Hur höja statusen på att få pojkar?

Detta är ett internetfenomen och ett "det är bara de missnöjda som gapar"-fenomen. Alltså: De absolut absolut absolut flesta är helnöjda med könet på barnet, vare sig de från början önskat/hoppats på det ena eller det andra. Hur många är det inte som är gravida just nu? Som blir det varje dag? Som IDAG fick veta att det är en pojke/flicka i magen? MÄNGDER! Hur många klagar och känner sig besvikna på att det blev "fel"? Försvinnande få. Detta är inget som är sant i "verkligheten".

I verkligheten vill de flesta ha friska barn, och kanske en av varje sort för att få uppleva både att ha en son och en dotter - men den absoluta merparten gör det bästa av läget om det visar sig vara ett sjukt barn, och om det vissr sig att det blev en flicka när man tänkt att det skulle bli en pojke.

Jag har barn av båda kön (fem barn, två flickor, tre pojkar) och jag har "önskat" "fel" kön varje gång. Älskar samtliga barn så mycket att det inte går att beskriva, och skulle inte byta bort ett endaste ett av dem mot ett barn av ett annat kön. 

Enligt någon slags forskning vill svenskarna ha flickor.

forskning från Stockholms universitet avslöjar att svenskar faktiskt har en stark förkärlek för döttrar. Det betyder i klartext att föräldrar i viss mån hellre vill ha en flicka än en pojke.

mama.expressen.se/gravid-forlossning/gravid/onskas-dotter-varfor-ar-det-sa/

Okej,de flesta kvinnor önskar sig en dotter och de flesta män önskar sig en son..så .Vad är problemet.

Kan inte tänka mig att detta i praktiken är ett lika stort och utbrett problem som media kan ge sken av. Skulle tro att 99 procent av alla föräldrar är supernöjda med vilket som.

Annars så hjälper det väl om man försöker att bejaka individen och det allmänt mänskliga snarare än snäva vyer av hur en pojke eller flicka "ska" vara, och själv se till att främja ett samhälle där kön inte begränsar eller definierar någon.

Och att man kanske inte skaffar barn, om man inte är lika villig att välkomna en pojke som en flicka - varje gång.

Hade jag t.ex. haft tre pojkar och känt att "jag vill inte ha/orkar inte en pojke till" (helt osannolikt scenario, men rent hypotetiskt) - ja då hade jag helt enkelt inte skaffat ett barn till alls.

Jag önskade mig minst en flicka. Jag fick tre (!) pojkar som jag älskar mer än allt och skulle dö för vilken dag som helst.
Så vad man önskar för kön och vad man sen känner för barnet/barnen är enligt erfarenhet helt skilda saker.