Sonen vägrar gå till skolan

Hej! 

Jag kommer själv från Polen och flyttade hit när jag var 9. Inför första skoldagen var jag precis så som du förklarar att din son upplever.  Rädslan för att ingen skulle förstå mig är hemsk. Dessutom var exakt allt nytt. 
Människor, skolsystemet. Till och med klassrummet, bänkarna. Allt var nytt. 
Jag gick i en förberedelseklass i 6 månader innan jag var redo att börja i en vanlig klass. Då kunde jag Flytande svenska. 
Ditt barn behöver just det. Anpassad undervisning. Får han inte det nu? 

Dessutom för att jag skulle lära mig språket så snabbt skrev mamma in mig på fritids, där fick jag lära känna andra barn och prata. Jag började med aktiviteter efter skolan direkt. 
Mamma började prata svenska med mig hemma. Hon köpte svenska böcker till mig. 
Du fattar, hon gjorde allt rätt för att jag skulle lära mig språket så bra som möjligt. 

Idag är jag 33 och man hör inte på mig att jag kommer från Polen. Pratar lika rent som vilken annan svenne som helst 😊

Är själv halvturk och talar språket flytande.

Vad menar du med Hit? Turkiet? Vad i helvete gör ni ens i Turkiet??? och varför skaffar du barn med någon du inte bott med i 6 år?? Du är så hjärtlös att jag blir alldeles chockad!!!! 

Antar att din man är miljardär i Turkiet eller nåt, för annars är du som mamma väl inte så jävla korkad och hjärtlös att du sätter din son i en skola där han inte ens kan språket?! Fyfaaan!

Jag och min man(som också är turk) har två barn på 3 och 6 år och han skulle ALDRIG låta de gå i turkisk skola. Vi bor i Sverige för barnens skull!! Det borde du också göra! Vi saknar Turkiet jättemycket men det hjälps inte! Vi flyttar när barnen blir äldre..

Din son kommer dessutom att bli en vek och känslig kille med dåligt självförtroende som kommer hamna efter REJÄLT i skolan! Märks ju redan när han gråter och håller fröken i handen. Stackarn kommer ju bli mobbad skiten ur om han beter sig så i Turkiet bland de tuffa pojkarna där.

tillägg: INGEN turk skulle acceptera att ha en fru/sambo i ett annat land i 6 år. Säker på att han ens ville ha barn och gifta sig med dig eller är det du som tjatat?

Har bott i Turkiet i flera år och aldrig hört talas om. i Turkiet brukar anhöriga om NÅGOT få vara nära på tex sjukhus, skola mm. Vilken stad handlar detta om?

Ja, mycket i denna historia är lite konstigt.

Exakt! Är själv halvturk och gift med en turk och inte fan är det JAG som ska hålla på och ta reda på info i HANS hemland!? 

TS: Jag har bott i Turkiet och vet turkars mentalitet. Om du som svensk(och antar att du ej kan turkiska) håller på och diskuterar med myndigheter och skolan istället för din man så lär du nog inte bli tagen på allvar tyvärr.

Det din mans hemland och han känner till systemet bättre än dig. Folk där kommer snarare tro att din man är obrydd och lämnar över ansvaret på dig. Är det så? Varför sköter han inte sånt åt er när han kan språket och vet hur allt funkar? 

Att ?böna och be? ger nog snarare en bild av en osäker kvinna och du lär tappa respekt från deras håll rätt snabbt.

Tycker att du ska lämna över det till din man och att han pratar med rektorn i skolan istället för lärarna.

Ett tips till dig om du nu ska bo i Turkiet är också att inte visa dig underlägsen genom att böna och be. Så gör man inte för att få sin vilja fram.

Så NI vuxna väljer att flytta till ett land där sonen inte har vänner eller kan språket och tänker att allt liksom bara sla flyta på?

Förlåt, men hur tusan tänker ni?!

VARFÖR ska han lära sig språket/kulturen om inte ens hans egna pappa kunnat vara närvarande och försökt förbereda honom på denna uppgift? Har ni ens frågat sonen vad han vill? Vad är syftet med att lära dig språket/kulturen ens?!

Hur skulle det kännas om någon placerade dig på ett jobb i mitten av Kina och sa "varsågod! Ingen har frågat dig men nu ska du lära dig språket och kulturen här!"

Folk är makalöst dåliga på att se barns perspektiv!! Du ger din son trauma för livet, grattis!

Kan bara instämma med kören som undrar vad du håller på med. Handlar det om någon slags muslimsk religiös indoktrinering?

Självklart har jag frågat sonen och vi har planerat detta i ca ett halvår. Vi har övat på turkiska lite varje dag. Pappan bor i Turkiet, vi bodde i Sverige. Lite svårt för pappan att lära honom turkiska eller vad tror du? Jag har haft konversationer med rektor, lärare, soc, vänner, språklärare, t.om psykiatri m.m i sverige för att diskutera hans förutsättningar. Och alla sa samma; han kommer att lära sig språket snabbt när han väl går i skolan där. Min tanke var för honom att lära sig språk och kultur för att få en bättre relation med sin pappa. Jag förstår inte vad som är så svårt att förstå? Dessutom bad jag om tips inte kritik. Jag är väl medveten om hur svårt och jobbigt det är för honom och vill därför underlätta för honom. Din kommentar är helt värdelös och likväl du. Grattis!