Ni som förlåtit

Hahaha du var tydligen inte intresserad av att förstå ändå ;)

Allt handlar såklart om VEM man är tillsammans med och vad för svek det var.

Att likställa alla otroheter går inte. Inte heller att likställa alla relationer.

Du skrev "Jag gör mitt eget val att avstå från att delta i den diskussionen med dig."

Du får naturligtvis gör vilka val du vill, likaså din partner och alla andra, som likt Jesus, som nyss fått en kniv ryggen av Dalai Lama och Moder Teresa.

Det som är svårt att förstå, är hur man kan skilja på vad man gör medvetet som är fel och  skadar sin partner, men ändå anser sej vara en god människa?

Men helt klart, du har rätt till sin åsikt, även om du inte kan förklara den.

Jag tror faktiskt att hur man reagerar på otrohet beror på hur mycket kärlek som finns i relationen.  

I relationer där kärleken till varandra är stark är nog risken för otrohet lägre men  otrohet kan hända även där, ingen relation är immun. Känner man kärlek till någon och känner kärleken man får tillbaka, blir det betydligt lättare att komma igenom krisen som uppstått. 
Man slutar inte älska någon för att hen burit sig dumt och tanklöst åt. 

Om relationen inte är så stark och kärlek saknas blir det nog mycket svårare. Man har inte det där säkerhetsnätet som vetskapen om att man är älskad, vad som än händer ger. 

Förstår att någon som inte tror på kärleken eller aldrig upplevt den har svårt att förstå detta men faktum är att man blir så mycket starkare av den att man klarar av det mesta.  
Man kan jämföra det med moderskärleken man har till sina barn. Man gör allt för dem, utan att man för den del utplånar sig själv. Man blir stark som en lejoninna. 
Vad barnen än gör så vet de att de aldrig kommer att tappa sin mors kärlek.

Jag anser att jag mycket väl har visat både att jag kan och att jag faktiskt har förklarat den.

Du får ha vilken åsikt du vill om detta, det är helt upp till dig.
Om du känner att du har ett personlig behov av att ta upp knivdåd och om du tycker att våldsdåd är relevant i tråden och till ämnet så är det helt upp till dig och dina egna känslor. Jag finner ingen som helst anledning tillfredsställa dina märkliga behov av att diskutera våldshandlingar.

Men om det är någon annan medlem i tråden som anser att jag inte har förklarat min åsikt och mitt val, och har någon fråga på det i samband med trådämnet, så är jag beredd resonera vidare med den medlemmen.

Tack för ett bra och stärkande inlägg. 

Och med en detalj i ditt inlägg så tror jag att du har på pricken rätt gällande en viss medlem. 
"Förstår att någon som inte tror på kärleken eller aldrig upplevt den har svårt att förstå detta"

Jag är glad att du är trygg i ditt val och att du nu har en kärlek till din partner du inte hade innan otroheten, och att du hittat ett sätt att förlika dej med din otrohet.

Jättebra att ni är lyckliga och stärkta av otroheten, och nu hittade en väg förlåta.

Händer det igen, så har du nu ett recept på hur det går att fixa ännu en gång. Skilj person från handling, öven om den är medveten och vald helt frivilligt.

Jag önskar er all lycka, och att du klarar av att inte vara otrogen igen, bättre än du avstår från diskutera på FL om en ren sakfråga.

 "Jag gör mitt eget val att avstå från att delta i den diskussionen med dig."

Ha det.

gällande en viss medlem 
"Förstår att någon som inte tror på kärleken eller aldrig upplevt den har svårt att förstå detta"

Det finns olika grader av otrohet även om vissa härinne tycker att allt är svart eller vitt.

Om det nu har hänt en gång på nån konferensresa med alkohol i kroppen eller om det är svågern/svägerskan man haft en långvarig relation med spelar STOR roll. Jag finner det omöjligt att i det sista fallet kunna glömma, förlåta och gå vidare.

Har det däremot "bara" hänt en gång och partnern varit ärlig med det och fortfarande bedyrar sin kärlek till dig och du fortfarande har känslor kvar så finns det chans till att ni lyckas få det att fungera. Många verkar även få ett uppvaknande från ekorrehjulet och inte tar varandra för givna.

Många verkar tro att partners utan omdöme eller konsekvenstänk, eller ryggrad plötsligt kan ändra sej?

Jag tror att kognitiv dissonans är låååångt mer vanligt, Man intalar sej själv helt enkelt att otroheten beror på någon yttre faktor, dvs. Nån annans fel, eller som ovan att allt blev bättre tack vare,eller helt enkelt att det inte har hänt.

Och var det hänt, så finns det ursäkter som i princip leder till att det var helt naturligt, och ok egentligen.

Det är väl den kognitiv dissonansen som gör att personer förändrar sina beteenden. 

Att handla mot sitt samvete är nämligen ingen behaglig känsla.

På vardags svenska sägs det att man handlar mot sin natur eller mot sitt samvete om ni så vill.

Jag tror att många gånger är det denna obehagliga känsla som hindrar att personen är otrogen flera gånger.