Jag är helt golvad av känslor - kär på riktigt!

Du missförstår mig, jag talar inte om att impulsivt handla efter sina känslor. Det handlar inte heller om vad man känner för stunden.

Känslomässig mognad innebär att man är öppen och i kontakt med sina känslor så att man kan handla respektfullt och hälsosamt mot sig själv och andra. 

Att bejaka en känsla betyder inte att man följer den utan det handlar om att göra det bästa med den. Om det bästa och mest respektfulla och hälsosamma är att bryta upp från en relation så gör man det. Om det bästa och mest hälsosamma/ respektfulla är att avstå från älskarinnan så gör man det.

TS är i processen just nu. Han väger för och emot. funderar över vad som är hälsosamt och mest respektfullt för honom själv och andra.

Det är lätt att döma andra när man själv tycker sig vara mera insiktsfull. Tror att man ska vara försiktig med det och i stället vara öppen för andras erfarenheter

Är du sann eller? Lol

Du låter som min dotter på 16 år. Nej, kär på riktigt i genom text och online blir man inte. Det sker ifrån riktiga livserfarenheter. Har du inget liv utanför nätet, I din ålder?

Dessutom,  on vi talar on riktig kärlek. Djup. Så kommer den ju inte så där fort. Det brukar djupna när två personer känt varandra ett tag och kanske gått igenom saker tillsammans.

En del blir bara kära i själva kärandet.  För sakens skull. Sådana människor saknar förankring i verkligheten oftast. Och är inte det mest realistiska, förnuftiga som jag stött på. 

 Rent dravel.

Fast ni skriver du ju lite annorlunda än innan... 

innan vad?

Tyvärr verkar detta inlägg ha hamnat i fel tråd

Du skrev på ett annat sätt i det du skrev tidigare men jag förstår din tanke, köper den inte helt o fullt ändå. Håller med delvis men det finns en verklighet också. Att ta hänsyn till sina egna och andras känslor hoppas jag dom flesta gör. Att bli nykär efter ett möte med en person är enligt mig en ganska ologisk känsla även om jag vet att den kan förekomma så är det nog bra att försöka ha lite sunt förnuft med sig också. Det är mognad i min värld. Man ska vara rädd om sig. 
Och nej man kan inte råda hos andra, det har jag heller inte gjort. Upp till var och en. Vi har olika uppfattningar och det är bara spännande att dela tankar.

Samtidigt som känslor är fantastiska så är det faktiskt opålitliga då de kan få en att göra de mest korkade saker. Kärleken är som sagt blind.

Sen är känslor olika för olika personer. Så känslor kan innebära olika saker för olika personer. För exempelvis personer som ofta får starkare känslor som tex emofiler så blir känslorna ett direkt problem eftersom de tenderar att leda till kortsiktiga impulsiva beslut.

Starkt känslodrivna personer faller lättare för narcissister och psykopater.

Även en person i medelåldern kan vara känslomässigt impulsiv och göra saker som är mer riskfyllt än en tonåring som är mindre känslodriven.

Så när vi pratar känslor måste man förstå vilken betydelse det har för individen. En del kan ha familj och bli störtförälskade, lämna familjen för att några år senare ha tappat känslorna och inse sitt misstag. Alla känslor man får är inte bra att agera på.

Intelligent skrivet men du missar själva kärnan i mitt resonemang.  

Du skriver att känslor kan vara opålitliga. Så du anser alltså att känslorna har en egen agenda? Detta ställer jag mig frågande till.   

Om det nu skulle vara så att våra känslor var ute för att lura oss, i vilket syfte?

Det känsloliv vi har är ju produkten av våra tidigare erfarenheter, därför skiljer de sig mellan individer. Man kan inte säga att någon är mer känslodriven än den andra det handlar mer om hur man hanterar sina känslor och på situationen. 

Med ditt resonemang skulle man alltså inte agera på stora känslor som förälskelser eftersom de en dag kommer att blekna. Då frågar jag dig hur ska vi då kunna hitta en partner om vi inte ger oss hän? 

I TS fall ser jag ingen fara med att gå in i känslan. Det är större fara med att aldrig öppna upp sig och ge sig hän.
   
Naturligtvis bör man vara på sin vakt använda sunt förnuft i  hur man interagerar med andra, och visst kommer man att behöva hantera besvikelser men detta är en del av livet.  

I motsats till dig tror jag inte alls att det är de stora känslorna som driver oss i armarna på narcissister och psykopater. Det är låg självkänsla som står för detta.

Det är ingen som skrivit att man inte ska agera om man blir förälskad? Vissa känslor kan ju absolut vara opålitliga. Man kan bli kär i kärleken och inte i en person. Skillnaden bör man lära sig och då krävs ju lite vanligt förnuft tex. Låg självkänsla är också en känsla. Den heter inte låg för att just känslan är liten. Den är rätt kraftig och gör ju att man förminskar sig själv ofta.  Sen kanske det är just personer med låg självkänsla som får väldigt starka känslor av bekräftelse och därför gör fel val. Man lär sig hantera besvikelser det är absolut en del av livet. Men man lär sig ju att ta vara på sig med hjälp av förnuft med åren. Man blir klarsynt.