Kejsarsnitt på begäran och konstig upplevelse på mvc

Ja bor i Sverige 15 år, jobbar och betalar skatt och har aldrig varit arbetslös. Jag har rätt till samma vård som alla andra. Jag skulle helst betala för helt privat vård, men Sverige har inte riktigt det. 

Att gå långa processer och behöva remiss överalt känns bara jobbigt. 

Att få ul så sällan oroar också mig. Jag har gjöt tidig ul på Crocus (konstig ställe, men bara de hade tid) bara för att veta om fönstret finns på rätt plats. Det har varit för tidigt att se ett hjärta. Nu vet jag inte om den utvecklas rätt?. Jag orkar inte vänta till vecka 12 för ul.

Hon var jätte snäll, men reagerade konstig på frågor om fosterdiagnostik. 

Sen har jag också läst andra kvinnors berättelser att de har fått gråta ihjäl sig på detta mvc  på grund av förlösningsrädslan utan bli remitterad till aurora. 

Jag vill byta men ja vet inte var ska jag gå och sen kommer kanske få konstiga bemötande på grund hennes anteckningar. 

Hon tog blodtrycket genom en tjock tröjan så det var också konstig? Hur ska de hantera andra prover?

Jag bestämde mig att ha inga barn alls redan när jag var yngre.
Det gick enligt planen, men tyvärr nu  gick det fel.

Jag tyckte faktisk aldrig om barn och inte ville ha några. När min syster fisk barn bytte jag ställning helt, men förtärande ville jag inte ha några.

10 eller 3 år sedan skulle jag inte tveka att göra abort då jag kunde inte även acceptera att cara gravid.

Man ändrar sig ibland och allt är inte så klart som tidigare. Nu kan jag tänka mig gå genom graviditeten , men inte om jag är tvingad föda naturlig. 

Vi har år 2025 och i flera länder kvinnor har rätt att välja hur ska de födda ett barn. Jag vet att det är en stor operation, men vid planerat KS finns inte mer komplikationer än vid VF. I statistiken blandar de akuta KS med planerade. 
Jag har så många vänner och bekanta som har fått traumatiska förlossningar som ber på konsekvenser även flera år senar.

Jag får också panik att vara beräknad augusti, när är de hög säsong på förlösnings avdelning. Juli-september föds fler barn och en hel del av läkare kan vara på semester. 

Va? Kan de blanda socialtjänsten bara för att jag är tveksam om jag vill behålla, för att jag är rädd att föda?

För att jag vill vänta med att berätta till min partner? 

Jag själv vet om det från 1,5 vecks?

(ville inte ta upp det innan jul och ha svåra samtal medan vi har massa vän/familj träff. Jag behöver ha mer provat utrymme för det- har bestämt berätta på nyårsafton när vi ska vara ensamma i fjällen)

Eller för att jag vill göra fosterdiagnostik? 

Att egen tid försvinner och sömnlösa natter är ingen problem alls. 

Kan de blanda i socialtjänsten för att jag är rädd och ber om kejsarsnitt ? 

Är ångest underlaget till anmälan? Det är ju sjuk!

Det är inte ovanligt att man är rädd och att man känner en hel det oro under graviditeter.

Kan de blanda in socialen när jag gör privata undersökningar för känna lugnet eller kunna agera i god tid?  

Kanske det att jag kommer absolut inte skulle vilja ha med min sambo på förlossningen är också underlaget till anmälan Till socialen? 
För att jag vill inte att han ser mig i mest intim moment i livet.

Han svimmar vid blodprovstagning eller stygn borttagning så det skulle vara bara problem med honom 🙄

Är det så konstig att jag har hjort tidigt ul? 

Jag har haft ont i magen på en sida och varit medveten att  kvinnor med endometrios har ökat risk för fel placering. Och jag har haft små blodig så jag har velat kola upp om jag är verkligen gravid. 

Jag kommer från en land där det första man gör är ul och det är helt normalt och även rekommenderat.

Att göra privata undersökningar är inte alls överdrivet när den offentliga sjukvård erbjuder inte allt. 
Jag gör inte nu alla tester! Jag har frågat bara vilka vecka erbjuder de tester! 

Jag har fått träffa en hel del läkare när jag har sökt hjälp vid endometrios eller migrän och har träffat en del okunniga ignorerande personer. 10 år sen fick jag träffa en antal gynekologer för att få remis att ta bort en polyp som fyllde hela livmodern. Alla tyckte det var ingen fara då jag ville inte skaffa barn då och hade ingen ont vid mens eller samlag. 
Jag saknar förtroende till svensk sjukvård. Folk gör felbedömningar i varje yrke.

Denna BM har även tagit upp i mitt journal att nästa BM som jag kommer träffa ska prata med mig ang. fösterdiagnostik. Jag har bara en känsla att jag har träffat någon med pro life åsikter som vill förhindra mig att eventuellt göra abort på grund av chromosom avvikelse. 

Jag tror att vi har olika syn på allt detta för att vi har olika ursprung. Svenskarna har stort förtroende till myndigheter och överskattar ofta svensk sjukvård. Den är inte best i Europa. 

Det bli kanske bättre om jag säger inget om privata undersökningar och gör det i hemlandet så det står inte någonstans i mitt journal, för att jag har valt att leva i en polisstat? 

Det måste i stor sätt berå på varifrån kommer man. Här bor folk från olika länder och är vana till andra rutiner. I Sverige verkar regelbundna hälsotester inte vara normer för att förhindra utveckling av sjukdomar.

Det ser ut att här i Sverige överreagerar man med anmäla allt till socialen. 
Man anmäler anonim fol som man inte känner oftast av dålig uppfattning och utan skäl.

Kvinnor i mitt hemland har tre obligatoriska ultraljud hos en gynekolog som är spec. i obstetrik. Man besöker en läkare ca en gång per månad och i 90% fall gör man ultraljud vid nästan varje besök. 

Ingen antecknar psykisk ostabilitet när en gravid kvinna slutar känna rörelse och ber för unders. 

Man brukar också gå till en gynekolog en gång per år bara för undersökning och kolla om allt är ok och det är normalt och rekommenderad. Celprov är fritt var tredje år, men rekommenderad varje år. Det finns också rekommendationer att kola blodvärden varje år. Här fått jag känna  mig som en  värsta hypokondrik hos de flesta läkare och jag har inte sökt vår varje år?

Syrebrist och hjärnskador uppstår oftast vid svårs förlösningar och oftast induktioner när de vägrar göra akut snitt. Såna skador uppstår ganska när de använder en sugklocka. 

Min kollega fick föda sitt första barn på nästa 4,7 kg och de vägrade göra KS. Hennes förlossning tog mer än två dagar och slutade med sugklockan. Barnen var skadad och hon tappade mycket blod. Hon fick värsta skador i underlivet och de fick sy henne på en operation sal i mer en en timmer. Hon känner förfarande konsekvenserna av denna förlösning. 

Det är ok att inte allt är finansierat av staten, men kan man inte förhindra folk att få hjälp av privat vård!

Eller nejj? här ska alla vara lika?

I Sverige har man gjort livmodern transplantation, man gör stora plastik operationer, kön bytte.

I statistik om KS blandar man akuta snitt och planerade snitt. De planerade brukar ha mindre komplikationer än vaginala förlösningar. 

Jag har också läst att kvinnor i Skandinavien har oftare skador i underlivet som förhindrar deras sexliv och fysiologiska funktioner efter förlösningar.

I mitt land är inte KS frivillig, men nästan 50% brukar få det. Nu för tiden måste man också kämpa på det, men det är mer möglig. 
Och det finns fler sak som kan bli orsak till KS där som:
- tvillingar 
- visa ögonsjukdomar och stor närsynthet 
- barnens stor vikt 
- barnen ligger i rumpan ner 
-hjärtsjukdomar 

Jag funderar på att åka till mitt hemland och försöka fixa det, men helst vill jag spendera första veckor hemma med min sambo och inte i en hyrd lägenhet eller hos mina föräldrar i väntan på dokument för barnen. Då måste jag också åka från Sverige mycket tidigare för att det finns gränser hur högt gravid kan man flygga. 

Jag har också tänkt att kontakta en klinik i Tyskland och fixa det på ett privat sjukhus, men det känns jobbit att behöva fixa pass till barnet för att komma tillbaka till Sverige.