Min man prioriterar sin mamma

Ts, ni behöver skilja er. Jag menar inte gå isär på en gång, men åtminstone skilja er, för just nu blir det du som måste försörja er och det är helt fel. Så länge ni är gifta har du också den skyldigheten. För att det ska bli någon praktiskt skillnad skulle jag dock rekommendera att också flytta isär, för räkningarna måste ju fortfarande betalas. Men man måste ju inte göra slut för det.

Han har inte råd att köpa vinterskor till sina barn?!? Hur tycker han att ni ska göra då? Ska barnen gå i sommarskor? Eller tycker han att det är rättvist att du betalar? 

Tjänar han mindre än dig? Eller betalar han mer? Har han skulder? Eller är det bara att han ger pengarna till sin mamma? 

Ett sätt att komma ur situationen är att ha ett gemensamt konto för era gemensamma kostnader, inklusive för barnen. Gör en ordentlig budget, öppna ett separat hushållskonto och sen sätter ni in hälften var där varje månad. Köper du kläder till barnen så använder du hushållspengarna. Sen kan han använda alla resterande till sin mamma om han vill, då det inte går ut över hans barn. 

Här läser man om den ena omöjliga maken/sambon efter den andra. Men din gör ju inte ens det mest grundläggande: försörjer sina barn.

Det vore bättre för dig om du skilde dig och begärde vårdnaden. Då skulle han åtminstone tvingas betala underhåll (eller du skulle få bidagsförskott från FK). Du skulle inte heller behöva försörja honom (och indirekt hans mamma).

Vad ser du hos den mannen? Jag tycker inte ens han är en riktig man, en sådan försörjer sina barn och låter inte mamman stå för alla kostnader. Varför finner du dig i detta?

Som någon annan föreslog, kräv att ni ett ni har ett hushållskonto som bägge betalar till och därifrån tas alla gemenamma utgifter och alla utgifter för barnen. Och han får förstås inte tömma det för att ge till sin mor. Går han inte med på det, ut med honom. Han kan flytta tillbaka till sin mor, mentalt har han aldrig flyttat därifrån.

Hur länge har du funnit dig i detta och varför?

En alternativ väg är att kräva parterapi. Jag är säker på att även terapeutn skulle finna det rimligt att han betalar för sina barn och att inte du ska försörja både barnen och honom. Går han inte med på det, adjöss med honom.

Många skriver att du ska kräva att han för över pengar och att du ska ?se till? att de inte försvinner på annat osv. Problemet är ju att han ändå inte gör som du vill och du kan ju inte Tvinga dig in på hans bankkonto. Och helt ärligt vem orkar tvinga vuxna människor att betala för sig? 

ett alternativ är att bli särbo, om du vill vara kvar i relationen. Då får han sköta sitt eget hushåll och räkningar. Separera din ekonomi från hans. betalar han inget för barnen kan du ska begära underhåll.  

Hur ser eran ekonomi fördelning hemma ?
hur delar ni hyra, el, mat? Betalar du för allt ?

Nej, i Sverige anser man inte att barnen har någon skuld till mamman för att hon valde att skaffa barn. 

Jag håller inte räkningen på allt jag gör för min son eftersom det är så självklart för mig. Han har absolut ingen skuld till mig. 

Den dagen han flyttar hemifrån hoppas jag att besöker mig för att han vill och inte av skuldkänslor. 

Kärlek är något man ger inte något man har rätt till. 

Fast du ville väl bara ta tillfället i akt att vädra tjatiga fördomar om svenskar. 

Jag har bott i länder där familjen går före allt och jag är inte imponerad. Det är jättemysigt tills du gör något som familjen inte gillar, till exempel älskar en person som familjen inte accepterar.

Då är det slut på den fantastiska familjesammanhållningen och i värsta fall åker du ut på gatan. Kärleken är alltså villkorad.