Överklaga soc beslut.

:( Det här är ju vidrigt. Uppmana föräldrarna att skriva ner, helst även spela in, alla samtal med soc. Vi sitter och skriver anmälan av soc nu och alla sparade citat är värdefulla i det arbetet. Både saker soc sagt och saker barnet har sagt. Barn har laglig rätt att få säga vad de tycker och bli lyssnade på. De bör få information om barnkonventionen och att den är lag. 

Vårt barn har berättat att handläggaren sagt till hen att mamma och pappa behöver paus från dig. Som om det var barnets fel alltihop. Handläggaren försökte också på andra sätt berätta för barnet atf hens relation till oss var dålig. Som tur var är vår relation till barnet allt annat än dålig och barnet avfärdade handläggaren som knäpp. 

Det du reagerar på i det stycket är alltså ordvalet, men inte att socialtjänsten har hindrat en mamma från att säga till sitt barn att hon (och övrig släkt) älskar och saknar barnet?

Förstår du inte vad det gör med ett barn att skiljas från familj och släkt och i den situationen inte ens få höra att man är älskad och saknad? Den avgrunden av övergivenhet måste vara fruktansvärd. 

Ja, måste vara bättre om barnen känner de har nåt människovärde

Nu pratar du ju om din situation , har du också lätt utvecklingsstörning? Om du inte har det så är det inte samma situation. 

Du var ju nästan övertygad om att pappan också är nära gränsen för utvecklingsstörning i det här fallet. Tror du verkligen att det är bra för barnen? Att ha barn är ingen rättighet. Tycker du till exempel att nån som är psykotisk ska få ha sina barn hemma också? Det hände mitt ex och då hade han inte dottern när han var sjuk. 
Det verkar som att du verkligen tycker att föräldrarnas vilja ska gå före vad som är bäst för barnen.
Jag har svårt att tro att någon som har en utvecklingsstörning verkligen kan ta hand om tre barn på ett bra sätt. Det kanske låter hemskt men barnens bästa måste ju komma i första hand. 

Barnet frågade mamman viskande när handläggaren lämnat rummet, vet du om mormor och farmor och morfar och farfar saknar mig?
Mamman viskade tillbaka, alla saknar dig och dina syskon jättemycket och älskar er jättemycket.
Det var som att se en tung sten trilla av barnet när det fick höra detta, och log lyckligt

Hon sade det till sinaf osterföräldrar

Hur vet du så mycket om den här familjen? Är du med på mötena, eller får du det beskrivet för dig av föräldrarna?

Om du inte är med på mötena och mamman har svårt att ta in och förstå information pga sitt handikapp, så måste du vara väldigt försiktig med att ta in allt som exakt sanning. Mammans tolkning av vad som sades kan vara helt uppåt väggarna.

Jag har skrivit flera gånger att det verkar som att familjen verkar behöva hjälp.

Jag har aldrig gjort någon som helst bedömning av pappan. Jag skrev däremot ett inlägg om att man inte generellt kan avfärda en relation mellan en normalbegåvad och en med lindrig IF som olämplig, att det beror på den normalbegåvade parten och inom vilka områden den med IF ligger lågt. 

Jag skriver om det vi var med om för att det ska framgå att även om den del saker TS skriver verkar osannolikt, så kan det faktiskt vara sant. Vi har upplevt saker i mötet med soc som vi aldrig trodde kunde hända i Sverige. Och vi har fått bekräftelse från vården att soc agerat felaktigt utifrån barnets behov. 

Att inte tillåta en mor säga till sitt barn att hon är älskad är faktiskt helt sjukt. Håller du inte med om det? 

Har jag skrivit, vi är grannar, och jag har fått läsa igenom all dokumentation från soc.
Både mannen och kvinnan har varit med på mötena och när vi diskuterade dokumentationen så berättade de vad som sagts. Även om frun inte tolkar allt rätt kan hon berätta vad som sagts på mötena.

När man summerar de intryck man får i tråden är min slutsats att de här barnen behöver allt stöd de kan få. Det bör de söka, eller förhoppningsvis få hjälp av de sociala myndigheterna med detta. ""Soc" utmålas som ett gäng illasinnade individer vars främsta uppgift är att skingra familjen. Jag tror dock inte att "Soc" lägger ner så mycket möda i onödan, här behövs insatser, det står bortom allt tvivel.                                                                                                                                                                           Mamman förstår inte allt som sägs på mötena och det är säkert ingen ordning i hemmet med kläder till barnen; någon gick med trasig tröja vilket sedan bortförklarades lite krampaktigt. Pappan är dyslexiker, mamman har en funktionsnedsättning, hur är det med den intellektuella stimulansen? Vem läser med barnen och vem kan hjälpa dem med läxor så småningom? Ekonomiskt är de rätt utsatta, de har inte ens hemförsäkring.                                                                                                                             Det läggs kraft på att bekämpa "Soc" i stället för att lägga energin på att hitta gott stöd åt barnen. Mor-och farföräldrar är nog bra, men en lite yngre familj med egna barn vore bättre. Då lär sig barnen sociala koder och kanske finns där en pappa eller mamma som kan spela fotboll med dem, gå på skogspromenader, mecka med cyklarna och lite annat praktiskt som barn behöver utöver läsning.