Byte av skola.

Är skolan som pappan vill 25 min bil eller gångväg från pappans hus? Jag tänker att om det är 25 min bilkörning så kommer ju pojken aldrig kunna ta sig hem själv från skolan. Eller hur är det tänkt? 

Nu vet jag inte om du har en ny man, men det låter så. Hur ser han på att ditt ex ska komma hem till er och hämta barnet varje dag varannan vecka de kommande ganska många åren? Finns det kollektivtrafik så att barnet tex i högstadiet skulle kunna börja åka hem till pappan själv efter skolan? 

Hur tror du att barnet kommer att reagera på att gå hem till er efter skolan och sen varannan vecka bli hämtad av pappan och åka hem till honom? Finns det en risk att han kommer börja protestera och vilja bara stanna hos er? Det låter som ett bekvämt upplägg för barnet, men finns det risk att umgänget med pappan försvåras när han ska vara hos et fast han bor hos pappa under pappaveckorna? 

Det är inte en lätt fråga. 

Det är 25 min med bil från pappans hus till den skolan som han vill att ha ska gå i. Nej eller då finns skolbuss men då ska han gå 2 km från busshållsplatsen sen o hem. 

Min man har absolut inga problem med att han kommer hit dom har ändå en väldigt bra relation till varandra. 

Härifrån kan han ta vanliga bussen in till Uppsala men sen måste han då byta buss ut till sin pappa väl där inne. 

Sonen är väldigt med på det och har aldrig haft bekymmer med byten så jag vet att han skulle inte ha något emot det då han tycker mycket om att vara hos sin pappa också. Och dom veckorna han har pappa vecka så har hans bonus systrar mamma vecka och då är han själv med oss och då hade det verkligen inte varit ett bekymmer att åka hem till pappa. 

Det låter ju helt klart som att pojken hat mycket att tjäna på att gå i skolan nära er. Jag vidhåller vad jag har skrivit tidigare att eftersom du flyttat (oavsett om det var nödvändighet eller god anledning) så kan du inte kräva att pappan ska ta pendlingen, men som jag ser det är det två frågor:

Vad är bäst för barnet?

Och hur går det att lösa praktiskt?

Om du delar på dessa frågor så blir det kanske lättare att komma fram till något. Jag skulle råda att du skäpper försöken att övertala pappan att välja ditt skolförslag och istället ha ett mer öppet samtal om vad som är bäst för sonen. Prata om och priotera de olika delarna som närhet till vänner, möjligheter att slippa fritids, närhet till aktiviteter, så lite pendlingstid som möjligt, kvalitet, inriktning, storlek på skolan, möjlighet för barnet att själv gå hem från skolan osv. Hjälp varandra att inte falla in i diskusion om vem som behöver köra utan håll den frågan till senare.

Om ni lyckas enas om vilket alternativ som är bäst så kan ni gå vidare till hur det kan lösas praktiskt. Varför vill pappan inte pendla med pojken? Argumentera inte med honom utan försök lyssna. Är det för kostnaden? Då kanske ni ska dela på den, eller du ta större del. Är det för tiden? Då kanske du kan köra vissa dagar och han vissa. Kanske kan ni köra pojken till Uppsala och pappan därefrån? Kanske ska han inte bo varannan vecka utan mer hos er under veckan och hos pappa på helgen? Här får du försöka inta en ödmjuk hållning och inse (som du ju gör) att du har flyttat och har ett geundansvar här, och försök hitta kreativa lösningar. 

Hoppas att det löser sig till barnets bästa - som ju båda är att gå i rätt skola och ha föräldrar som är eniga och samarbetar. Lycka till! 

Nej jag vill absolut inte propsa på det och det har jag inte velat låta som att jag gjort från start, jag har inte nämt det för honom utan jag har endast tagit upp dessa delar som skulle unna sonens mående mer, eftersom han vet hur mycket sonen avskyr fritids, han går redan i slöjd på denna skola samt idrott och simning då dom inte har det i hans nuvarande skola och det har också blivit en negativt ställe för honom då han har svårt för dom ämnena.  

men hans pappa har endast hakat upp sig på pendlingen för hans del. Och det är mer tiden då än ekonomiska skäl.
Därav står vi där vi står. 

Pendlingen verkar ju bli lång varannan vecka oavsett. Jag har själv barn med adhd och min fundering är främst kompisarna i skolan. Om din pojke har kompisar och trivs någorlunda i klassen han går nu så är det väl bättre att börja i den skolan där de flesta klasskompisarna börjar? Det kan vara kämpigt med kompisar när man har adhd och att komma helt ny till en klass där man inte känner någon är tufft för de flesta barn. När man börjar mellanstadiet blir kraven större, både vad gäller skolprestationer och socialt från de andra eleverna. Alla får inte vara med längre på samma sätt som på lågstadiet. 

Men det är väl inte så konstigt att han hakar upp sig på det? Även om det ?bara? är 30 min mer än till skolan som han föreslår så blir det väldigt mycket tid varje dag, vecka och månad. Och du har inte rätt i ditt argumebnt att det är hans tur nu. Försök hitta en kompromiss istället, antingen något av de jag gav exempel på eller något annat. Jobbar pappan i Uppsala? Kanske räcker det då att han kör pojken till stan på morgonen, så kan han ta bussen ut till er själv? Eller så kan han köra på morgonen och du kör sonen till pappan på eftermiddagen, så att han är där när pappan kommer hem från jobbet. Eller något annat. Du kan försöka få er båda att komma ur era låsta positioner genom att diskutera olika lösningar.

Sen sitter ju den av er där barnet är folkbokfört på trumfkortet eftersom det blir skolan närmast bostaden om ni inte kommer överens, men det bästa är ju att hitta en för alla acceptabel lösning. 

Nej absolut så är det ju. Ja det ska jag göra om han kommer gå med på det. Mötas på mitten på em t.ex hade funkat bäst eller kanske ha honom några dagar fler än vad vi brukar ha. 

nej jag menar inte att det är hans tur utan att det var mer om han skulle kunna tänka sig att vara den som gjorde det denna gång för sonens måendes skull trots avståndet. 

jo så är det. Kör han med att han är skriven hos sin pappa och det blir skolan som han vill så kommer vi köra på det ändå men sonen kommer inte må bäst av det.