
-
Jag är bonuspappa till ett barn vars biologiska pappa drog iväg för att göra karriär och nu bara dyker upp varannan helg, medan jag står bredvid och ser barnet gråta sig till sömns varje kväll för att det saknar honom.Det som gör det ännu tyngre är att min sambo alltid talar så gott om sitt ex, förmodligen för att han lovat henne pengar. Jag förstår att hon vill hålla en positiv fasad för barnets skull, men ibland känns det som om jag bara är reservspelaren i ett lag där alla egentligen väntar på att "den riktige" pappan ska dyka upp.Hur hanterar man det här utan att bli bitter? Finns det någon som gått igenom liknande och kan dela med sig av sina erfarenheter?
-
Svar på tråden Inte bli bitter
-
Ja du, en sån situation hade då inte jag velat leva i.
Det kan vara tufft nog att leva i en bonussituation som faktiskt fungerar bra. Nu tvingas du leva ihop med ett barn som lider och som förmodligen kommer att ha mycket psykisk ohälsa både som barn och vuxen om det fortsätter på samma sätt. Och du har en sambo som på något sätt glorifierar mannen som orsakat barnen detta lidande. Måste vara fruktansvärt att vara den som faktiskt finns där för barnet i vardagen men hela tiden får höra hur bra mannen som stack är. Rätt som det är kommer kanske en då han vill vara fullt närvarande i barnets liv igen och då har du ingenting att säga till om.
Jag hade inte stannat en dag till om jag var du. -
Lämna eller bli särbo
-
Det är en trist syn på din sambo att hon pratar gott om sitt ex för att hon ska få pengar. Annat om hon vill att barnet ska få en någorlunda positiv bild av sin pappa trots allt. Känns det som att även din sambo väntar på att den riktiga pappan ska dyka upp, för i så fall förstår jag om er relation inte känns okej.Anonym (Hålla modet uppe) skrev 2024-09-20 10:21:04 följande:Inte bli bitterJag är bonuspappa till ett barn vars biologiska pappa drog iväg för att göra karriär och nu bara dyker upp varannan helg, medan jag står bredvid och ser barnet gråta sig till sömns varje kväll för att det saknar honom.Det som gör det ännu tyngre är att min sambo alltid talar så gott om sitt ex, förmodligen för att han lovat henne pengar. Jag förstår att hon vill hålla en positiv fasad för barnets skull, men ibland känns det som om jag bara är reservspelaren i ett lag där alla egentligen väntar på att "den riktige" pappan ska dyka upp.Hur hanterar man det här utan att bli bitter? Finns det någon som gått igenom liknande och kan dela med sig av sina erfarenheter?
I övrigt så kan du bli en otroligt viktig och älskad extra vuxen in det här barnets liv. Och det kan du vara oavsett hur barnets relation med pappan ser ut, man kan älska många och ha många viktiga människor i sitt liv.
Men det kräver ju att du klarar av att släppa dina egna känslor för barnets pappa och fokusera på din egen relation med barnet och mamman. -
Anonym (bit) skrev 2024-09-20 11:12:07 följande:Det är en trist syn på din sambo att hon pratar gott om sitt ex för att hon ska få pengar. Annat om hon vill att barnet ska få en någorlunda positiv bild av sin pappa trots allt. Känns det som att även din sambo väntar på att den riktiga pappan ska dyka upp, för i så fall förstår jag om er relation inte känns okej.
I övrigt så kan du bli en otroligt viktig och älskad extra vuxen in det här barnets liv. Och det kan du vara oavsett hur barnets relation med pappan ser ut, man kan älska många och ha många viktiga människor i sitt liv.
Men det kräver ju att du klarar av att släppa dina egna känslor för barnets pappa och fokusera på din egen relation med barnet och mamman.Jag förstår absolut vad du menar, och jag håller med om att det är viktigt för barnet att ha en positiv bild av sin pappa, även om han inte är närvarande på samma sätt. Men det jag egentligen försökte få fram är att det känns som att mitt eget engagemang och det "jobb" jag faktiskt gör med barnet ofta blir osynligt. Jag försöker verkligen vara en viktig och positiv del av barnets liv, men i stället för någon form av uppskattning får jag mest höra hur dålig jag är med hennes barn. Det är svårt att känna sig motiverad när det enda som uppmärksammas är det negativa.Jag vet att jag behöver släppa mina känslor gentemot pappan, men samtidigt känns det ibland som att min sambo också förväntar sig att jag ska vara där och ta ansvar, utan att hon faktiskt ser eller värdesätter det jag gör. Det handlar kanske inte om att jag vill ha beröm hela tiden, men en viss uppskattning för min insats skulle göra en stor skillnad. -
Jag får känslan av att hon bara har dig som en pappa till sitt barn när nu pappan är frånvarande.Anonym (Hålla modet uppe) skrev 2024-09-20 11:23:11 följande:Jag förstår absolut vad du menar, och jag håller med om att det är viktigt för barnet att ha en positiv bild av sin pappa, även om han inte är närvarande på samma sätt. Men det jag egentligen försökte få fram är att det känns som att mitt eget engagemang och det "jobb" jag faktiskt gör med barnet ofta blir osynligt. Jag försöker verkligen vara en viktig och positiv del av barnets liv, men i stället för någon form av uppskattning får jag mest höra hur dålig jag är med hennes barn. Det är svårt att känna sig motiverad när det enda som uppmärksammas är det negativa.Jag vet att jag behöver släppa mina känslor gentemot pappan, men samtidigt känns det ibland som att min sambo också förväntar sig att jag ska vara där och ta ansvar, utan att hon faktiskt ser eller värdesätter det jag gör. Det handlar kanske inte om att jag vill ha beröm hela tiden, men en viss uppskattning för min insats skulle göra en stor skillnad.
Har hon känslor kvar för pappan med tanke på hur positivt hon pratar om honom samtidigt som hon pratar om dig i negativa ordalag?
Hade jag varit som dig så hade jag satt mig ner med henne och berättat precis hur jag känner för hennes beteende. Att jag inte kan acceptera det.
Och om ingen förbättring sker så hade jag lämnat.
Det är inte bara pappan som är problemet här utan även din sambo. -
molly50 skrev 2024-09-20 11:44:59 följande:Jag får känslan av att hon bara har dig som en pappa till sitt barn när nu pappan är frånvarande.
Har hon känslor kvar för pappan med tanke på hur positivt hon pratar om honom samtidigt som hon pratar om dig i negativa ordalag?
Hade jag varit som dig så hade jag satt mig ner med henne och berättat precis hur jag känner för hennes beteende. Att jag inte kan acceptera det.
Och om ingen förbättring sker så hade jag lämnat.
Det är inte bara pappan som är problemet här utan även din sambo.Jag förstår vad du menar, och ärligt talat har jag nått en punkt där det inte längre känns hållbart. Det kan inte fortsätta så här, där jag ständigt får höra negativa saker om min relation till barnet medan hon pratar gott om sitt ex. Jag är inte här för att vara en tillfällig ersättare eller någon slags "reservpappa" medan hon väntar på att den riktiga pappan ska träda fram.Det är dags att jag sätter mig ner med henne och säger exakt hur jag känner. Jag kan inte acceptera att bli behandlad så här längre. Det måste ske en förändring, och det måste ske nu. Om hon inte kan visa respekt för min roll och vårt förhållande, då är det dags för mig att överväga om det ens är värt att stanna kvar. Jag är redo att ta det samtalet, för det här fungerar inte längre. -
Det är jättebra och jag tycker du tänker helt rätt.Anonym (Hålla modet uppe) skrev 2024-09-20 14:36:44 följande:Jag förstår vad du menar, och ärligt talat har jag nått en punkt där det inte längre känns hållbart. Det kan inte fortsätta så här, där jag ständigt får höra negativa saker om min relation till barnet medan hon pratar gott om sitt ex. Jag är inte här för att vara en tillfällig ersättare eller någon slags "reservpappa" medan hon väntar på att den riktiga pappan ska träda fram.Det är dags att jag sätter mig ner med henne och säger exakt hur jag känner. Jag kan inte acceptera att bli behandlad så här längre. Det måste ske en förändring, och det måste ske nu. Om hon inte kan visa respekt för min roll och vårt förhållande, då är det dags för mig att överväga om det ens är värt att stanna kvar. Jag är redo att ta det samtalet, för det här fungerar inte längre.
Sätt dig ner och prata med henne och berätta precis hur du känner.
Fortsätter hon ändå så är det kanske lika bra att lämna. För din egen skull.
Barnet kan du kanske fortsätta ha kontakt med ändå. -
Utifrån barnets vinkel är det mycket bra att mamman pratar gott om pappan. Barn lider när någon talar illa om deras föräldrar, de är ju en del av föräldern.
Däremot förstår jag om du inte uppskattar att hon hyllar exet när ni två pratar utan barnet.
Problemet kanske ligger i hur hon behandlar dig, och inte i hur vida barnet får höra bra saker eller ej. -
Vad gör/säger hon som får dig att känna att hon bara väntar på att pappan ska komma tillbaka? Och vad gör du med barnet och på vilket sätt kritiserar hon dig (exempel)?