Överklaga soc beslut.

Det är helt klart bekymmersamt att så många ser problem, förutsatt att de verkligen gjort det oberoende av varandra. 

Min erfarenhet är att det är sorgligt få som bemöter en familj med soc-kontakter på ett öppet och fördomsfritt sätt. Har man hamnat där dömer många en på förhand och en orosanmälan kan på så sätt skapa en kaskad av fler. Och ju fler som hakar på desto mer mod behövs för att någon ska våga säga emot. För vårt barn innebar det tex att behövlig vård uteblev då läkare inte utredde sjukdom utan skyllde barnets symptom på oss föräldrar. 

Fruktansvärt

Ja, det är hemskt. Att vi upplevt det här gör att jag ser familjen du beskriver ur ett annat perspektiv än många andra i tråden. Men jag vill vara tydlig med att det låter som att din grannfamilj behöver hjälp. Utgår jag från våra erfarenheter så är det viktigt att psykolog, gärna flera, kopplas in i ärendet. Soc ser inte alltid de negativa konsekvenserna av deras åtgärder. De kanske tycker att de har räddat barnen, men så enkelt är det ju inte.

Ibland behövs verkligen åtgärderna, men då ska de negativa konsekvenserna av dem (tex rädsla/trauma hos barnen) ändå ses och behandlas. Särskild hänsyn behöver tas till barn med npf, som kan vara känsligare och reagera på andra sätt än neurotypiska barn.  

Soc tror de är allvetande, det stämmer inte

Frun berättade  att när   de hade övervakat umgånge hade stora barnet sgt vid kaffebordet, jg saknar min mamma och pappa och min mormor och morfar och min farmor och farfar, saknar de mig?
När frun skulle svara hade socutredaren sagt, det får du inte svara, då kan barnet bli upprört.
Stckars liten, där går hon och tror alla har glömt henne, hur kan någon må dålogt av att vet de är älskade och saknade?

Barnet saknar sina föräldrar, och mor och farföräldrar.