinga sig, för det blir inte bättre annars.Försök att inte fokusera på dig själv när du pratar med någon. Det är lätt att man gör det , man tänker ?vad ska jag säga nu, vad ska jag svara på det här?. 

Jag hoppas du inte gör så som jag gjorde, att låtsas kunna ingå i det. Det gjorde min själ ledsen och trött. Så nu försöker jag acceptera att det är så jag fungerar och vara ärlig om det till de jag möter. 🙂 Deras respekt och typ av *förståelse* gör att jag kan vara social på mitt sätt. 🙂  

Precis! Det blir att man lägger allt på en själv. Att allt speglas kring hur man själv är. 

sen blev det inte bättre av att min anhöriga sa att jag blivit konstig som tänker på så mycket. 

somsagt, detta har kommit med tiden. 

Låt oss säga att någon bokat upp en ute kväll, då är det nästan skönt istället om detta ställs in. 

okej, vad bra :) 

är bara rädd att det ska märkas utåt tror jag, hur man känner inombords. samt, hur hanterar man möte med ens ex ute exempelvis?

Ja? Det finns personer som får sin NPF-diagnos först vid 50. 
Jag själv var inte medelålders, men jag var ung men myndig(18,5).

Obs! Menade inte att lägga fokus på mig, utan enbart som ett praktexempel för hur du skulle kunna göra. 
Men jag förstår fullt att det inte är så enkelt. 🙏

Då är min fråga hur du själv känner kring att gå på denna tillställning? Alltså, är det så att vågskålen över på det sätt att du känner att det trots nervositeten kan vara berikande att träffa dessa människor på det sätt att du får påfyllning av energi eller känns det obehagligt till den grad att du på förhand vet att det bara kommer att dra energi? För om det känns obehagligt + att ditt ex kommer så skulle mitt snälla råd vara att inte gå. Så slipper ditt system vara i alarmläge.

Men detta är såklart något du själv måste få känna efter med och avgöra vad som är det bästa.