Min stora sorg
Anonym (Sad) skrev 2024-09-15 21:24:47 följande:
Min stora sorgJag har inga som helst varma känslor för min familj. Tvärtom mår jag bara dåligt av dem och vill hålla mig så långt ifrån dem som möjligt.
Båda mina föräldrar är extremt narcissistiska. Min far är dessutom väldigt elak och kommer alltid med förolämpningar, vilket han alltid gjort. Han har dessutom aldrig brytt sig om mig och som barn var han ofta våldsam och aggressiv.
Min mor är hysterisk och kontrollerande och vägrar acceptera att jag är vuxen utan ska alltid lägga sig i alla mina val. I slutet av dagen terroriserar hon mig via telefonen om jag inte gör som hon vill. En gång blockerade jag henne men det slutade med att hon ringde min arbetsplats och gjorde bort mig inför mina chefer.
Min bror är bara rakt av lågintelligent och omogen. Han brukar busringa tillsammans med sina söner (han är snart 40) och han ser saker i extremt svart och vitt. Jag har skrivit en tråd om honom tidigare. In och läs om ni vill: www.familjeliv.se/forum/thread/82461524-min-bror-ar-valdigt-knepig
När min sambo träffar sin familj upplever jag en värme och känsla av glädje hos henne. Jag upplever att de är fina mot varandra och vill varandra väl. Min familj är raka motsatsen. När vi möts måste man ständigt vara på sin vakt för förolämpningar, kritik och spott och spä. Och detta sker alltid vid högtider när man ska ha det trevligt. Nu senast jag var med min familj var igår på kräftskiva och då var min sambo och hennes son med. Min far började fråga varför jag inte skaffar ett eget barn istället för att "sno någon annans unge" med ett hånflin... Han vet om att min styvsons pappa har lämnat landet och att det här är känsligt för min sambo och han vet att vi har försökt i ett halvår utan resultat så det är klart detta är känsligt. Vi åkte hem efter det och min sambo blev uppriktigt ledsen över den kommentaren och grät senare på kvällen. Detta poängterade jag varpå min pappa skrattade bort det och sa "jag måste ju få skoja". Helt respektlös mot mig, min sambo och hennes son. Det värsta är dock att både min bror och min mor tog hans parti och tycker att jag överdriver!
Jag har insett att jag aldrig kommer att ha en bra relation med min familj och det gör mig sorgsen. När jag ser andra familjer mötas med glädje, och när jag hör andra prata om sina familjer med värme känner jag bara iskyla och ilska. Allt känns så falskt och kärlekslöst med dem!
Jag har alltid känt mig manipulerad av min far. Har mer eller mindre aldrig vågat stå på mig själv inför honom, då han är en som misshandlar. (Både psykiskt och fysiskt). Han har alltid varit så kränkande i sitt sätt att prata med mig och fick han inte som han ville eller om jag var försenad med något så blev han rasande. Han har alltid sagt saker som nedvärderat mig som person. Flera gånger på fyllan (alkis) skickade han dumma sms till mig, i stil med "Du är otacksam" "Du är inte mitt barn" "Du skulle fan ha blivit en fläck i sängen" osv..
Dem tillfällena vi haft ganska "normala" konversationer har han ändå lyckats slänga in super dumma kommentarer, eller hånflinar mig rakt upp i ansiktet typ.
Han gjorde mig alltid ledsen, var så sårad varje gång vi hade kontakt med varandra så nu för ca 4 år sen tog jag beslutet att blocka honom överallt. Han kan leva sin bubbla i din ensamhet, jag har inget mer att säga till honom. Jag har dessutom vågat stå på mig mer inför min mor med som kan vara väldigt kontrollerande mellanåt. Svarar man inte i sin telefon ringer hon igen tills man svarar. Jag nonchalerar och stänger av, men ringer upp sen och säger till henne att jsg ringer när tiden finns. Men sen jag tog bort kontakten med min far så har jag mått mycket bättre.
Mina barn frågar ofta om min s.k. far då dem träffat honom 2 gånger i sitt liv. Dem är nu ganska stora och lider ingen nöd med att inte ha honom i sina liv. Försöker förklara för dem att han lever men att han inte är så intresserad av att vara i våra liv. Han har aldrig visat något intresse alls.
Detta är kanske inte i stil med ditt, men vill bara säga att du hade mått mycket bättre av att utesluta din familj om dem gör dig ledsen.