Varför skaffar man barn så fort?

Är det så vanligt alltså? Har jag personligen inte märkt. Ingen i min bekantskapskrets har skaffat barn snabbt. Varken tidigt i livet/åldern eller tidigt i relationen. Så jag vet inte om jag köper din frågeställning. 

Jag och mitt ex väntade tio år med att skaffa barn och inte blev det bra för det. 

Men de då få som skaffar barn snabbt gissar jag gör det för att de har råkat bli gravida (dåligt eller inget preventivmedel) och de vill inte göra abort eller att de redan är till åren och har inte träffat "den rätta" förrän sent i livet och då är det bråttom rent biologiskt för i alla fall tjejen. 

Jag upplever att det är en speciell klick av människor som skaffar barn alldeles för tidigt I sina relationer som nån slags bekräftelse på att det är på riktigt och en försäkran om att han ska stanna . Ett kärleksbarn trumfar liksom allt - även ett äktenskap.  Och det är samma klick människor som skaffar barn med varje ny partner eftersom det givetvis inte håller mer än ett par år max. Har dom tur kan det hinnas med ett syskon också . 

Upplever att det är impulsiva människor som hamnar i det läget och som inte alltid har konsekvenstänk samt att dom möjligen är naiva och godtrogna och tar alldeles för mycket skit. Ingen slump kanske att många har en eller två diagnoser.. 

Varje dag på Familjeliv ser man typ 10 nya trådar där kvinnor klagar på sina partners, allt från att han är ansvarslös och lat som förälder till just narcissist eller misshandlare.

Utan att på något vis försvara mannens beteende undrar jag ofta om de här sakerna verkligen borde komma som en överraskning så ofta som de verkar göra. Ofta får man reda på i trådarna att japp, de blev gravida medan de fortfarande var höga på nyförälskelse och inte hade hunnit lära känna varandra utan de rosa molnen. Och finns det barn i bilden blir det förstås svårare att lämna.

Sen tror jag också att många tyvärr skaffar barn med en partner och hoppas på att hen då ska bli den förälder och partner man vill ha, snarare än att man redan ser den personen framför sig. Vet inte hur många gånger väninnor klagar på att papporna till deras barn bara spelar tv-spel, aldrig tar initiativ till att fixa middag, är slarvig etc och jag tänker att "men snälla du, sån har han ALLTID varit, långt innan ni skaffade barn!".

Jag "skaffade" barn snabbt med min partner. Eller, alltså, jag blev på smällen trots skydd, och eftersom vi hade skydd så tänkte jag inte tanken att jag kunde vara gravid förrän efter v18, då jag inte hade några smptom på det. Jag erkänner att jag var ung och dum. Det var dock 10 år sen och vi är fortfarande ihop.

Det tror jag kan vara en av anledningarna. Många kvinnor har en förväntan på mannen att han ska växa upp när det är dags för barn. Att han mognar och förändrar sig automatiskt i sin föräldraroll och börjar ta mer ansvar.

Det kanske även är rimligt att tänka så. Men det finns ett antal bevis på män som inte förändrar sig för att det blir barn, så man kan nog inte utgå från det som kvinna.

Kan lova dig att det spelar ingen roll hur bra man känner en människa. Alla förändras när man får barn. Vissa inte till det bättre. 

Jo, men många tror att sin respektive tex kommer sluta spela dator eller festa mycket. Som att han bara ändras och blir en ansvarsfull pappa som inte sysslar med sånt.

Det är rätt normalt att tro att en vuxen man, som är vuxen nog att ha oskyddat sex och göra en kvinna gravid av egen fri vilja, förväntas ta ansvar och förändra sitt liv efter vad som krävs. 

Det är väl inte orimligt att tro det. Jag som kvinna levde också ett annat liv, andra prioriteringar etc innan jag fick barn. Jag lever inte som jag gjorde när jag var 28 och barnlös nu 3 barn senare. 

Jag lyckades ju bli en ansvarsfull mamma trots festande, slösade pengar på annat, tränade hela tiden, var mycket med vänner etc.